INTET NAMN?) Ar WILKIE COLLINS. Schack och matt, mr Bygrave!4 tänkte mrs Lecount, under det hon förseglade brefvet och skref utanskriftem. Partiet är slutadt — jag har vunait! Medan mrs Jeeount tog sina försigtighetsmått, till belryggande af sin husbondes sä kaki, vid Bea View, så fortgingo tilldraelserna i oafbruten följd vid North Shinztes. Så fort kapten Wragge hade återvunnit sin fatining efter åsynen af hushållerskans besök i hans hus, skyndade han ditin och gick rätt fram till sin frus rum, ledd af en sning om den olycka, som hade inträffat. Aldrig under alla flydda år hade den stackars mrs Wragge i en så öfverväldigande hög grad kärt tyngden af kaptenens vrede, som 1 denna stund. Allt det lilla förnuft, som hon af naturen egde, förintades under utbrottet af hennes mans raseri. De enda upplysningar, som han kunde erhålla af henne, voro två till antalet. Först och främst visade sig Magdalens obetänksamma afvikande från sin post ej hafva någon bättre anledning än hennes oförbätterliga otålighet; hon hade ej sofvit på natten, hade stigit upp feberaktig och sjuk till lynnet, och gått ut trotsande alla följder, för att kyla af sitt brännheta hufvud i den friska morgonluften. För det andra hade mrs Wragge sett mrs Lecount, talat med henne och slutat med att för henne omtala händelsen med spöket. Då kapten Wragge hade gjort dessa upptäckter, förslösade han ej vidare någon tid med att lugna sin hustrus förskräckelse och sinnesoreda. Han tog plats vid ett fönster, ) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, 166—175, 177, 179, 151—184, 186, 188, 189, 191-194, 196—212, 214—216, 218, 220, 22, 225, 226, 228, 232-234 och 239.