BTOCKHOLM den 26 Jull Bref från Danmark. ; Köpenhamn den 21 Juli. Konungamötet är nu slutadt! Konung Fredrik mottog sin kunglige vän och broder med så mycken kunglig ståt och festlighet, söm vi någonsin under hans regeriagstid sett utvecklas; han gjorde allt för att visa hura högt han värderade konung Carls besök och huru kärt det var honom. Men konungen skulle dock ha varit en fattig man, om han ej haft sitt folk med sig, och dettas sång och jubel, dess äreportar och blommor, dess svajande tanor och ljudliga hurrarop gåfvo dock först egentligen konungamötet dess rätta karakter och betydelse. Ett litet drag visade också att konung Fredrik uppfattade detta så; ty då han vid konung Carls sida i spetsen för den talrika sviten, som till och med åtföljdes af en skara af traktens bönder till häst, red in i Fredensborg under en talrik folkmängds jublande välkomsthelstning, så skyndade han sjelf något raskare framåt och placerade sig på den belsande mängdens sida, för att sjelf i spetsen för sitt hänryckta folk mottagaden utmärkte gästen. Vi danskar bruka eljest ej vara så lätta att sätta i rörelse och lifvas; det är nästan något öfverraskande att se det gamla, goda konungens Köpenhamn kläda sig i fanor från topp till tå och smycka sig med blom mor i rika festonur; men säkert är att om staden gör det, så är det emedan hon vill göra det, emedan hon har mening dermed, och konungamötet har varit ett nytt bevis på huru innerlig och vida spridd den öfvertygelsen är, att nordens konungar och folk böra följas åt, emedan de höra tillsammans, samt att det är i förbundet med våra bröder som vi skola söka vårt stöd eller, för att uttrycka det med ett motto, som stod under konuogarnes bröstbilder på ett ställe, som D. M. passerade i Fredriksbergs all6: ?Naar I forblive Venner, vi troe paa Fredriksberg at Norden er en Kjempe og Fien-. den en Dvergt. Men denna tro är nu ej blott den de ha på berget, såsom det he-: ter i Holbergs Jeppe paa Bjerget, utan den her också hlifvit ?de leerde Folks? tro. Fest har således följt på fest, majestäterna ha aldrig haft någon ro; klädda i hvarandras officersuniformer, ha de varit i rörelse från morgon till qväll, och Fredensborgs aflägsna belägenhet har gjort att en del af tiden tillbragts på landsvägen. Hade icke konung Carl förlängt sitt besök med en dag, så hade Köpenhamns borgare stått med långa ansigten likasom en värd utan gäster. Det hade varit stor skada; ty det är verkligen ett evenement, ett stort steg fromåt, att stadens borgarerepresentanter ändlligen fått sina ögon öppna för att huf-. wwistaden bar en politisk betydelse, som måste rejmresenteras; jag är viss på att studentmöset väckt en del af de slumrande ejälavne och allvarsamt ruskat upp dem; anxtm Prödraländernas konung måste infinna sig sjelf innan kommunen trädde tupp, Hbrgade för den skandinaviska iden och af-reg sin kommunala hatt för den. Hade det då icke varit ekada om den då skulle ha; s satt sin hatt på sig igen, utan att ha fått ;sin helsning besvarad? Alla goda män: ; blefvo, derföre litet beklämda, när H. M.! konung Fredrik i början afslog bjudningen ! till banketten, cch man hängaf-sig åt den! ; febersjukes vidtsväfvande fantasier och gisssningar om skälen: skulle väl majestätet icke :? vara hufvudstaden bevågen? Men han sva; rade ju att han den 6 Oktober skulle mottaga bjudning till en dylik fest, hvarföre -skaulle han då tilldess bli nådig, men nu vara-enådig? Ville väl konungen ha sin) gäst -ensarat för sig? Men han önskade ju att nan skulle hedra denne med ett fantåg!! ;Fruktade väl majestätet för vidtgående ytti randen, fruktade han att börssalen skulle sgenljuda at de Birkedalska ropen på studentmötet? Men han kunde ju sjelf be:stämme TYYem tan ville skulle tala och hvad ; talen skulle innehålla! Så tänkte och gissade man en sömnlös natt och en dag; .emellertid te:egraferade konungen till Stock iholm, och aftonen derpå erhölls svaret att konungarne mottogo bjudningen at Köpenihamns borgare. Denna bankett -egde rum i lördags. Rener för alla samhällsklasser hade sblilvit inbjudna, alt hvad Köpenhamn egde af diplometer af alla möjliga trosbekännelser samt dertill departementschefer, statsråder, swickaregesäller, borstbitdare, hattmakare, kammarjunkare, barberare och amireler. Jag kan ej svara för att ulla dessa wrken voro representerade, men de särskilda Ihandtverksoch industriföreningarna hade sålt bjudning att skieka sina representanter. Jag medger att jag sjelf icke kom med under någon af fe Kategorier, som garanterade eller förskaffade inträde; men min safejan satt emellan en smedsgesäll och en ammarjunkare samt hade en poet och ett justitieråd midt emot sig och snedt emot sig två mycket förnäma diplomater, som ej förstodo ett enda ord af allt hvad som sades; men der talades för öfrigt icke heller mycket. Jag anser det för en vacker och lyeklig id af borgarerepresentanterna att så der bjuda representanter för alla samhällsklasser; omen det är nog möjligt att personer voro närvarande, som funnol. sällskapet något blandadt?. Börssalen var elegant dekorerzd och arrangemanget för-1 träffligt. H. M:t konungen hade önskat att.