mig, skall säkert gilla ritt handlingssätt. Jag kommer väl att stanna hemma nu, t två gånger erbjudes mig ej fri öfverfart till Amerika, men vi kunna ändå ej bo tillsammans, Bessy, det vore orätt af mig.4 tHvarföre. det, Lotty? invände Bessy. De skäl du förr anförde kunna ej mera gälla. : Det finnes så föga sann ånger här i verlden, alt jag ej kan vänta det man skall tro å mig, sade Lotty, tmen hvad jag med visshet kan vänta är, att om vi blefvo systrar för verldens ögon, så skulle derigenom både förakt och osanna rykten hopas öfver ditt hufvud. Jag är ej rädd för verldens omdömen; sade Bessy modigt, och på andra sidan hafvet,.. cTala ej derom4, afbröt Lotty, jag vill ej höra ett ord mera om hvad som ej kan, ej får ske. Du skall blifva lyckligare utan mig. essy skakade på hufvudet: Mörkret har länge omgifvit dig — ljuset måste väl till sluts komma: Du har väntat länge och tåligt, Gud skall en gång belöna dig. cMåtte denna belöning bestå i min systers kärlek och förtroende! utropade Bessy. 4Jag begär ingenting annat. Du skall uppsöka mr Parslow och hans hustru — de skola med glädje gifva dig ett hem hos sig, och du skall vara lyeklig hos dem. Innan Mary Davis gifte sig, så va du ju alltid nöjd med att vara hos henne.s Lotty såg att Bessy skiltade färg vid der omedvetna förebråelse, som låg i dessa ord, och tillade skyndsamt: Bry dig ej om hvad jag säger, Bessy: jag har aldrig kunnat glömma din tillgifvenhet för den der flickan, oaktadt jag för sökte att ej vara afundsjuk derpå. Hon är en beskedlig och god varelse... Seså, var nöjd nu och lita på att jag ej mera skall säga annat om henne. Hon har varit dig em trofast vän, och jag är tacksam derför