så fann hon dock att detta oundvikl z9 spioneri vid begynnelsen af hennes företag måste öfverlemnas åt någon annan person. Men ägde hon väl i sin nuvarande ställ ning någon mensklig varelse, som hon kunde använda härtill, mera än denna älventyrare i den nedre våningen? Nej, icke någon. Hon tänkte härpå både länge och ångestfulit. Icke någon! Då hade hon ju endast ett val: — att använda denne skälm eller att afstå från hela företaget. Hon stod stilla midt i rummet. Hvad är det värsta som han kan göra?4 sade hon för sig sjelf, CBedraga mig på mina pengar. Nåväl! Om jag, ltörmedelst mina pe fårhonom ätt lyda mig, hvad är det ondt deri? Låthonom då tega mina peng Hon återvände tenkfull till sin plats inv fönstret. Det behöfdes blott ett ögonblick till för att bestämma henne. Ännu ett ögonbiick,; och hon tog det första afgöra steget nedåt — hon beslöt att våg: och att anlita kapten Wragges bis Då klockan var nio, knackade värdi Magdalens dörr och framförde kap: artiga helsning att frukosten var färdig. KE Hon träffade mrs Wragge ensam, utstyrd i en ofantlig morgonrock af brun shirling och en ostärkt mössa med smutsiga blekröda band. För detta uppasserskan på Darchs hotel. var försjunken 4 betraktande af en stor karott, innehållande ett skin ämne af spräcklig gul färg, ymnigt bes med små svarta punkter. Se, här är den!4 sade mis Wr SOmelette med fina grönsaker. V nan hjelpte mig. Så här ser det ut. ; inte kaptenen om något, då han kommer: söta vackra miss, gör inte det! Den ir inte od. Vi hade några olyckshändelser med den. en föll i askan. Vitappade den itrappan. Värdinnans lilla gosse brände sig på den — stackars barn! han kom och satte sig på den! Jag försäkrar er att den smakar inte hälften så bra som den ser ut. Bed inte om något. Kanske märker han icke någonting