cUtan all fråga, bästt, inföll miss Garth, som syntes i dörren till fruköstrummet. Sc på Norah (god morgon, min vä ber, se blott på Norah. Hon är ju alldelc förbi; ett lefvande bevis på huru kloka vi båda voro, som stannade hemma. Den sk liga gas.n, den osunda luften, den sena timmen hvad kan ni vänta annat? Hon är inte af jern och följaktligen lider bon. Nej min bästa vän, du kan j neka dertill. Joe ser att du har hufvudvärk. Norahs mörka ansigte lj ende — men i nästa ögon dess uttryck åter af den vanlig behållsamheten. Blott helt litet hufvudv a när så mycket, a!t jag ävgr voreså tl konserlen, såde hön och gick ensam bort till ett fönster. Bortomi en trädgård sträckte sig ut-igten framåt en ström; dess andra sida sågs en förpaktargård och ingången till ett skogbeväxt bergspass, s m härstädes bröt sig en väg genom den höjdsträckning, hvilken begränsade utsigten. ii väg, som krökte sig fram genom det vå formiga, öppna fältet, syntes på ic stånd, och på denna väg kunde man lätthet upptäcka den resliga gestalten uf mr Vanstone, som nu war på återvägen hån morgonpromenad. Han svä kapp i dulten, då han fick se er vid fönstret. Hon niekade och vi en helsning med handen på ett mycket be vagligt och intagande sätt, men med en skymt af föråldrad formlighet, som. föreföll vesynnerlig hos eft så ungt fruntimmer, och som tycktes illa öfvere ma med en relsning, ämnad för henr Kiockan i förstugan slog a bestämda rukosttimman. Då minutvisaren hade van och en dju: