PR Tr Ler og rer nd er rr NR nn ft PA tt rr rr fota och utan mössa och kavaj upp i masterna, der han, som straff för det ham icke nog skyndsamt uppassat frun, fått under regn och blåst qvarsitta i flera timmar, tills det. fallit frun in att-påyrka hans nedkallande. Sedan denna skildring blifvit afgifven, börjades nu förhörer med kaptenen, dess fru oeh stymännen. I stället för härvafande preussiske konsuln Heinemann, som för n-rvarande är bortrest. hade tillstädeskommit bokhållaren Liblin, hvilken uppgaf sig ha blifvit förordnad att förestå konsulatet. Disponenten öfver Tanto sockerbruk, grosshandiaren C. A. H. Schwieler, för hvilkens räkning lasten ute vid Tanto blifvit lossad och genom hvars anmälan den stackars gossen blifvit frälst från sina bödlar, var vid förhöret närvarande, Anmälan hade gjorts, emedan hela arbetspersonalen vid Tanto blifvit upprörd af den tortyr gossen undergick de dagar lasten lossades, och sednast cistl. söndag: Polismästaten Ekströmer, som förde ransakningen, derunder bokhållaren Lublin tjenstgjorde som, tolk; tillsporde till. en början kapten -Jän nischen huruvida hans: hustru hörde till befälet om bord; hennes förfarande tycktes åtminstone antyda sädant, Härpå svarade kapten J., att söm han jemte sin hustru bor å fartyget, så vore det deras hem, och besättningen sålunda att anses-som tjenstfolk, hvilka ;ega skyldighet att.äfven lyda matmodren. Hvad gossens misshandling beträffade, så-hade de slag han erhållit fendast utgjort bestraffning för uppstudsighet och försummelse samt derföre att han ofta beträdts med att sofva då han fått sig något göromål arbefaldt. Att under: stark: storm; regn: och oväder ha skickat gossen, endast. iklädd byxor och skjorta, utan hufvudbonad och skodon, upj till väders, der han utan mat fått sitta nära hela dagen, erkände kaptenen, under förklaring, att det varit straff derför att han ej skurat kokkittelnztill hustruns belåtenhet; utan hon deröfver anfört klagomål. Att-gossen flera gånger fått vara utan mat med undantag af några knallar, hade äfven utgjort bestrafining. Hustrun, tillspord om hon misshandlat och slagit gossen, började uppduka en lång historia huru försumlig gossen varit, att han endast fått aga, och att utdelandet af sådan: Vore tillåtet i reussiska sjölagen. Polismästaren lät emel ertid fästa den hetlefrade fruns uppmärksamhet å att den misshandling gossen Re på intet vis kände tolkas som sådan aga, hvilken i preussiska sjölagen är tillåten. Frun afgal oupphörligt slingrande svar, allt under det hor kastade: hatfulla blickar på den stackars gossen, som af rädsla ej tordes se på henne. Styrmannen Conrad Libender blcf derefter åt spord om han misshandlat gossen, men äfver han gaf undvikande svar samt tillvitade gossen uppstudsighet och försummelse; de straff har undergått hade han mycket väl förtjent. Han hade väl fått för litet, men icke för mycket. Åklagaren i målet stadsfiskalen Kocky äfvensom komrmiissarien Ramsten, öppgåfvo nu att då de i tisdags kommit ombord och Kållit under sökning, häde såväl styrmännen som frun vari: högst ohöfliga sämt förklarat att ingen annan än konsuln hade att. skaffå med deras åtgöranden å fartyget. Då det emellertid genom en mängd vittnen å Tanto styrktes att gossen, under det fartyget derstädes Tåg och lossade, blifvit illa misshandlad, och på gossens ifriga böner att slippa ifrån fartyget, hade stadsfiskalen, oaktadt kaptenens protest, ansett sig böra medtaga gossen i land, synnerligen som nästän hela besätt ningen anfört klagomål öfver s-yrmanien och önskat komma ifrån fartyget. Vi öfvergå nu till vittnesförhören, Inspektoren Crohn, anställd vid Tanto socker bruk, hade emottagit lasten och således under hela tidet lossningen pågick söm oftåst