INTET NAMN, ER WILKIE COLLINS. ANDRA KAPITLET. Klockan tio följande morgon stodo Norah och Magdalen ensamma i förstugan vid Combe-Raven och följde med sina blickar den bortilande vagnen som förde deras föräldrar till stationen, för att på jernväg fortsätta resan till London. Ända till sista ögonblicket hade de båda systrarne hoppats få någon förklaring rörande den hemlighetsfulla fimiljaffär?, på hvilken mrs Vanstone så fåordigt hade syf-. tat den föregående dagen. Ingen sådan förklaring hade blifvit gifven. Till och med rörelsen vid afskedet, taget under förhållanden som voro så helt och hållet nya i fö s äldrarnes och barnens erfarenhet af hemlifvet, hade icke rubbat mr och mrs Van stones beslutsamma tystlåtenhet. De hace Test med uttryck af den innerligaste ömhet, efter att många gånger ånyo bafva slutit de qvarlemnade i sina armar, men utan att en enda gång hafva fällt ett ord rörande anledningen till sin resa. . Då bullret af vagnsbjulen hastigt upp-. Hörde att höras vid en krökning af vägen, sågo de båda systrarne på hvarendra. Hvar och en kände, och hvar och en fö rådde på sitt egendomliga vis den ledsamma öfvertygelsen att de för första gången voro helt ock hållet uteslutna från sina föräldrars förtroende. Norahs vanliga förbehållsamhet (ökades och öfvergick till trumpen tystnad — 1hon satte sig på en af stolarne i förstugan :) Se A, B. nir 154 och 155,