STOCKHOLM icr 22 Okt, Regeringen och presierskapets pya T7 Ala Såsom en allmän regel uppställdes i femte i punkten af de förut omnämnda grunderna för. ordnandet af presterskapets aflöning att bo ställe, som afses att af lönlagere bebos och brukas, beräknas till dess verkliga värde: motsvarande inkomst4 — och i den nästföl i jande (sjette) punkten: Ypresterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i: förening med bostadsboställe brukas — deri-:! från undantagna de i vissa orter befintliga enkesäten — utarrenderas efter de grunder,! som kunna varda i nåder fastställda.4 Utan tvifvel är redan de! en ganska märklig om-: ständighet att regeringen i sitt ofianämnde!: förslog tiil grunder för presträttigheternas ordnaade, från bortarrendering undantagit de 8. k. enkesätena, desto heldre-som dessa lägen heter, hvilka utgöras af den vid ätskilliga! pastorat befintliga stomgård, eller, der sådan i ieke funnits, al mensalhemman, alltid be. ! stå af särskilda jordbruk; hvilka fördenskull! sällan, om någonsin, kunna utan olägen-:i hett brukas i förening med bostadsbostället. Komiten crinrade också ganska riktigt att med dessa enkesäten — som förefinnas inom Hallands län samt vissa delar af Göteborgs och Elfsborgs län — är förbålI landet sådant, att besittningsrätten deraf till-! hör kyrkoherdarnes enkor, hvilka så länge: sådana finnas efterträda den ena den andra: deruti, i samma ordning som deras män in-; nehaft pastoratet, hvaref ömsom kan inträffa att enka finnes som ännu icke fått tillträda: enkesätet, i afvaktan på innehafvarinnans af-! gång, ömsom åter att enka saknas, då kyr-i koherden eger begagna enkesätet intilldess en sådan lemnar enka efter sig. Då nu — anmärker komitn — en allmän reglering af preserskapets inkomster skall verkställas, synes visserligen härmed föga förenligt att fördelen af ett hemmans besittning stundom och tillfälligtvis skulle kunna öka en kyrkoherdes redan för anständig bergning ansedda j aflöningt — men då — anför komiten vi-Å dare — något annat användningssätt af enkesätena under ledigheten icke blifvit förutsedt, torde vid denna kyrkoherdarnes rätt att då inträda i besittningen af enkesätena ji få bero. i Kammarkollegiam har åter betraktat frå-;j gan ur en vida mera praktisk och som vi tro ganska riktig synpunkt, i det att kolle-) gium, lika med komiterude, anser det stri-! dande mot den hufvudprinsip — prester-j: skapets anständiga bergning — hvarpå hela ordnandet af presterskapets aflöning skall grundas, att ett hemmans besittning stundom och tillfälligtvis skulle kunna öka en kyr-! koherdes redan för tillräcklig ansedda aflö-i ning och håller följaktligen konseqvent på; den uttalade grundsatsen att reformen skall i: fullständigt genomföras. Kollegiom upplyi ste derföre att ett sätt förefanns att undvika i ofvan framställda uppenbara oriktigheter , ;. och det vore att enkesätena like med an-; nan jord enligt femte punkten i författningsför-1 slaget, utarrenderades på enahanda sätt som i flera fall af Kongl. Maj:t redan tillåtits, j och sednast genom en resolution af den 13 September 1861 — hvilken sist anförda omständighet är desto mera betydelsefull, som den ifrågavarande kungliga resolutionen blifi vit utfärdad sedan de begge statsmakterna i: blifvit ense om grunderna för reglerandet af i. presterskapets inkomster. Kollegium anför vidare: ; Komiterade hafva rätteligen erinrat, att det j. med nu ifrågavarande allmänna reglering af prei. sterskapets inkomster är föga förenligt, att ett hemmans besittning stundom och tillfälligtvis skulle kunna öka en kyrkoherdes redan för anständig bergning ansedda aflöning. Ett sätt finnes att undvika denna uppenbara origtighet och det är, att enkesätena, lika med annan jord, enligt 85, utarrenderas, på sätt ock i särskilda fall blifvit af Kongl. Maj:t i nåder tillåtet, såsom exempel hvarpå kongl. brefven den 25 September 1856, den 12 Februari 1858, den 24 Ju!i 1860 och den 13 September 1861 må i underdånighet åberosas. Prestenkans rätt är behörigen iakttagen, nå, på sätt i nämnde mål skett, bland arrendevilkoren införes: att, då hemmanet såsom enkesäte innehafves, nödiga rum böra derstädes finnas att af enkan bebos. För gifvet torde kunna antagas, att en prestenka är bäst belåten med art slippa och 1 de flesta fa I saknar förmåga att I vederbörligen sköta ett hemmansbruk, hvaraf i! följden bliver, att hemmanet af henne sjelf utit arrenderas för den obestämda tid, hon deraf äric i besittning, til föga fromma för både henne sjelf jc odh hemmanet. Sker deremot utarrendering för i v den nu stadgade tiden af 20 år, icke biott be-jr redes enkan större fördel i förening dermed, att It en arrendator kan bättre vårda hemmanet, utan I! ock åstadkommes, att inkomsten för de tider, då it prestenka, till innehafvandet berättigad, icke finIs nes, kan till aflöning af presterskapet användas, js dertill hemmanet ock ursprungligen är anslaget, Ir ehurna det genom en öfverenskommelse emellan If vissa kyrkoherdar ULlifvit detta sitt egentliga än-1a damäl frånryckt: f På de skä: k a bvilkas fullkomiiga riktighet ej lärer kunna ! bestridas, lhemställde kollegium att äfven it tnkesäten skulle få, med iakttagande af det; ec Vv k I d t S s 4 a d f ( l E ; f j un sålunda anfört, och ofvanberörde särskilda vilkoren, utarrende ras. Detta förslag var också äfven i det fall principenligt, att såsom bestämd grundsats antagits det kyrkoherde ieke i något fall skulle med större jordbruk sysselsätta sig än det som oundvikligen åtföljde bostadsbostället. Men oaktadt hvad både komiterade och kammarkollegium anfört, och oansedt Kongl. Maj:t — såsom ofvan blifvit framhållet — i särskilda fall medgifvit att en-ix kesäten finge bortarrenderas — och än-ts