. UU9?enliat AHMRCHRall att, SOM Ingen Devisnint förekommit mot timmerman Göransson derom att ham gjort sig skyldig till det myteri, för hvil ket han blifvit angitven, så ansåg sig allmänns: åklagaren ej mot honom kunna framställa någo yrkande i denna del; men alldenstund Görans on deremot vore öfvertygad om att ej hafva åtlydt kapten Carlstens befallning om ankarets uppvindande, så yrkades å honom ansvar för denna förseelse enligt lag. Hvad kapten Caristen och de ansvarspåståenden, som mot honom blifvit framstälda å Göranssons sida, anginge, ansåg sig allmänna åklagaren ej kunna å kapten Carlsten rka något ansvar, aldenstund de åtgärder, som lifvit vidtagna i fråga om Göranssons äktande å skeppet Atlantic, då liggande i Sunderland i England, och hemsändande till Sverge, berott af det utländska konsulatet efter hos detsamma anstäldt förhör med Göransson. Parterna öfverlemnade nu målet till domstolens pröfning och kommer utslag att meddelas den 15 September. — En arbetskarl vid namn Andersson hade af ett par poliskonstaplar i går anträffats vid jernbangården, bärande en säck, innehållande en packa yllehelstrumpor, som Andersson uppgaf sig af en handlande ha emottagit till försäljning. Misstanka uppstol emellertid mot Andersson att hans uppgifter ej voro sanningsenliga, :så mycket heldre som han var i saknad af bostad, hvarföre -Poliskonstaplarne medtogo honom till vaktkontoret. I dag inställdes Andersson till förhör, sedan man först förvissat sig om att strumporna voro stulna. En handlande vid namn Jönsson hade nemligen anmält i poliskammaren att säcken med dess innehåll blifvit tillgripen från honom. Deti hade förvarats, utom det nämnda partiet helyllestrumpor, en massa halfstrumpor samt undertröjor. Andersson, tillspord af polismästaren, om han föröfvat stölden, svarade: Ja, gudnås, det är allt sannt, bästa polismästares. Andersson uppgaf att han till okända personer sålt en del at säckens innehåll, men hade endast 4 rdr i behåll. Det öfriga af penningarne hade han supit upp. Andersson förklarades skyldig träda i häkte. — Vi ha förut omnämnt att en qvinsperson vid namn S. Ericsson, som natten mellan den 8 och 9 Juli i saknad af husrum intogs å ett polisvaktkontor, angifvit en poliskonstapel vid pamn Andersson att hafva der våldfört henne. Sedan undersökning härom hållits i polisen, remitterades målet till rådhusrätten, der det i går förevar, då målsegaren sjelf återtog angifvelsen, men hennes syster Då Ericsson, som undertecknat den till justitiekanslersembetet gjorda skriftliga anmälan om saken, vidhöll angifvelsen, såsom det ville synas af rent oförstånd, då hon uppgaf sig ej kunna förebringa någon bevisning. Målet uppsköts till annan dag. . — Ett ganska eget målförevar i förgår å rådhusrättens 3:dje afdelning. En spanmålsbärare vid namn Ericsson hade till rätten låtit instämma arbetskarlen Lindelöf, på grund deraf att Eriesson förlorat en skinnpung, innehållande omkring 46 å 47 rdr rmt, för hvilket tillgrepp Ericsson misstänkte nämnde Lindelöf. Då målet påropades, inställde sig parterna, och uppgaf käranden, Ericsson, att han en dag lagt sig att sofva vid ackhuset efter slutadt förmiddagsarbete. Dä ran vaknat, hade han begifvit sig till.en restauration för att få sig litet mat, men då han skulle betala den förtäring han intagit, saknade han ortemonän eller pungen. Han hade genast gjort I: åtskilliga efterforskningar och hade af nägraminderåriga gossar hört att, sedan han uppstiit och gått sin väg, hade ett par karlar kommit körande med risbalar förbi det ställe, der Ericsson legat, då de funnit den borttappade skinnpungen liggande å marken. De hade upptagit densamma och inlaggt den i en rock, som legat der bredvid, hvarpå nämnde karlar kört sin väg. En stund efter hade Lindelöf kommit och tagit den ifrågavarande rocken, som han hoprullat och medtagit, hvarefter han bortgått. Af sådan anledning hade Eriesson inkallat Lindelöf till förhör. Någon bestämd angifvelse för stölden gjorde Ericsson till en början icke mot svaranden, likasom ej heller mot de andra två nämnde karlarne. Dessa voro Ericsson följaktiga och uppgåfvo, hörda öfver förhållandet, att de körtrisbalar till packhuset; då de anträffat skinnpungen liggande å marken samt såsom förut nämndt är instuckit den i rocken, utan att öppna den. En af de små minderåriga gossarne, som berättat saken för Ericsson, var ock tillstädes samt hördes upplysningsvis och uppgaf att Lindelöf varitiden person, som kommit och tagit rocken en stund efter sedan karlarne, som forslade risbalarne, kört sin väg. Som ingen bestämd angifvelseå Ericssons sida gjordes, tillspordes nu Lindelöf af rättens ordörande, om han vore nöjd med att målet fick förfalla. Derpå ville Lindelöf, som syntes mycket tvärsäker, ej ingå, utan fordrade ersättning för inställelse och derföre att käranden angripit honom i en sak, som å heder och ära ginge, hvilket föranledde domstolens ordförande att göra Lindelöf åtskilliga frågor. Härvid beträddes Lindelöf med tvetalan, så att han först uppgaf att den rock, han ifrågavarande dag begagnat, varit svart, men sedan medgaf han att den varit blå samt försedd med sådant foder, som de båda karlarne upplyst, hvilka instoppat EE en i rocken. äranden angaf nu bestämdt Lindelöf för stöllen, och trodde sig med anledning af Lindelöfs vetalan i afseende å rocken kunna leda angifrelsen i bevis. Målet uppsköts för den skull k ill annan dag då parterna ålades tillstädescomma, Lindelöf vid hämtnings äfyentyr. — Gefle den 18 Aug. Med 70-årige Östling var istl. lördags f. m. ransakning å härvarande cellängelse inför Hille och Wahlbo häradsrätt ansående det af honom föröfvade mordet å sin 74riga hustru. . Oaktadt domhafvandens vänliga ch bevekande ordalag att närmare beskrifva örloppet vid mordgerningen kunde dock den jertlöse gråhårsmannen icke förmås afgifva den allständiga bekännelse, som äskades. Ej ens öreställandet att han måste dömas till mörk cell ills han förmåddes bekänna kunde verka något. äl erkände mördaren att makarne varit i ordexling och handgripligen förfarit, att han hugit henne i hufvudet med en hvyass tegelsten, men j med knif, att han hjelpt henne ned till ån, ren att han knuffat henne ned deruti förmådes han icke bekänna. Sjelfva dödsorsaken blir Hledes tills vidare obekant. Ransakningen räckte ärmare fyra timmar, under hvilka den åldrige nannen sittande fick undergå ransakning. För Yfordrande af stadsläkarens ytterligare yttrande m de å gummans hufvud betintli a hugg kunna ra af hvasst instrument tillfogade och andra ed saken i sammanhang stående upplysningar ppsköts målet till annan dag. LANDSORTS-NYHETER Göteborg d. 16 Aug. För katolska förmiigens eg har, OR pastor Bernard, I ti set n:o 18 vid Spanmålsgatan, tillhörigt snicwemästaren G. Warburg och enkefru G. Schultz, ifvit inköpt för en köpeskilling af 34,000 rdr it. isvensm— ——— ti Talasra fn döerrvå ll ala