som under min ledning skett, så lägges detta mig ill last. Professor Nyström föreslog i sitt embetsmemorial af den 20 Oktober 1837 att upptaga ett stort amorteringslån, men Kongl. Maj:t täcktes ej härtill gifva nådigt bifall. För flera år sedan gjorde domkyrkorådet hemställan att för reparationsarbetena å domkyrkan få upptaga stt lån 3450 rdr bko och jemväl ett eller annat tusen derutöfver. Denna hemställan tillstyrkte konungens befallningshafvande och biskopsembett, så att lånet borde bestämmas till högst 5000 rdr bko. I afseende härpå har K. Maj:t len 13 September 1850 ansett reparationsarbe: tet å Lunds domkyrka hafva bort så ordnas, att letsamma utan upptagande af lån kunnat utföras, och icke funnit skäl att till domkyrkorålets ofvanberörde framställning lemna bifall. Öfverhufvud har reparationen hvarje år, densamma stått under min ledning, blott kostat 15.829 rdr 58 öre rmt, hvilket belopp är högst otillräckligt för utförande af ett vidlyftigt arbete med huggen sandsten, helst utgiften för reparajonen sistlidet år utgjort öfver tre gånger denna summa. Ehuru S:t Peri kyrka i Malmö håde sanska små tillgångar, har hon, fastän m ycket örfallen, helt och hållet blifvit iståndsatt. Hade ag ej kommit genom berömvärda sammanskott vf församlingen i tillfälle att på få år utföra den sanska vidlyftiga och betänkliga reparationen cyrkans murar och takhvalf m. m.. så torde man senom en mindre kunnig efterträdares ledning velat påbörda mig skulden derför, att de ombygda spännbågarne måste nedrifvas och takhvalfven ombyggas, såsom man nu föreslår å lomkyrkan. Hr M. säger jemväl, att kyrkans inkomster ander en lång följd af år nära nog godtyckligt lisponerats af det om sin yttre makt särdeles smtåliga domkyrkorådet. Denna makt har likväl varit ganska inskränkt, ty domkyrkorådet har icke kunnat utan konungens befallningshaf vandes och biskopsembetets tillstånd vidtaga någon åtgärd af mera betydenhet och allraminst använda kyrkans medel till något större belopp. Att för sådana arbeten, som blifvit efter alla velerbörandes hörande af K. Maj:t beslutade, me lel skulle utgå, ligger i sakens natur. Emellerid yttrar hr M., att någon gång skulle en reakion uppstå mot en så stor maktfullkomlighet, ch den inträffade äfven, uppenbarande sig i K. Maj:ts stadga af den 17 Nevember 1859 angånde vården och förvaltningen af Lunds domkyrka och hennes kyr Denna handling i; hög gra I märkvärdig, just derföre att den med ns bröt domkyrkorådets patriarkaliska envälde. Detta yttrande kan icke glädja någon mera än mig, som i domkyrkorådets förberedande yttrande till denna författning wu a hvad som i —8 8S stadgas om vidmåkthållande af domkyrKÄNS och henne tillhörande bygnader samt åtskilligt rörande förvaltningen af hennes egendom. (Forts.) es