ste på Sllad faElla JOULTe i En korresponde :s från Newyork kompletterar vår kunskap om de nordamerikanska förhållandena år 1962. De åro ingalunda af glädjande natur. Hvart och ett af de fdervarande konurgarikena har att dragasi med en ofanuig civillista. men deåna tunga är fjäderlätt i jemförelse med de kostnacer, som här.öra af pensionsväsendet. Då det medborgerliga kriget slutade. hvilket framkallades genom Abraham Lincolns val till president, bade unionen en million stympade soldater, fem millioner enkor och femton millioner faderlösa att föda. Denna massa af allmoseemottagare förminskades ej med åren, utan tilltog. Huru ofta än tidningarne meddelade: Ater har ett af de sista vittnena till vårt ärorika medborgerliga krig skilts hädan?, så dogo dessa sista vittnen dock aldrig ut. Tvärtom voro de fruktsamma och förökade sig, eå att antalet af dessa vittnen, deras enkor och barn år 1962 förhöjts med 400.000. Så många flera stodo åtminstone i förteckningarna, och kyrkogårdarnes röst höjde sig ej mot denna kungliga hotstatistik. Nordamerika bar älven andra lidanden att beklaga sig öfver. 1 södern ser det mycket oroligt ut, ty de hvita, som der blifvit slafvar. stå i begrepp att resa sig mot sina svarta herrar, och om icke konungarne Barnabas III at Boston och Habakuk VI af Connecticut genom sina ministrar markisen af Syrup och hertigen af Lagerbier bestämdt försäkrat den svarte konung Mungo IV af Mississippi att de skulle understöda honom med trupper, så kunde man ej ansvara för hvad som kunde hända. Om verldens öfriga länder höra vi till vår ledsnad föga. Den spanska monarkien har blifvit flyttad öfver sundet till Afrika, der Timbucktu under castilianska drottningars milda spira blilvit en så lysande medelpunkt för handel och vetenskaper, att alla gorilla-apor vid eqvatorn gripit till flykten för denna outhärdliga strålg!ans. Gamla Spanien på denna sidan om sundet har tagit illa upp att Nya Spanien på andra sidan om sundet blifvit hufvudlandet, och har utropat republiken. Det gamla Egypten har blifvit ett verkligt mönsterland. Nilen öfversvärmar ej längre, utan lemnar lugnt och fredligt sitt öfverflödiga vatten i tusentals kanaler, som blilvit ledda g2nom landet. Öknen är besegrad. Der den icke låtit förändra sig till köksträdgårdar, har nian besått henne med skog, så att hon blifvit förvandlad till den bästa mark att d:nsa på utan allt dam. I Nildalen förenar sig öfverallt det sköna med det nyttiga. Omkring hvarje schakt för stenkolsgrufvorna, af hvilka det finns tio tusen, stå lustträdgårdar med apelsiner och palmer. Den fordna rena himmelen finns ej mer, men till ersättning derför har man den skugga, som de ur skorstenarne upphvirflande rökpelarne skänka ända djupt in i Nubien. Pyramiderna äro för närvarande ej hemma, De göra ett besök i London, der det är exposition. Man har satt dem på rullar, sla git pontonbryggor öfver Gibraltars sund och Kanalen och på detta sätt icke funnit ringaste svårighet att föra dem till London. Bredvid pyramiderna har man uppställt kolossen å Rhodos. Detta verldens underverk, hvilet man ansåg förloradt, påträffade man oförmodadt i det inre af Australien och förde det öfver Kina och Ural till London. Såsom ytterligare märkvärdigheter på expositionen nämner vår tidning Malströmmen, hvilken vinner mycket erkännande såsom ett lyekadt naturskämt, Niagarafallet, hvilket de trångbröstade nordamerikanarne blott på det vilkor lemnat ifrån sig, att man skall återlemna det oskadadt på ort och ställe, skelettet af hafsormen, ett fotografieradt noirsken i naturlig storlek, det lutande tornet i Pisa, hvilket transporterades i en kista med påskrift: Glas! Får ej vändas! samt Vesuvius. Med detta berg hade man olycka. Man förde det, för att förekomma skada, uppe i luften, i det man hängde det vid ballonger af tre millioner ångvagnskraft, men trots dessa försigtighetsmått brast en af dess kratrar sönder. Den märkvärdigaste högtidligheten vid expositionens öppnande var en konsert. Hvad som gjorde denna konsert så märkvärdig, var icke antalet af medverkande musici. Vid 70,000 trummor, trumpeter, gongongs och tamtams är år 1962 efter Kristi födelse hvarje barn vant. Något märkvärdigare var redan dirigentens person. Chi Kung Fung, hvars namn ännu icke står i Tidens män, blef född i Kanton och är en kinesisk bärares son. Hans föräldrar, som söpo mera bränvin än de åto bröd, gjorde honom till apelsinmånglare och pryglade honom hvarje afton, emedan han aldrig hade nog med penningar hem åt dem. Vid kinesiska gators melodiska toner öfvade och stärkte Chi Kung Fung sitt musikaliska gehör, och när man om aftnarne, sedan han bekommit sin portion stryk, brukade stänga in honom i svinstian, blef han förtrolig med hemligheter i komposition och harmonilära, dem man icke får inbemta i något konservatorium. Han sjöng och hvisslade hela dagen; till och med då han fick stryk, flöto ljufva melodier från hans läppar. Då köpte en gång den berömde Leyerbeer apelsiner af honom, och blef stum af förvåning när Chi Kung Fung med oöfverträfflig själsinnerlighet och med högsta patos började hvissla en visa. Behöfva vi väl tillägga att Chi Kung Fungs lycka i detta ögonblick var gjord? Men som sagdt, icke antalet medverkande musiei och ej en gång dirigentens person är hvad vi ha att påpeka såsom invigningskonT!! sertens märkvärdighet. Denna märkvärdigJ2 het är den nya princip, som dervid för för12 sta gången tillämpas. Helt och hållet stöd-!ö jande sig på den tyska framtidsmusikens te;S! orier, har Chi Kung Fung lyft konsertmusi-, 2! ken på ett högre trappsteg. Han delar sin! orkester i två delar, af hvilka den ena rika ligt spelar det utförda musikstycket efter , fä oa de Rd RR RF OR RA AR TI je kt IA äke Ltn kt n NT AV A brrjl In IR EE LT