HBEUVUURTAWILYL (CK I JUL i Bref från Nordamerikanska krigsteatern. (Från Aftonbladets korrespondent.) Lew Bridge Virginia, 7 mil från Richmond, den 2 Juni 1862. Hvad jag denna gång bar att meddela från härvarande krigsteater är väl till största delen gamla nyheter. Men från början af belägringen af Yorkstown, eller som det kalJades Xseparatisternas GibraltarX, och efter dess evakuerande, tröttande, dagliga, ja oftast nattliga marsc er i störtregn och bottenlösa vägar, under ständiga skärmytslingar och ej obetydliga bataljer, har det varit. mig omöjligt att förrän nu berätta er något om de rörelser: som föregått Genom de amerikanska tidningarne här ni redan för längesedan erfarit Neworleans, Yorktowns, Norfolks och Suffolks besättande af unionens trupper. Jag kommer alltså post festum med underrättelser om dessa tilldragelser, som inom de unionen trogna staterna icke ällenast väckt deras största glädje, utan äfven en förvåning, hvarifrån man ännu ej hunnit fullkomligt hemta sig. Att unionsstyrelsen kan drifva igenom sitt påbörjade företag att i sinom tid till unionen åter tvinga slafstaterna, häricke fallit någon inom nordstaterna in att betvifla, men att se vigtiga strategiska platser utan något väsentligt . motstånd af de konfedererade öfverlemnas, har gått öfver de mest sanguiniska förhoppningar. Kommer så härtill sprängandet i luften af Merrimac, så må man ej förundra sig öfver att Norden icke tätt vet hvad den skall tänka om allt detta. De kloka tro sig med säkerhet veta, att Norra Carolina börjat vacklai sina separalist-ider och visar starka tecken af återgång till unionen; att presidenten. Davis och hans kabinett förlorat allt förtroende inom seperatiststaterna; att finanserna äro i det mest utblottade tillstånd, och slutligen att presidenten Davis, inseende omöjligheten att längre uppehålla det bräckliga statsskeppet, är beredd att låta det undergå samma öde som Merrimac. Man vill des3förinnan likvisst våga en batalj utanför Richmond och i vestern, för att i händelse af motgång kunna hafva den undskyllan att nödgats gifva vika för öfvermakten, eller om han skulle lyckas besegra den stora unionsarmån under MClellan och Halleck möjligen få England och Frankrike att erkänna slafstaternas oberoende och sjelfstäni samt derigenom få ny kredit för medels anskaffande till krigets vidare. förande. pp pratas här ungefärligen, och huru mycet nu må vara gännt af allt detta är svårt att säga, men af alla synliga tecken kan utan mycken insigt i politiska förhållanden slutas, att konfederationen sjunger på sista versen. Då general MClellan fattade posto utanför Yorktown kunde ingen föreställa sig annat än att separatisterna der skulle utkämpa den strid, som borde afgöra Richmonds öde och följaktligen uppbjuda all sin förmåga att hindra MClellans vidare framträngande å halfön, som bildas af Yorkoch Jamesfloderna. Under förliden vinter hade general Mayruder låtit uppkasta betydliga förskansningar och genom ett sammanträngande, väl utfördt system bilda sig en stark försvarslinie ungefärligen 5 engelska mil tvärtöfver halfön från Yorkfloden till Warwicks Creeky, en gren af Jamesfloden. Denna starka position ansåg general MClellan ej, förutan spillande af mycket blod, kunde tagas genom genast företagen stormning; han beslöt sig derföre för en formlig belägring, hvars utförande likväl var förenadt med stora svårigheter i anseende till det oupphörliga starka regnandet samt väarnes ofarbarhet, som gjorde det nödvänigt att bygga nya stockoch plankvägar för upptransporterandet af det tunga belägringsartilleriet. General Joh. Johnston, zoom efter J. 8. Johnston, skjuten i slaget vid Shiloh, blifvit eneral en chef för konfederatist-armån, ade med största delen af Manassas-armen kommit till Yorktowns undsättning och då öfvertagit befälet, begick den of cheten att ej låta borthugga all sk 1 om skotthåll för sina kanoner uii för kansninarne kring Yorktown. Detta kom general Clellan väl till pass och han kunde i skygd af skog, utan att upptäckas af fienden, uppkasta sina första anfallsverk. Den 1 Maj börjades elden från första paralleller batteriet n:r 1, och det väntades endast för färdigbyggandet af tvenne batterier å venstra flygeln för att från hela linien börja bombarderingen af de fiendtliga verken. Den 3:e börjades och underhölls en häf tig eld från de mest framskjutna bastionerna af förskansningarne omkring Yorktown, som obetydligt besvarades från M Clellans sida, förutom från kanonbåtarne i Yorkfloden, och förvåningen var ingalunda liten då den 4:e på morgonen alla de at separatisterna innehafda försvarsverken voro öfverifna. Ett mörker hvilar ännu öfver orsaen till general Johnstons reträtt, men man antager som säkert att han fått underrättelse om styrkan af MClellans anflallsbatterier och ej. ville utsätta sina trupper för den mördande elden derifrån. De batterier som, voro färdiga för beskjutandet af Yorktown och öfriga sepåratistverk hade följande bestyckning: Batteriet n:r 1: 5700 alnars distans, 5 st. 100och en 200-pundig Parrolts; —R:r A-: 2N50 aln 3 st 47 tums refflade