INTET NAMN). Ar WILKIE COLLINS. Sedan hon hade sutit nära en timme vid fönstret med blicken mekaniskt fästad på utsigten, med själen tom af alla intryck och omedveten af några tankar, förjagade hon den underliga, vakande dvala som hade bemäktigat sig henne, och steg upp för att bereda sig till dagens vigtiga förebafvande. Hon gick till sin garderob och tog ned från kiädhängaren två ljusa, vackra musslinsklädningar, som hon låtit sy åt sig förliden sommar för att bäras under de !yckliga dagarne vid Combe-Raven, och hvilka hade varit af alltför ringa värde för att säljes, då hon afyttrade alla sina tillhörigheter. Sedan hon hade lagt dessa båda drägter bredvid hvarandra på sängen, kastade hon ännu en bliek in i garderoben. Der fanns blott ännu en sommardrägt — den enkla alpakaklädning, som hon hade burit vid sitt minnes: ärda tesök hos Noel Vanstone och mrs Lecount. Denna lät hon sitta orubbad på sin plats, beslutad att icke taga den, mi. :re af fruktan för att hushållerskan skulle känna igen ett tyg alltför allvarsan t för att fästa uppseende och alltför vanligt för att stanna i minnet, än emedan hon hvarken ansåg det nog lysantse eler tillräckligt vackert för detta ändamål. Sedan hon derpå hade tagit fram en lätt, hvit mantilj, ett par ljusgrå handskar och en bredbrättig, italiensk halmhatt ur lådorna i garderoben, stängde hon dörren dit och stöppade nyckeln i sin ficka. )ySe A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, 2 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—207.