du att det var så svårt, som jag fruktade. alt du skulle finna dg . ag hade en pligt att uppfylla, min vän 5 och jag gjorde den. pr Sedan han hade srarat sålunda, tvekade han. Det kunde tydligt märkas att han hade ännu något vidare att säga — kanske någonting som stod i samband med den öfvergående sinnesrörelse, som hans samtal med mr Clare hade framkallat, -och som Magdalens frågor hade lockat honom att erkänna... En bliek på hans hustru gjorde ett slut på all tvekan; han beslöt att tiga. Han frägade blott -om hon befann sig väl och vände sig derpå bort, för att lemna rummet. Skall du gå redan? frågade hon; Jag har ett bref att skrifva, min vän. Rörande Frank ? Nej, det blir tids nog i morgon. Det är ett bref till mr Pendril; jag måste bedja honom komma hit så snart som möjligt. affärer, gissar jag? ua, min vän — i affärer. : Han gick och inneslöt sig i det lilla rum åt gården, straxt invid förstugudörren, som kallades hans arbetsrum. Ehuru både åt naturlig smak och vana den senfärdigaste afralla brefskrifvare, öppnade han nu raskt sin skrifportfölj och tog utan ett enda ögonblicks dröjsmål pennan. Hans bref fyllde tre sidor af ett vanligt ark postpapper; det vär skrifvet med en tediehet i uttryck och rask shavdstil, som sällan utmärkte lans vanliga OVAT Han skref adressen sålunda: Williem Pendril Esq., Sealegatan, Lincolns Inn, London — Ångeläget. — Sköt derefter brefvet ifrån -sig och salt Om vid bordet såmt skref läskpapperet ullt med linier, under det han satt försjun ken i tankar. Nejt, sade han för sig sjelf;