Nej, det skall du ej heller: jag skal! komma för att önska gg ett långt, lyckligt lif vid sidan af den värdige man som skall blifva din make.4 Ah! suckade Mary, han är mycket för pod för mig! Tänk om min gamle fader efvat nul Han skulle kanske yttrat någon förvåning ölver dina förändrade åsigter i religiöst afseende, sade Bessy med ett skälmaktigt småleende. Religiösa åsigter och religion äro två olika saker, sade Mary; hvad gör det om vi tillhöra vissa sekter eller ej, blott vi älska Gud och hålla hans bud. Ah! du tillhör oss frikyrkliga nu, inföll Bessy. Ja, jag hoppas detX, svarade kusinen, och begaf sig tankfull och allvarsam på hemvägen. Besey Calverton infann sig följande förmiddag i S:t Owens kapell, för att öfvervara vigselakten mellan Mary Davis och mr Parslow. Hon hviskade tusende lyckönskningar i Marys öra, då de vid afskedet omfamnade hvarandra. De anade båda att de nu skulle skiljas för lång tid — kanske aldrig återse hvarandra, ty giftermål skiljer ofta för alltid de trognaste vänner och slägtingar, och från altaret träder man in på en ny bana i lifvet. Bessy visste att Marys lyckligaste dagar skulle komma efter denna, medan hon hyste grundade tvifvel om huruvida hennes lott äfven skulle blifva sidan. 7i skola söka upp någon passande sysselsattning åt dig, helst på lundet i vår nur het, sade Mary, och Bessy tackade henns bjertligt, ehuru hon ej trodde att denna plan någonsin skulle kunna verkställas. lonan de båda kusinerna skiljdes åt, smög Mary