varit orfibord å fartyget: Crohn hade både med harn. och rörelse sett huru gossen misshandlades. Han kunde nu ej uppräkna alla degångetr han vars nät att synnerligen frun slagit gössen med hväd hon kommit öfver. Crohn hade aldrig hört gos sen svara ett ord. Gossens jämmerrop hade äfven ofta hörts från kajutån, men synnerligen frun hade med tillhygge i handen smugit sig in ka byssen och der slagit gossen. En dag hade hor med ett vedträd slagit honom så: länge att då gossen kommit ut hans påhafda byxor varit nära på i trasor. -Crohn hade 7 mångfaldiga gånge tillsagt såväl kaptenen som styrmannen och frun att upphöra med misshandlingen; men frun, son alltid fört ordet och syntes Ha befälet omboru. hade svarat att det icke angår någon om Mar straffar en försumlig pojke. Sistlidne söndag under regn och blåst hade gossen nära på i bara skjortan i öfver fyra timmars tid fått sitta uppe i mastkorgen, och detta skådespel, som från land åsetts af arbetsfolket, hade på dem verkat så upprörande, att Crohn anmält saken till disponenten grosshändlaren C. A. H. Sehwieler, hvilken derefter gjort anmälan i poliskammaret för att få gossen undan från det barbariska folk. under hvars befäl Han kommit. Kapten Jännisehen medgaf att han som straft skickat gossen nära naken upp i masten. Det hade skett för att hän af regnet skälle bli renspolad, emedan: gossen uraktlåtit att sjelf tvätta sig.4 T f Matrosen Börjesson hade medföljt hit från Havarna. Han vitsordade till alla delar sanningen af dem upprörande berättelse gössen nu afifvit öfver den misshandling han undergått. aptenen vore ej så omensklig, men se styrmannen och frun, hvilka få husera bästde vilja, de äro ett formligt tigerpar. Börjesson hadei många år farit på sjön, men ännu aldrig om skeppsbord sett en så omensklig behandling; ja han hade förut icke ens hört omtalas något så asaväckande.. . Han ville icke i minnet upprepa illa de hemska scener, hvartill han under resan varit åsyna vittne, ty stryk hade under hela resan varit dagligt bröd för gossen. Gossen nade behandlats sämre än ett djur och frun vait värst; slutande Börjesson sitt vittnesmål med Gud ske lof jag nu är afmönstrad och kommit från de hjertlösa menniskorna! Söckerbruksarbetaren C. Pettersson hade under lastens lossande många gånger varsnat att frun och styrmannen illa misshandlat gossen. Frun hade ej skytt att med hvad hon fick. tag uti, såsom grofva ändar och träklossar, slå honom i mfvodet, utan att bry sig om hvar slagen föllo. För öfrigt instämde vittnet med Crohny tilläg-) A sande att hela arbetspersonalen vid Tanto sluttel Ku blef så uppbragt att, om ej anmälan gjorts ter ill polisen och fart fet Rå måndagsqväll halat I — it från land, betänk! iga följder kunnat inträffa.) C Sockerbruksarbetaren Peitå Pettersson intygade nahanda. Han hade en gång tittat in i Jåbyen, då fran med ett vedträ so gosseri, som ökte qväfva sina jemmerrop (det är upplyst, . tt gossen visste att om han skrek, så fortsatte ! run ännu längre misshandlingen). Gossen hade sing utit inkrupen i ett hörn liksom en fågel i bur köp ch frun hade bara dunkåt på. Tullvaktmästaren Nilsson, hvilken varit komJjaci renderad vid lossningen,; berättade att han till) 5öt n vämjelse sett huru den stackars gossen alla Ina, agar under lossningen blifvit misshandlad. I ; låndags förmiddag hade han sednast sett frun ) AN led ett vedträ tilldela honom oräkneliga slag. C Härefter hördes den del af besättningen, som .jös: nu är qvar ombord, nemligen så många som ) iN aptenen tillåtit gå i land, och alla med en mun oct stämde i gossens berättelse. Påsärskildt fråga åpe rsäkrade alla att gossen aldrig gifvit skäl till fn raff. Det hade synnerligen varit frun som 2 JA JM VE SER AA TT AR TR Ar