dor; det tillhör slumpen att disponera öfver den. Han beger sig in i spelsalen och kastar louisdoren på det gröna kläd:t. Tre minuter derefter är louisdoren förvandlad till en hel rulle guldmynt, och några ögonblick derefter är rullen åter omskapad till 4 sedlar, lydande hvardera på 1000 francs. Han stoppade nu de vunna penningarna på sig och går bort. I ett annat rum dansar man; han besluter gå dit för att se på de dansande. Vägen för honom genom läsesalen. Knapt har han inträdt dit, förr än ban blir varse en herre, som söker något på golfvet. Hvad söker ni, min herre? frågar han — Ah, just ingenting, blir svaret, det är blott en louisdor, som jag tappat här.s — Det är jag, som hittat den. — Verkligen?4 — Och utan ett enda ögonblicks besinning lemmar spelaren sedlar till ett belopp af 4000 francs åt den andre. — Det var blott 20 francs, sade jag ju? — Är det mitt fel om beröringen med det gröna klädet har åstadkemmit denna förvandling? — tMen.F — tOm ni föredrager den ursprungliga formen, så gå blott till spelbordet, saken kan snart vara afgjord, och dermed tog han afsked och försvann. — En misskänd räddaro, Ett äkta par från Berlin red för någon tid sedan i sachsiska Schweiz helt ståtligt från Winterberg till Prebischthor, mannen ett stycke förut, rökande en cigarr. Plötsligen ryckte en fotgängare hustrun ned från hästen och kastade sig öfver henne. Utom sig af förskräckelse ropade hon Röfvare, mördare!4 och sökte af alla krafter värja sig. Då slutligen den äkta mannen kom galopperande till stället, steg främlingen upp och sade helt lugnt: 4Se så, nu är det gjort, hon är räddad! Så var det också, ty nu visade det sig, att en tändsticka, som mannen kastat ifrån sig, antändt hustruns lätta drägt, utan atthon märkt det. Ett hål, stort som en tallrik, var brändt genom alla öfveroch underkläderna