som lurigast arpetat IOT JEIHFARCU? UTeBAMRN öster om sjön Sommen, utan jemväl för egen del yttrat sig på ett sätt, som tydligen ådagalägger att redaktionen vill gör: denna insinvation samvolik. Då uppsatsen blitvit från Stockholm? insänd till Östgöte Cörrespondentens redaktion samt författaren uppgifves vara född Östgöte, måste de fle sta, som känna det intresse, hvarmed jeg omfattat frågan om nämnde jernvägssträckning; lätteligen falla på den tanken, att såväl Östgöta Correspondenten; som Afton bladet haft för afsigt alt utpeka mig såson författare till nämnde uppsatts. Flera per soner hafva ock, med anledning af det gjorda insinuationen, frågat mig huru här med hänger tillsammans: Till följd hära har jag ansett mig, för att söka undgå vi däte misstänkas för ett författåreskap, hvar: ämhe icke alls intresserar mig och hvar: tendens jag ogillar, böra belt enkelt fö klara, alt jag med ifrågavarande opus ickt i ringaste mån haft något att skaffa. Stockholm den 3 Juli 1862: Oscar Arehn. Vi anbålla, att Östgöta Corresponden ten, till hvilken den ifrågavarande artikeh var insänd: och efter hvilken, den här om nämnda antydningen meddelade: i vårt blad måtte delgifva sina läsare innehållet af dett: beriktigande. EE Dm öm TV RA MO AV FM th AR OLM 3 INN I Rättegångsoch Polissakor. Norsledtska målet. De besvär som fabrikören Norstedttanfört mo höfrättens utsläg i den rättegång, som blilvit känd under ofvanstående benämning, lyda så luända: ; 4 — Stormäktigste, allernådigste konung! Öfver det utslag kongl. Svea hofrätt den: nästlidne Juni afkunnat uti målet angående stöl den från enkefru Steuch och de omständigheter som uti samma mål föranledt mitt inblandan de, får utidertecknad i underdånighet anföra besvär. I egenskap af målsman för min hustru Marie Bernhardina Norstedt har jag inför Stockholms rådhusrätt, äfvensom i besvärsväg inför kongl. hofrärten, yrkät ansvar å de så kallade säker hetskonstaplarnet vid Stockholms hemliga pölist G; Lindqvist och FWiström, hvilka genom sitt handlingssätt i denna sak varit nära alt framkalla vanära och olycka inom en hel familj på samma gång de gifvit det mest betydelsefull: sår åt den allmänna rättskänslan och det, ojäf kleöllet bevis på att Stockholms invånare, be ag) I SVR FRA JE srt MR, Ft fl, en OO SN rt nr igt nog för den allmänna säkerheten hafva mycket att frukta. af det hemlighetsfulla söt: hyarpå den hemliga. polisen hållersgin skyddande och bevarande hand öfver hufvudstaden,.. Med smärta har jag Likväl funnit mina åsigte) I om rättvisa, hvilka jag i-allo sökt stödja på gällande lag, omkullkästade såväl vid den ena son den andra af ofvannämnde domstolar. Ett ögon blick hyste jag verkligen den tanken att jagoc! de minargenom den brottsliges bestraffande skull vinna upprättelse för den tillfogade skymfen oc! då oskyldiga lidandena; men att jag bedragi mig fann jag snart, då samma domstol som beslutade Lindqvists häktande, naturligtvis unde: antagande : att hans brott var af urbota beskat fenhet; sedermera dikterade det utslag, hvi! ket. frikände honom från brottslighet af nyss nämnde art, ON ihvad som har afseende å Lind qvist och Wiström, till alla delar de besvär jag till konglhofrätten i detta mål ingifvit, må de: i underdånighet tillåtas mig att ytterligare an föra några af de skäl, hvarpå jag. grundar mir öfvertygelse om em blifvande ändring uti kong! hofrättens utslag. SDet heter i sistnämnde utslag: så ehuru Lind qvist blifvit; erhot sitt nekande, öfvertygad at hafva innehaftidet gods, -han vid. undersökninen i min och min hustrus bostad tog om häner, innan berörde undersöknin; skett; likväl och hvad sålunda förekommit, med afseende derå. att Lindqvist i sin egenskap af polistjenstemar kunnat innehafva godset icke ådagalägger at Lindpvist med godset tagit sådant brottsligibefattning; som är att hänföra till delaktighet I stöld, . finner Kong: hofrätten, ,ej skäl att göra ändring i rådhusrättens utslag, så vidt derigenom Lindqvist i denna del af målet blifvit frår artisvar befriad. bl ; Lindqvist har. emot sitt. nekande blifvit öfverty få om att kart före , visitationen, i . min, böstad afva innehaft det stulna guldet och likväl har ban hittills undgått det ansvar som stadgas uti 40 kap. 18 8 missgerningsbalken och hvilket an svar:i dylikt fall-ofelbart drabbat hvarje anna icke-i polisens.tjenst.anstäld svensk undersåte. Stå då. polisens:tjenstemän utom eller på sidan om lagen? Något sådant tyckes åtminstone nyss åberopade paragraf icke medgifva,; ty den gör ej något unidantag för polistjenstemän, och bekKlagligt vore det i sanning om sådana skullc saklöst kunna anställa: åtal mot personer under uppgift att vid-yisitationer påträffat stulet. gods — som de sjelfva några minuter förut inmehaft. Hvad skydd medborgaren eger af en lag, som å ofvan citerade sätt kan tolkas och hvad samället har att vänta af en polis som tillerkänner privilegium; på att i så vidsträckt mån, som nyss åpekadt är, handskas med stulet gods, kan man ätt inse, om man också eger blott en enda gnista af menskligt sundt förnuft. Lindqvist har icke ens föreburit, ännu mindre sökt leda i bevis, att han på rättmätigt sätt innehaft det stulna godset; men deremot här han under -ransakningen. vid rådhusrätten på det be: stämdaste förnekat innehafvandet af. detsamma Jag har under sådana. förhållanden omöjligen kunnat finna något skäl för kongl. hofrätten at: antaga det Lindqvist utan brotts ig afsigt handhaft guldnipperna, ehuru jag inga unda betviflar att en advokat, vidtalad att föra Lindqvists-taJan, måhända skulle sökt göra gällande det mor tiy kongl. hofrätten lagt till grund för Linda frikännande från ansvar för delaktighet i stöld. Hade Lindqvist på rättmätigt sätt innehåft Idet, skulle han väl. då ett enda ö on blick tvefat att-erkänna innehafvandet? Skulle han icke fast hellre. varit mån om att söka leda i bevis det han på ärligt sätt åtkommit nipperna-något som under närvarande supposition utom tvifvel skulle varit särdeles lätt; ty om Lindqvist vid en visitation efter stulet gods påträffat guldet, är det gifvet att han skolat förrätta denna visitation tillsammans med någon tjenstekamrat, och med goda ssäl kan för öfrigt antagas,, att vid et. sådant tillfälle äfven. någon annan titt. nesgill person lätteligen kunnat vara nöärvarande. Ett annat antagande är, om Lindqvist inöjligen skulle hafva påträffat guldet undanstucket någorstädes; men med ett sådant antagande följer nästan ovilkorligen :t! någon rferson i stolden invigd, eller någon annan som af: en händelse blifvit vittne till godsets undangömmande,