hvilka hushållssällskaperna kunde sörja Han framhöll äfven. vigten af någon under visning åt allmogen i bokföring och fält mätning. Spridandet at populära skrifter vor äfven ett värdigt föremål för sällskapets verk samhet, nämnande talaren exempelvis en så dan, hvilken han önskade få se spridd i mång tusende exemplar, nemligen Thorer Tryggs resa, ett arbete hvars förf. tal. visste vara vid mötet tillstädes. Penningbelöningar för odling af foderväxter ansåg tal. icke lämpliga, alldenstund den som börjat sådan odling snart måste finna att den belönade sig sjelf och han för öfrigt passerat det Ru bicon der penningbelöningar vore lämpliga. Uppmuntrandet af förbättrad dikning borde i talarens tanke inskränkas till anskaffande af dikningsmän. Att på något sätt gå i förskott för sådana företag vore ett inträdande på jordbruksbankernas område, för hvilket sällskaperna ej vore nog rika. Slutligen ansåg talaren sällskaperna böra verka för spridande af kunskap om lämpliga husslöjder, såsom t. ex. flätning af halm och piltelningar. — Kunglig sekter Nathhorst ansäg spridandet af kunskap vara första och förnämsta målet för sällskapernas verksamhet, och han trodde att genom deras medverkan äfven i folkskolan skulle kunna lägT fröet till kunskap i landtbruk. En vid orrköpingsmötet väckt fråga derom hade förfallit af det skäl att man ansett det folkskolans elever voro för unga för att vara mottagliga för sådan undervisning. Men tas laren erinrade alt ingen skola gör annat än lägger frö till kunskap. Att detta frö må bära frukt blir hvars och ens omsorg i lifvets stora skola. — Öfverstelöjthant Wijkander önskade att hushållssällskaperna ej måtte genom inblandning i för dem främmande bestyr aflägsnas från sitt egentliga syftemål: jordbrukets befrämjande. — Rektor Henschen trodde i strid med hr Hedlund, att penningbelöningar ofta kunde vara ganska lämpliga såsom uppmuntran för dem som odiat väl sin jord. Grefve E. Sparre trodde att hushållssällskaperna förnämligast börde, såsom de i Elfsborgs län gjort, lägga sig vinning om att uppmuntra för hvarje ort lämpliga husslöjder, hvilka för landtboer under deras långa vinteraftnar vore af största vigt. — Nämnas bör äfven att hr Hedlund uttalade sin fägnad deröfver att man kommit derhän att hushållssällskaperna började tänka å huru de skulle använda sina tillgångar, 1 stället att, såsom förr på flera ställen skett, kapitalisera dem, hvilxet vore ett dåligt kännetecken på den grad af lifskraft som här förefunnes hos de sällskaper som så förforo. — Pastor Wulff försvarade likväl dem som kapitaliserat dermed, att de gjort det i ovisshet om de framdeles skulle få behålla de inkomster af hvilka de voro i åtnjutande. Sedan de tryggat sin ställning, hade de numera upphört att samla ytterligare kapital. Slutligen antog man en resolution af innehåll, att då man angifvit icke allenast många föremål förtjenta att af hushållssällskaperna uppmuntras, utan ock många sätt hvarpå dessa sällskaper kunna gagna, ville mötet, med åberopande af hvad derom under diskussionerna förekommit, uttala den önskan . att hushållningssällskaperna anses böra icke kapitalisera sina tillgångar, utan med dem verka för kunskapers spridande på vetenskaplig och praktisk väg, både uti landtbruket och dess binäringar, på sätt inom hvarje ort funnes lämpligast. Nästa fråga, om den tillväxande hafreodlingens och hafre-exportens inflytande på jordbruket, föranledde några utflykter på tull-lagstiftningens område och förtjenar att något fullständigare omordas, hvarföre mera derom härnäst. C. E.