öppnade riksmötet göra sig gallande, och ridder skapet och adeln är öfvertygadt att hedervär da bondeståndets varma fc c sunda omdöme skola t verk samma krafterna för ycklig lösning de många vigtiga samhällsfrågo:, son utan tvifvel komma att utgöra föremål för vär behandlig. Ridderskapet och adeln ber hedervärda bonde ståndet vara försöäkradt om ridderskapet och adelns uppriktiga aktning vänskap och tillgifvenhet. FProstes ändet. Sedan sammankomsten öppnats med sång och bön, justerades protokollet för föregående plenum, hvarefter erkebiskopen tillkännagaf att stånden kl. 6 i afton skulle uppvakta D. M. konungen och drottningen och ått samlingen skedde i de 8. k. rådsrummen å k. slottet. På förslag af erkebiskopen beslöt ståndet att nästkommande lördag anställa val till elektorer, hvilka, till ett antal af 24, skola väljas 14 stiftsvis och 10 utan afseende å stift. Doktor Sandberg och prosten Tegner erhöllo uppdrag att ombestyra tryckning af ståndets iotokoilere och utsåg ståndet derefter biskoparne Annerstedt och Millen att jemte erkebiskopen inträda i den blifvande talmanskonferensen. Under -afvaktan på deputationerna från medstånden, upplästes slutligen förteckning å ståndets till staden ankomna ledamöter. De af de särskilda deputationerna framförda helsningar besvarades af erkebiskopen. Till bondeståndets deputerade yttrade han, att här vore icke stället att yttra sina önskningar i af. seende å de ärenden, som kunna komma under behandling; men talaren kunde försäkra att presteståndet skulle taga i moget öfvervägande hvad som kunde vara för fäderneslandet nyttigt; trodde att presterskapet, så mycket i mensklig förmåga stått, sökt att uppfylla sina skyldigheter såsom religionens vårdare, tröts de medborgerliga eller 8 k. politiska göromålen. Ståndet önskade att allting under nu varande riksmöt2 måtte i frid och endrägt afgöras till fäderneslandets bästa, och bad deputationen till hedervärda bondeståndet återföra presteståndets helsning och försäkran om vänskap och aktning. Till borgareståndets Ueputerndå yttrade erkebiskopen att presteståndet besvarade dess hels ning med aktning, förtroende och tillgifvenhet Presteståndet hoppades kunna fullgöra sina åligganden, och i samverkan med medstånden uträtta något för fäderneslandets bästa. Presteståndet tackade för det löfte deputationen uttalat, och skulle bemöda sig att fullgöra de ål gganden, som redan nu och äfven framgent kunde tillhöra ståndet. Förmodade att inga rättvisa förebråelser kunde göras presteståndet för underlåtva pligter, och hoppades sådant ej heller skola blifva fallet, äfven om dessa skulle i stor mängd åligga detsamma. Till adelns deputation yttrade erkebiskopen att presteståndet, uttryckande sin tacksamhet förridd. och adelns förtroendefulla helsning, tackade ståndet äfvenledes för den förtröstan, som ridderskapet och adeln för ståndet uttryckt, och hoppades att vid denna riksdag liksom förut kunna fullgöra hvad detsamma älåg. Det vore presteståndet kärt att höra sådana uttryck af förtroende. Hvad än vore ståndet beskärdt, hoppades det i någon mån kunna motsvara rid derskapet och adelns uttalade förhompnivgar Ståndet skulle söka åstadkomma en fridfull och enig samverkan både i församlingen och här vi.l riksmötet; detta vore dessutom ståndets skyldig het, och ståndet hade derutinnan alltid haft ett godt stöd af ridderskapet och adeln, och ridderskapet och adeln skulle heller icke i detta afseende sakna hvad på presteståndet ankomme Presteståndets deputation till medstånden an fördes af hr biskop Milln. Af de utaf honom hållna helsningstal meddela vi nedanstående: Till Ridderskapet och adeln. Högvälborne herr grefve och landtmarskalk, höglofliga ridderskap och adel! Det riksmöte, som nu församlat rikets ständer, erbjuder presteståndet en kär anledning att till höglofl. ridderskapet och adeln frambära sin uppriktiga välkomsthelsning och välönskan. Detta höglofl. stånd, hvars sjelfva benämning innebär löftet om ädelhet och upphöjdhet i tänkesätt samt ridderlighet och hö sinthet i handling, har i Sverges häfder månget lysande vitt nesbörd huru det infriat de löften, hvarom dess stolta namn påminner. Ej mindre på slagfältet. der hugstora och frejdade stamfäder offrat lif nach blod för konung och fosterland, än i fredliga värf, som likaledes kräfva stora uppofiringar af den sanne fosterlandsvännen, vare sig den offentlige statsmannen eller enskilde medborgaren, har Sverges ridderskap och adel häfdat sin plats såsom rikets främsta stånd. Det är alltså ett rikt och ärofullt arf, som I, mine herrar, från förfädren mottagit, men det lägger också på eder ett ansvar, som ingalunda är mindre än glansen af den ära det sprider. Det innebär, detta ansvart, en helig förpligtelse att äfven framgent kämpa i de främsta leden för fäderneslandets ära och väl. Antingen det gäller vården af det gamla forn som en förgången tid inlagt i vår samällsordning, eller ombildandet af denna ordning i öfverensstämmelse med nyare tiders fordringar och anspråk, väntar svenska folket att här finna värdiga föredömen af varm fosterlandskärlek, mogen vishet och beredvillig uppoffring. Under glad förvissning att denna väntan icke . heller nu skall svikas, anhåller presteståndet att . i högvälborne herr grefvens och landtmarskalkens samt höglofl. ridderskapet och adelns ynnest och förtroende städse få vara inneslutet, Till borgareståndet. Högädle herr talman, högtärade stånd! Då presteståndet genom oss sänder sin helsning till detta högtärade stånd, sker det under önskan att det nu öppnade riksmötets förhandlingar må lända till betryggande af ett älskadt fäderneslands välstånd och fö kofran. i . Säkerligen skola vigtiga, i samhällets lif djupt ingripande frågor föreläggas svenska folkets nu församlade ombud, och det är tanken härpå som redan i desså dagar af vårt begynnande arbete stämmer sinnet till allvarli; Sigtondning ej mindre af det sätt, hvarpå dessa frågor skola lösas, än ock af de följder, som derur skota utveckla sig. Komma än våra meningar att härvid mycket dela sig, såsom det ju till följd af mensklig kortsynthet måste ske, så veta vi dock. att det ges ett gemensamt mål, der våra blickar och oaflåtliga sträfvanden böra sammanträffa: fäderneslandets sanna väl, dess stigande blomstring och förädling. Måtie alla våra öfverliggningar och beslut åsyfta att ernå detta stora mål! Måtte vi alla lifvas af det medborgerliga sinne, som först och sist tänker på det allmännas väl och med mogen insigt förenar samvetsgren pröfning för att finna de vägar, som ledadertill! Förläne oss Herren nåd och kratt härtill och styre alla våra rådslag. att dericenom