som vanligt har man valt den dyraste utvägen, nemligen att låta uppmäta och å karta affatta de hemmansegor, som lida af vattnet. Sådan vidlyftig och kostsam åtgärd tyckes vara alldeles öfverflödig, om man icke med flit blundar för de förhållatsden, dem den enklaste oculärundersökning vid Norsholm lägger i dagen, öch dem ins. vid sin ankomst dit iann vara gånskå påtagliga. Det är nemligen kändt att Roxens vattenbassin uti sig upptage. Östergötlands alla större vättendrag. främst Motala ström, som är Wetterns enda utflöde, vidare Svartån och Stångån, samt en mängd mindre åar och bäckar. Allt detta vatten, som särdeles vårtiden ymnigt tillströmmar, skall passera förbi Norsholm, vidare till Kimstads qvarnar och genom sjön Glan till Bråviken. Det syntes alldeles klart att denna vattenmassa vid Motala ströms utflöde utur Ro: xen vid Norsholm hindras SR aflopp, dels genom de af vattnets egna påtryck och de rådande vestliga vindarna under tidernas lingd förorsakade uppgrundningarna af dy, åfja och lera, hvilka, allt nera hopade, Se sjöböottben vid Norsholms berrgård, dels ocks genom ten mängd af lösa stora bullerstenar, hvilka af naturen eller olaga fiskerianläggningar blifvit anbringade midt i strömfåran under hela sträckan från Norsholm förbi Tångestad och ti!l Kimstads qvarnar, der man också hindrat vattenafloppet och kanske gör det ännu, ehuru det genom en mångårig rättegång, der mäktiga intressen bekämpade hvarändra, och hvarvid de mindre bemedlade strandegarne, såsom det plägar ske, fingo sitta emellan, omsider blef bestämdt att också Motala ström skulle hafva sin kugs ådra. Om man blott vidhölle Jenna grundsats, som uttalas af allmänna lägen och af två K. M:ts nådiga domar nu för 50 år sedan IR bekräftad, så att kungsådran i Motala ström blifvit till alnen och tummen titstakäd, och man vidtoge den enkla åtgärden att uppmuddra strömmens mynning vid Norsholm till dess fulla bredd öeh djup, och man dessförinnan låtit borttaga och till sidan utmed Tångstadslandet up lägga de lösa stora stenarne, hvilka såsom en ösalt repell ligga midt uti vattendräget, hvilket arbete så mycket lättare kan ske, som under vanliga år ströttinen är så grund att man under fela denna sträcka icke behöfver blifva våt längre än till midjan — ett och annat år kan man på kullern af de stora stenarne gå torrskodd tfver strömmen — så skulle Roxens vatten obehindradt aflöpa, strandegarnes mark, som ny är vattendränkt, torrläggas, och Rozens våttenhöjd regleras till det normäla förhållandet, och detta för en kosthätdl, som icke skulle uppgå till så många huhdrade rdr som man nu på en lärda vägen får betala i tusental. Det förljudes att man vid den stundande riksdagen också ämnar hålla sig framme, för att söka lån eller anslag för Roxens sänkning, men det nu sagda kan ed säsom en vink att man ej bör nappa på en kroken. Genom vänlig öfverenskommelse med egarne till Norshölm och Tångestad, hvilka äro allt utom ogina att befrämja allmännyttiga företag, skulle Roxens strandegare, som lida af vättenfiöden, med ganska ringa kostnad vinna ett mål, som, blott till följd af den allmänna dåsigheten och liknöjdheten för andra företag än dem, af hvilka man ensam säördar frukten, icke ännu är uppnådt. Vid något af de första blifvande ländstingen i Östergötland lärer väl defina sjösänkningsfråga Järmpligäst förekomma till AN gg Ng och afgörande efter den findn de lokala förhållandena gifva vid anden, hvartill dock erfordras att man tta farhåga för maktegande och kotteriinflytelser uttalar och SS sin på rättvisa och billighet grundade åsigt. Med betraktelse huru föga man ännu hunnit i vårt land i hvad man kallar sjelfstyrelse, till hvilken dock en ljusning uppgått till följd af den nya, snart tillämpade kommunallagstiftningen, fortsatte ins. sin vandring.