i förening med moderation, som svenska stä derna vid föregående riksdag ådagalagt. Af de inre såmhällsfrågorna vore det folkw ervisningen och TE EDR NE pe som isy1 nerhet utgjorde föremål för talarens lifligaste ni älskan. Rörande den förra torde han ej nu bi höfva yttra sig; rörande mnationalbeväpninge var talaren af den åsigt att de spridda yttrii gar, som här framträdt af fosterlandskänsl: borde organiseras och sammanknytas, derest de stora målet skall kunna vinnas. Det är härigt nom vi skola ytterligare ernå hvad vi hitills 50 är saknat: att Sverge icke behöfver darra ft vindkasten från öster, utan att vi kunna känn oss såsom ett sjelfständigt folk. Vidare möter vid riksdagen den finansiell frågan. Der funnes patrioter, som fruktade fö den utländska skuldsättningen och derföre ön skade att våra började jernvägsarbeten skull tillsvidare inställas. -Talaren delade icke denn åsigt; han trodde att det varit för vårt land yt terst helsosamt då vi kunnat, under de knapp sistförflutna åren, tillegna oss främmande kapi taler till hållande i verksamhet af de arbets krafter, hvilka tillsammans med kapitalet utgör: vilkoret för all industriell förkofran. Talarer antog att det för Sverge vore normalt att bygge 8 å 10 mil jernvägar om året, intilldess de stor: hufvudkommunikationerna blifvit sammanknut na, men ansåg att detaljerna häraf ej kunde be stämmas, förrän man erfarit regeringens propo sitioner, uppgjorda kostnadsförslag m. m. Dessa voro de frågor, som talaren nu för till fället, oförberedd som han varit, erinrade sig men han vore redobogen att svara på de spörjs mål i andra frågor, hvilka valmännen kund önska göra honom. Hr D. 0. Francke, som anmärkte att frågan nu tycktes vara inskränkt till två kandidater hri ul. Lindström och S. A. Hedlund, ansåg lämp ligt att äfven den sistnämnde aflägsnade sig: men motsades af hr E. G. Lindström, som önskade att magister Hedlund måtte uttala sig jemväl om den religiösa frågan Denna önskan efterkoms också af magister Hedlund, som sade sig från början hafva helsat den kongl. förordningen om religionsfriheten välkommen och ansåg den tillsvidare böra följas. Han vore en varm vän at den religiösa friheten. Baptister och andra borde erhålla en bättre ställning, så att de nu olagliga blifva lagliga. I främmande länder klandrar man vår ofördragsamhet och då man svarar att gamla lagar bära skulden, genmäles: Hvarföre blifva då ej dessa gamla lagar upphäfda? Hr E. G. Lindström ansåg magister Hedlunds åsigter likasom till en del hans finansiella tala emot honom. Magister Hedlund menade att dissenters dock alla vore kristna. Mosaiska trosbekännare böra ha tillträde till lärareplatser, och det vore en lycka för Sverge om sådant kunde genomdrifvas; hvarpå hr E. G. Lindström frågade om man skulle låta den sitta bredvid sig på bänken, af hvilken man kallades afgudadyrkare. Sedan grosshandlaren C. E. Billqvist föreslagit mötets ajournerande till följande dag, yttrade hr Leon. Roos att man äfven borde höta hr dl Lindströms åsigter i åtskilliga frågor; och blef denne på grund häraf efterskickad och återkom efter någon väntan. nder tiden hemställdes af hr D. 0. Francke om det kunde vara lämpligt att till riksdagen sända en representant för Göteborg, som möjlifa kunde nedkallas derifrån för att göra afbön; ivaremot det af båtåldermannen J. A. S:derborg invändes, att med samma grund kunde en chikanös rättegång utesluta hvilken som helst misshaglig person. r Julius Lindström, som nu ankommit, anmärkte att han ej sjelf framställt sig såsom kandidat och ansåg orätt att binda sig genom bestämda löften. Hufvudsaken syntes honom vara att väljarne hade fulit förtroende till sina representanter. Skulle det härvid bero på att lätt och ledigt i förväg afgöra alla frågor, så erkände han obetingadt magister Hedlunds afgjorda företräde. Hrr C. E. Billqvist och E. G. Lindström ansågo attalanden lämpliga t ex. om nationalförsvaret och den religiösa frågan. Hr Jul, Lindström ansåg att man i allmänhet borde söka den rätta medelvägen mellan ytterligheterna. Ringa förberedelser förbjöd honom att mera detaljeradt yttra sig om representationsfrågan. Sedan hr J. Lindström i sammanhang härmed ga sig, uttalades från flera håll att det skulle varit önskligt att han mera fullständigt uttalat sina åsigter, hvari de motsades af Chr Arvidson m. fl. Grosshandlaren F. Frisell hade framförallt önskat ett bestämdt yttrande från hr Lindströms sida rörande den religiösa frågan och föreslår, på det tillfälle må honom lemnas att fullständigare uttala sig, att sammanträdet skulle fortsättas vid samma tid följande dag. : Sedan flera talare häri instämt, blef mötets beslut att öfverläggningarne skola i dag kl. 6 e m fortsättas. För tisdagens möte ger samma tidning följande redogörelse: almötet fortsattes i går afton, då hr Julius Lindström, på gjord uppmaning, afgaf sin politiska trosbekännelse sedan han dock först genom ordf. frågat, om någon af de närvarande ville yttra sig först, utan att någon framträdde. 7 Talaren sade sig ej vara van att föra ordet i så stora samlingar som denna, och då han tänkte på det ämne, hvaröfver han skulle yttra sig, måste han känna sin ringhet, men då man uppmanat honom att framträda, så ville han göra det, dock med begäran om öfverseende. Han hade yttrat dagen förut, att han ej hade någon rättighet att undandraga sig ett val, i den händelse det skulle falla på honom. Han ville då ej afgifva någon redogörelse, utan lemnade fältet fritt för diskussion om honom och hans kandidatur. Men eftersom man önskade det, ville han nu lemna denna redogörelse, emedan han ansåg dessa valmöten vara af vigt och sig sjelf i sin ställning skyldig en uppriktig förklaring, ehuru han ansåg derna bekännelse mjligen kunna tåla några modifikationer. Först vändande sig till representationsfrågan, såsom den vigtigaste, sade han sig ej vilja öpp na frasernas rika lexikon, utan öppet förklara sin åsigt vara, att fyrdelningen bör uppböra, att inga klasseller ståndsval må finnas, utan allmänna (samfälta?) val, dock, såsom annorstädes, med en viss census för valrätt eller valbarhet. Han sade sig vara vän af en representation som sönderfaller i tvenne kamrar. Danmarks och Norges mönster kunna accepteras, med de afvikelser som för oss egendomliga förhållanden fordra; men synnerligt älskade han Norges konstitutionelt-suspensiva veto samt dess kammarfördelning. Kortligen, han önskade af allt hjerta en nationalrepresentation, som vore ett verkligt uttryck af folkets förnuftiga, fria vilja. foonntsssionasms EAU hafva begått det misstaget att tro Magdaen vara lit sin far... Kände han verklicen 1