;Iligen klart och påtagligt, och man kan alltså licke nog förundra sig deröfver att våra landt I brukare ännu icke allmänneligen inse att fördelarne af en konstgjord prisstegring äro helt och hållet illusoriska, medan de oläenheter, som medfölja ett onaturligt och falskt system, tyvärr äro alltför verkliga. Och med dessa betraktelser, som er korrespondent tillåtit sig vidfoga, för egen räkning, lemna vi förhandlingarne angående frågorna i allmänna ämnen, alldenstund redan i ett föregående bref blifvit redogjordt i korthet för öfverläggningen och beslutet i den uti slutsessionen företagna, förut opp: skjutna, frågan om förändringar i landtbruksmötenas organisation. Vi öfvergå nu till förhandlingarne i scktionen för åkerbruket, der grefve De la Gardie presiderade. Den första bland de denna sektion förelagda frågor (programmets 7:de fråga): Hafva under de sednaste åren några särskilda kulturmetoder visat afgjorda företräden framför de hittills kända? — förbigicks utan att föranleda öfverläggning eller beslut sedan professor Arrhenius anmärkt, att så vidt kändt vore hade sådant icke inträffat. Den följande eller 8:de frågan sporde: Hvilket anses vara det ändamålsenligaste sättet för mossodling, för att såväl snart bringa jorden till fruktbarhet som befrämja dess förmåga att gifva förökade skördar? I öfveriäggningen deltogo löjtnant v. Post, brukspatron B: R. Lennartson, kyrkoherden Almqvist, rektor Henschen, patron Wulff, landskamreraren Södermark; possessionaten Hagman från Finland och professor Arrhenivs. Aila voro ense om den omätliga vigten af ändamålsenliga metoders användande lör mossodlingarne, genom hvilka ofantliga rymder inom vårt land kunna fruktbargöras. De uppgifter, som af särskilda talare meddelades angående metoder, som i detta afseende blifvit bepröfvade och befunna ändamålsenliga, voro af stort intresse, men gingo väl mycket in i vetenskapliga och praktiska detaljer för att kunna utförligt relateras i en tidningsartikel. Isynnerhet var detta fallet med ett längre föredrag af löjtnant v. Post, hvilket måhända upptog nog många sifferuppgifter och kalkyler för att kunna följas och uppfattas under ett muntligt föredrag. Vi inskränka oss att nämna, såsom hufvudsumman af anförandena, att man tillstyrkte en omsorgsfull afdikning, helst genom rördikning (brukspatron Lennartson beskref en i England använd dikningsoch odlingsmetod som han förmälde sig sjelf ha försökt med öfverraskande resultat); vidare påförivg af mergel, lera eller sand samt gödning dels och framför allt med fosforsyrehaltiga gödningsämnen, dels äfven med animalisk gödsel. De svenska talarne afstyrkte nästan alla bränning, såsom i allmänbet tillstädjande blott en skörd af starrhö, medan man efter den ofvanantydda odlingsmetoden kunde påräkna sädesgrödor fullt jemförliga med dem, som upphemtas af den bördigaste åkerjord. Deremot försvarades bränningsmetodens användbarhet af hr Hagman från Finland med stöd af den erfarenhet man hade i Ilmola socken af Wasa län (der tal. vore bosatt). Der har sedan 70 år mossodling bedrifvits på sådant sätt att man brände mellan hvarje rågskörd. Dessutom dikade man, plöjde grundligt samt påförde lera och sand till befordrande at växtligheten. Detta förfaringssätt hade burit den frukt, att raan på dessa mossodlingar upphbemtade de vackraste sädesskördar och att Ilmola socken, ifrån att tillförene ha varit eå fattig att dess invånare nästan hvarje år voro nödsakade att äta barkbröd, nu blifvit en af de rikaste i landet. Någon resolution antogs icke i afseende å denna punkt. De 9:de och 10:de frågorna diskuterades väl hvar och en för sig samt till och med på olika dagar, men då de angingo i det närmaste samma angelägenhet sammanfatta vi här på ett ställe redogörelsen för öfverläggningarne om dem båda. Frågorna lydde sålunda: Den 9:de: Då en ibland svenska jordbrukets största brister är ofullkomligt tillvaratagande och mindre lämplig behandling af de vid landtbruket vanligen förekommande gödningsämnen, så frågas: Hafva några förbättrade metoder för dessa gödningsämnens sorgfälligare tillvaratagande och ändamålsenligare behandling blifvit under de sednare åren använde af landets jordbrukare? Den 10:de: Finnas några inhemska gödningsberedningar, hvilka Såväl i afseende på pris som verkningskraft med fördel skulle kunna täfla med de från andra länder införda gödningsämnen, såsom Guano, Chili-saltpeter och dylikt? I öfverläggningarna deltogo landskamrer Södermark, ordföranden grefve De ia Gardie, löjtnant v. Post, apotekaren Ekeroth (från Wexiö), professor Arrhenius, landtmätaren Forssman (från Kalmar), pastor Wulff, magister Hedlund och f.d. riksdagsfollmäk tigen Dahllöf. Man klagade isynnerhet allmänt öfver bristande omsorg för tillvaratagande af latrinsspillningen, hvarigenom ett ofantligt kapital ginge för vårt land förloradt; och man beklagade derjemte att landets förråd af kreatursben exporterades i stället att användas till förstärkande af vår egen jords växtkraft. För) åstadkommande af en bättre hushållning il förstnämnda här eende rekommenderade man användande at l.r Kylbergs metod för pou-: drett-berednirr. fenom hvilken vunnes den fördel att arbeiarne utan obenägenhet ioge befattning med ifrågavarande gödningsämne. En talsre (hr v. Post) omförmälge : na ot å VI ör ARR ÄR cn RENA ÅS RN NR RR