Det nordiska studentmötet. (Forts. fr. torsdagsbladet.) Divigenten ville nu, enär tiden var så långt fram skriden (klockan var 11y,) begära rättighet at företrädesvis lemna svenskar och norrmän ordet Efter någon tystnad besteg lektor Blomstran från Göteborg talarestolen. Han önskade sig vara en bättre talare och att inneha en annar ställning, större popularitet hos sitt folk, på de hans tal måtte fd större betydelse. Han tog or det, emedan ingen bättre norrman eller svensl ville det, och emedan han kände, att någon a dem nu borde tala. Han hade icke varit mer i den skandinaviska utvecklingen från dess för sta begynnelse, men hade deltagit i allt på de sista tolf åren. Han hade aldrig fällt modet icke ens i de svåraste tider, och alltid hoppats att den goda saken till slut skulle segra. Mar skall blott göra sig förtrolig med den tanken, at när strömmen en tid gått i en riktning, så kom ma ögonblick, då den går tillbaka. Hvad son förr tycktes vara ett stort flertals tanke, kar derefter sina af till en minoritets, och just m skall skandinavismen bestå sitt prof. Den gamle roten delar sig i tre stammar, men vi hoppas. att de skola samla sig i en krona; den planta. som var liten, har nu växt upp till ett stort träd. som Rd norden; och nu är den skan dinaviska tanken det stora flertalets. Men det finnes dock antiskandinaviska riktningar, om också fördolda, i alla länderna. Det finns en svensk antiskandinavism, som fordrar, att Sverge antingen skall uppsluka de öfriga, eller att det åtminstone skall ha en hegemoni lik den, om hvilken man stred i Grekland, och hvilken medförde den grekiska frihetens och den grekiska kulturens undergång. Det finns en antiskandinavism i Norge, då man, pockande på sin egen nordiska renhet, ej vill dela med sina yngre bröder, och då man är rädd för, att sjelfständigheten skall försvinna RR det ringaste närmande till Sverge, emedan Norge är det minsta landet. Det finns en antiskandinavism i Danmark. som håller på Holstein och tyskheten (hör), och äro de icke många, så måste man dock frukta för, att de skola få öfverhand, som säga, att skandinaverna skola utjemna alla nationella egendomligheter hos de särskilda folken. Ingen sådan enhet får finnas, hvarken i afseende å språken, så att de nuvarande språken betraktas såsom döda och den förra litteraturen såsom föråldrad, eller i statsförhållandena, så att svenskar skola vara med om att afanra Norges inre angelägenheter och omvändt. Ingen kan vara god skandinav, utan att tillika vara god dansk, svensk eller norrman (Bravo!). Den rätta enheten är hvarken i naturen eller historien så beskaffad, att olikheten, individualiteten ej kommer till sin rätt. Man skall taga sig väl till vara för att fördöma den danska regeringens handlingssätt Det är icke svårt för svenskar att sätta sig till doms öfver danska statsmän, men det är icke broderligt. De böra blott tänka på och fordra, att alla skola gå mot samma mål. Den andliga enheten skall aldrig stå i strid med att det finnes ett sjelfständigt Norge, Danmark eller Sverge. Det är just det rätta vilkoret, att den ena delar allt det goda som den andra har, att den ena har allt det kärt, som är den andra dyrbart. Ej må den ena säga om den andra: om han ej vä göra som Jag vill, så bryr jag mig icke n honom, så vill jag ej vara hans broder längre. Den, som står saken närmast, känner den bäst och skall råda; eljest vore han ej en man, som vet hvad han vill och som står fast dervid. Den, som ej vill nde en sådan frihet, är en lika så god antiskandinav som den, hvilken fordrar, att enheten skall genomdrifvas derigenom, att den ena stammen undantränger den andra. Det kan ganska väl vara enhet, antingen vi ha två eller tre eller en konung, antingen vi ha samma styrelseform eller ej. Man får ej fordra en sådan politisk enhet för starkt, ty folken styra ej allena sitt öde. Vi se i Danmark, att man ej frågar, hurudan konungamaktens ställning är, huru folket är representeradt. -Vigtigt är det blott, att der finns ett folk, som har en person lighet. Idn dör aldrig, om också dess former förändras under tidernas löpp; skandinavernac tanke skall aldrig dö, ty om också vi dö, skall den lefva, till och med dubbelt stark, hos vära barn och efterkommande. (Talet; som hölls under synbar stark rörelse hos talaren, följdes med lifligt intresse och bifall af åhörarne). RB Kandidaten G. 4. Krohg från Kristiania: De norska studenterna stå icke här såsom ombud för det norska folket och kunna derföre icke lofva något på dess vägnar. Det beror ju ej heller på folket ensamt, utan äfven på dess reIn och statsmakten gör ju ej afseende på änslan allena. Dock tror jag, att då det danska folket förklarar sig tillhöra norden allenast och sjelf FR sitt lif till insats, då skall det norska folket följa sin konungs kallelse och kämpa