stämplat och sträfvat, fö.svann nu åter, till-! intetgjordt genom sin e en grundlöshet. Hou kände båda verkliga ulternativerna och betrakta dem med På ena eidan var det giftermålets rande tilidragelse, på den andra hade hon valet ef att bry:a sin föresats. Var det för sent att välja mellan dessa — mellan uppoffringen af sig sjelf, och uppoffringen al sin plan? Ja, för sent! tervägen var stängd för henne. Tiden, som inga önskningar knnde förändra, tiden, som inga böner kuude återkalla, bade gjort hennes afsigt till en dela! henne sjelf; en gång hade hon fattat den, nu var det den som fattade ceh behberrskatv henne. Ju mera hon ryste, ju bårdare ho kämpade, desto hältigure dref den henne dare. Ingen annen känsla inom hennes sj var stark nog för att besegra den, icke ns den fasa :om gjurde henne npästen vän sinnig ; fosan får det stundande gner målet. Då klockan blef omkring nio återvärde hon in. sÅter ute och gålt, sade mrs Wracoc som kom henne till mötes vid dörrem oK. in och sitt ned, min söta vän. Hur tröv ni måste varaj! Magdalen 10g och klappade mrs Wri vänligt på axeln. Ni glömmer hur stark jgö logenting tröttar mig.? ; Hon tände sitt ljus och gick åter i sig. Då hon ånyo irtog sim förra plats vid toileitbordet; återkom det bedräghga hop pet ätt någonting skulle inträtia wuder de tre återstående dagarne som kunde rädd: henne, och denna gårg kom det i en tydligare form än förut. SFredag, lördag, söndag. Något kan ju hända honom ; något kan också härda mig. sade hon.