MR AR WERE IRLA UTA TINA MM RID Eref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 24 Juni 1862. Studentmötets jublande dagar äro nu förbi, och dess historiska tilldragelser äro redan för längesedan af er kända. framträder kritiken och reflexionen med den frågan, hvad här väl resultatet af allt detta varit, hvartill har det väl gagnat? På studentmötet 1845 var det de unga, modiga och hänförda talarne, som under ofrihetens och den kränkta nationalitetens tryckning ringde i stormklockan för att väcka de slumrande och de döda till lif. då blefvo gifna, inlöstes på Slesvigs fält 1848—1850, och studentmötet 1851 i Kristiania var att betrakta som en segerfest öfver att man hade bestått det första profvet. Vid studentmötet 1856 i Sverge upptog konung Oscar den skandiovaviska idn, och på mången öppnades ögonen för den sanningen, att den är en politisk id, som vill kräfva ut ein rätt i lifvet och staten, samt ingalunda åtnöjas med att till evig tid stanna inom de unga studenternas hänfärelse. Men hvadär väl detta mötes betydelse? ty som reteraterna utvisa, är det icke de hänförande talen och sångerna eller regentens vigtiga ord som utgöra det framstående och karakteri stiska deri. Den, som känner till ställningar och förhållanden här i landet, kan ej hysa något. tvifvel om svaret. Betydelsen ligger först och främst i dess väckande och befruktande kraft, och dernäst — och detta är ej så ringa — i den solida skandinaviska sinnesstämning, fom gaf sig tillkänna inom alla sambällsklasser och allestädes. Jag taJar här icke om auktoriteterna, ehuru man visserligen från deras sida rönt det beredvilligaste tillmöteskommande, utan om sjelfva befolkningen. Både vid den sena ankomsten och den tidiga affärden var hela KöRT på benen, hade smyckat sina hus, esatt hvarje fönster allt ifrån botienvånin gen ända upp till vinden med fruntimmer och barn, som ville bringa gästerna sin hels ning. Och på samma sätt som det gick till i hufvudstaden var det ock på landsbygden. Några få dagar sedan bestyrelsen hade uppgjort planen till en utflygt på Norra Seeland erhöll den svar ifrån de särskilda orterna, och genast var det en gifven sak att den lilla staden Hörsholm jemte dess landtdistrikt. ville gifva en folkfest för de 9900-1000 -deltagarne i studentmötet samt skjutsa dem till Fredriksborg; att den vid nämnde slott belägna staden Hilleröd ville för en afton och en natt öka sin folknummer med nära 50 procent; att H. M. konungen ville. mottaga. dem som gäster i sin park, samt att Helsingör jemte trakten deromkring ville i sina vagnar afhemta den skandinaviska studentbataljonen ochi sin stad för dem anställa en fest. Hela tåget var i ordning och klart inom ett ögonblick ; och lika ifriga voro Roeskilds invånare att få-festligt mottaga studenterna på deras vallfart till drottning Margarethas graf. Att jublet är stort när de unga studenterna komma, se och vinna, eger rtedan sin fulla betydelse; nen den utomsrdentligt stora ifvern att få mottaga dem innan de väl anländt, förefaller mig verkligen ha en lika stor betydelse... Man hade från enskildt båll uppställt den fordran, att hvarje deltagare i mötet skulle bestämdt förklara sig för Holsteins afsöndring, för Danmark ända till Eidern — och när förslaget icke antogs, framkallade denna vägran en viss opposition emo mötet, och betraktades somwett nederlag för den eiderdanska och skandinaviska sinnesstämningen. Förslaget varonödigt, ty saken förstods af sig sjelf. Attef deliagarne fordra en förklaring hörötver, var att sätta något i tvifvelsmål, som måste vara obestridligt. Men jag skulle gerna. vilja veta om någon af. de gäster, som velat och kunnat se och förstå, verkligen ej kunnat förnimma, att längtan efter förlossningen från helstaten, längtan efter ett Danmark med BEidern till gräns slagit djupa rötter i allas bjertan. Noter och depescher äro ieke i ständ att hänföra folk: men kommer handlingens man, eå skall han mötas af en modig och stark anslutning och siöd hos folket, och allt hvad som bär vamn af parti skall då försvinna inför den stora fråganliksom dagg för solens strålar. Det är striden om huruvida den eller den personev regerar minst dåligt, som för ögonblicket detar partierr.a. icke sjelfva sakens realitet. Men hka bestämdt som yrkandet på ett Danmark med. Eidera till gräns, visade det sig i utlåtanden och samtal, att alla voro ense derom, ätt uppfyllandet af. denna fordran måste utgöra vilkoret för allt tal om nordens enbet samt att: nordehs enhet åter utgjorde vilkoret för de särskilda ländernas framtid och stadigvarande välgång. Det är gansks sanpt, att delta allmänna medvetande icke framträder med en mogen och utpräglad öfvertygelse om förfaringssätt och former; men grundvalen för en bestämd utveckling har visat sig existera, och detta i längt högre grad än mängen häri Danmark gjort sig en id om. Det är också denna stämningen8 säkerhet och soliditet, som deltagarne i 1845 års möte nu framhälla såsom öfverraskande emot hvad som då var händelsen. Jemte den nåtionella och nordiska väckelse, som studentmötet medfört, ser jag dees betydelse deri, att det samtidigt för både gäster och värdar konstaterat att den skandinaviska idn vunnit en ofantDe löften, som! Och nu: I l ) i