sätt ätt de bilda ett armband med briljanter i centern, hvarförutom man kan, om så behagas, förvandla briljanten med dess närmaste omgifning till en brosch och ändock hafva ett guldarmband qvar. Till de icke minst intressanta artiklar höra imitationerna af ädla metaller och perlor. Om jag ej missminner mig, har jag redan förut omnämnt inom den genren ett fyrradigt perlband med två rader äkta och två rader oäkta perlor, af hvilka de förra äro värda 19,800 rdr och de sednare endast 72. För .egen del får jag bekänna, det jag lika gerna kunde gissa Sudda eller jemnt? om dem, som rådfråga min urskiljning för utväljande af de äkta. Dagrous fotomikroskopiska juveler, ehuru just icke någonting splitternytt, samla stänpe omkring sig en massa nyfikna och äro också i sjelfva verket rätt pikanta artiklar. I en urnyckel, en ring, brosch eller dylikt är ett litet hål af ej större diameter än en vanlig ståltråd. När man håller detta för ögat ser man reproduktioner af de utmärktaste taflor, fe och hela grupper af personer. Första gången man tittar in i en dylik liten tub, blir man ovilkorligen frapperad af att se stora taflor ej upp5 större utrymme än ettsädeskorn. Oaktadt jag redan för ett par år tillbaka såg dessa artiklar hemma i Sverge, äro de dock i London, besynnerligt nog, en raritet, som ej står till köps ens hos de förnämsta juwelerare och fotografer. Onekligen äro våra svenska galanterihandlare mera uppmärksamma på nya utländska modeartiklar, och man finner ofta i deras butiker en mängd saker, som man fäfängt söker i utlandet på platser, der man tycker att nära nog allting borde kunna erhållas. Huru mycket anmärkningsvärdt ock må finnas inom franska utställningen, intages dock -hedersplatsen af de stora gobelinstapeterna, hvilka äro upphängda på södra sidan af courtent och höja sig upp öfver omgifningen som ett ofantligt banår. Den största bland dessa är en kopia af Titians Marias himmelsfärd4, en kopia i ull, men till expression, färgton, ljusnyansering så mära sitt original, att man ej kan nog beundra den utomordentliga arbetsskicklighet, som frambragt den. Icke en enda tråd får placeras utan den noggrannaste beräkning och under kontroll af det mest uppodlade färgsinne, hvarvid således ej mindre en ren konstnärsblick än en otrolig arbetsfärdighet äro oettergifliga vilkor. Att en dylik tapet som den ifrågavarande ej kan ästadkommas till lägre pris än 100,000 rdr bör ej förefalla besynnerligt; det besynnerliga är att den kan åstadkommas alls. Men också är denna industri ej för den enskilda speikulationen. Som bekant drifves den på re:geringens bekostnad och de charmanta al:stren äro endast bestämda att pryda Tuilerierna eller utgöra kejserliga presenter och :som sådana har under expositionen ett par af dessa arbeten blifvit af Napoleon förärade till Kensington-musået i London. Bredvid Titian-tapeten är i mindre format och mindre lysande figurer en annan med ett porträtt af Ludvig XIV; samt, på ömse sidor om dessa båda, tvenne deliciösa ifruktpannåer af Beauvais manufaktur. Skilnaden mellan Gobelinsoch Beauvais-arbe tena består deri, att de förra tåla vid den mest minutiösa examinering på nära håll och taga sig förträffligt ut äfven i de minsta rum, då deremot Beauvais-tapeterna måste ses på något afstånd och derföre egna sig mera för användning i större salar och publika rum. Gobelinstapetesna äro helt och hållet af ull, men Beauvais af ull och silke tillsammans; hvarförutan de f.rra framställa historiska taflor och de sednare företräcesvis stillebensmålningar. Framför gobelinstapeterna är utstäldt det kejserliga porslinet, naturligtvis med det vidtberyktade seåvresporslinet i första rummet. Jag har förut nämnt att det engelska wedgewoodporslinet knappast ger efter för Sövres och torde, hvad färgerna beträffar, ligga öfver det i turquoise-blått och rose Dubarry. Men i användningen af dessa färgor, så vigtig inom porslinsmanufakturen, äro fransmännen öfverlägsna. Så länge det endast gäller att måla blommor och dylikt, frambringa engelsmännen oöfverträffliga saker; men i figurer och porträtter gå frans:männen ojemförligt längre. Detta har man :godt tillfälle att bemärka om man närmare :;granskar de artiklar, som blifvit af en mr !Hadret förfärdigade för kejserliga hofvets räkning. De bestå af en vas och tvenne lampor. På den ena af de sednare är ett porträtt af Napoleon ITIL och på den andra ett af kejsarinnan Eugenie, båda artistiskt fulländade. Ett parti porslin bestående af 3 å 4 dussin koppar utgör för sig sjelf en liten delikat utställning, som man ej lätt tröttnar på. Nästan alla kopparne äro olika, den ena den andra, och ar och en för sig ett mä sterstycke af artistisk talang. Det mest framstående torde dock vara celadon-porslinet, hvilket först förekom på expositionen i Paris 1855 och anses som ett non plus wultra af sövresporslin. Celadonfärgen mot:svarar ungefär hvad vi på svenska kalla gjögrönt?; men en varietet af densamma, :som man benämnt celadon changeant, har -en kameleontisk skiftning, om hvilken man serndast med egna ögon kan få ett, begrepp. Af andra porslinsvaror, såsom Palissy soch Limoges, finnes en rikedom på servisser och bland dessa utmärker sig framför :allt den pur hvita Limogeskinan, som ehuru stunn och halft genomskinlg är ovanligt stark. Det är af denna kina de flesta koppar äro förfärdigade, i hvilka man på pamiserkaferna serverar den bekanta Cdemiitassen. Fransmännens skicklighet i att frambringa ornamentala verk i metaller är känd, och den närvarande expositionen ställer dem icke Iheller inom det området i bakgrunden. De