-hem och gladare dagar i det främmande landet, än dem-han haft i England. Lotty, Lucy och hennes make drogo sig undan ett par steg och han sade så sagta att-endast-hennes öra uppfångade hans ord: Bessy, jag har mycket att afbedja — orättvisa, obetänksamhet, envishet och hårdhet — kan jag hoppassförlåtelse ? 4 Nej, nej — tala ej derom, sr, tänk ej derpå. Det förflutna är en dröm och drömmen har flytt! utbrast Bessy. 4Vill pi glömnia den drömmen och förlåta, mig? XJag var lika mycket att klandra som ni, sir, ock jag skulle gerna vilja glömma-alltsammans. Om det finnes något att förlåta — det jag ej kam inse — så var viss att jag för längesedan förlåtit det, och önskar er all lycka på resan till Canada. . Jag tackar er hjertligen derför. Bessytyckte att han smålog sor om hen: nes: lycköaskan. varit honom likgiltig. Det hade dock funnits en tid då det varit annorlunda — minnet deraf skulle kanske cfter detta blifva mindre .smärtsamt!! Ni och Lucy skola kanske ibland se till min syster och bjelpa henne litet, om det skulle behöfvas, mr Speckland;sade Bess; det är både förunderligt och lyckligt vit nislemnar England med samma fartyg som hon. Lotty närmade sig pu och Hugo blickade harmset på henne. Ack, till och medi detta ögonblick; tänkte -Bessy, skall hans elaka lynne taga öfverhand! Jag måste förklara för Bessy något som eljest blir henne oförklarligt4, sade Lotty. Ni har varit min välgörare, rådgifvare och vän, sir, och jag vill tacka er derför. Bessy, det är denne ädelmodige man — han ville gå derifrån men Lotty fattade honom i ar