de af personlighetsprincipen, som det hvartill utsigt kunnat förefinnas för ett tiotal af år sedan, men vore förvissad, att man, i hvad fall som helst närmade sig detta mål, så snart: man väl en gång blifvit qvitt ståndsväsendet. Icke mindre kärt skulle det vara för tal. att få deltaga i behandlingen af frågorna om försvarsväsendet, hvilka för närvarande, till följd af inom och utom landet timade händelser, blifvit af en så omätlig vigt. Han skulle önska få bidraga till öfvergång från ett till ändamål och organisation temligen obestämdt militärväsen, till verkligt och tillförlitligt nationalförsvar. Det vore naturligt, att folket måste underkasta sig uppoffringar för att kunna hålla jemna skridt med tidehvarfvet och följa dess utveckling. Dock trodde talaren, ehuru han vore långt ifrån att förorda något strypsystem, att en revision af våra finanslagar, en In af dithörande förhållanden vore af behofvet högeligen påkallade; såframt vi skola med lugn kunna gå tramtiden till mötes. Dessa vore de frågor, i hvilkas behandling talaren, oansedt det motbjudande i arbetssättet, OT skulle önska deltaga. Dock mötte kanske för honom svåra hinder att mottaga kallelsen att göra det. Han menade dock icke härvid det hinder, hvilket, enligt hvad som-anmärkts såväl i denna som i en annan valkrets, skulle förefinnas uti det embete han för närvarande beklädde. Detta embete ansåge han visserligen så vigtigt, att om han ansåge sig fortfarande kunna sköta det, så skulle hans tid ej tillåta honom mottaga något amhat uppdrag. Men han hade från början tillkännagitvit, att han befarade att hans helsa icke skulle tillåta honom att i längden bibehålla detsamma, ehuru han icke velat undandraga sig att biträda vid den första organisationen och gifva det hela den riktning, som talaren ansåg vara den rätta. Detta arbete vore nu snart undangjordt och det vore då talarens afsigt att i starkare händer öfverlemna ett embete, som fordrade mera rörlighet och energi än talaren kunde utveekla. Men samma skäl, som förmår honom att nedlägga nämnda embete, kunde äfven göra honom betänksam i afseende på mottagandet af riksdagsmannauppdraget, men han Nf sig ej berättigad att afsäga sig ett sådant förtroende, det dd som kunde erhållas, så länge han ännu trodde sig ega några krafter att egna åt det allmännas tjenst. Han ville alltså förklara, att om valet faller på honom är han beredd att mottaga riksdagsmannakallet, hvilket dock icke hinlrade honom att uppriktigt önska, att det måtte alla på någon värdigare. (Allmänt bifall.) Mag. SoHLman var, med anledning af det biall; som helsat denna hr Siljeströms förklaring, örvissad derom, att han uttryckte de församlade ralmännens tankar då han för rektor Siljeström olkade deras tillfredsställelse deröfver att det nda hinder, som af någon blifvit ifrågasatt mot hr Siljeströms kandidatur, icke komme att örefinnas. Han förbisåg icke, att de omstängheen som föranledt detta, ingalunda vore i ch för sig glädjande, då enhvar naturligtvis nåste önska, att hr 5. kunnat fortfarande bestrila den vigtiga befattning, för hvilken ingen kompetentare person finnes än han, men det var ned särskildt afseende på det uppdrag, hvarom iu här vore ifråga, som ordföranden trodde sig öra uttrycka sin och öfriga valmäns tillfredställelse Herötver, både att hr S. fann sig oförindrad och att han var villig att mottaga valnännens förtroende. Etter särskilda framställningar beslöts derpå, tt som nu endast två kandidater återstodo bland lem, som blifvit ifrågasatta och kunnat med almännen meddela sig, något profval icke vore ehöfligt, utan anmodade de närvarande enhälgt valkomitn att vid samtliga kretskomitåeras till i dag utlysta sammanträde meddela, att rr Siljeström och Lindeström äro uppställda åsom valmötets kandidater för temte kretsen och tt dessa herrar antagit kandidaturen inom enna krets — ett meddelande, som öfriga koiterade uppdrogo åt mag. Sohlman att framsra, då de flesta andra af komitåns ledamöter i S tjenstgöra i taxeringskomiten. ; ågon vidare sammankomst ansågs icke beöflig inom denna krets, men bemyndigades koitn att, om oförutsedda omständigheter der1 skulle föranleda, kalla valmännen till ett ytt möte. En bland de närvatande hembar till ordföinden kretsens tacksamhet såväl för det sätt, varpå han ledt förhandlingarne, som för den npuls han före de sedna:te valen i sin egenap af publicist gifvit till offentliga valförbereelser här i hufvudstaden, hvarpå mötet uppstes.