ELISABETH CALVERTON ). Det betyder ingenting, sade mrs Wessinger; skall ing skaffa er ett säkert ställe att vistas på, eller vet ni sjelf något så dant? BN, och jag vågar ej bo på något värdshås; ty det finnes alltför många i London söm känna. mig. Följ med mig då — Bessy, tag afsked af din far. : :Hvarföre får hon inte följa med? Det är bäst att hon starnar hemma — man får ej våga alltför mycket, och hon har löfvat att-lyda sina vänners råd i detta fall. Dessutom kunnä vi ej fullkomligt lita på er ännu. Vågar, sade Calverton med en suck, det kan jag inte undra på.t Om ni hyser någon ömhet för er dotter och om ni ångrar det onda ni gjort henne och uppskattar hennes godhet mot er, så kan ni i morgon få återkomma och taga farväl af henne innän ni reser. Hvart då?4 frågade Calverton. Jag vet ännu icke med säkerhet. Vi skola sedermera talas vid derom. Om ni sjelf uppgjort någon plan, så skola vi försöka att understödja den. Ni får naturligtvis ej emöttega nägra besök. Det är så mycket bättre. Bessy räckte fadern sin hand till afsked, men han bemärkte det ej, utan mrs Wessinger sade: Er dotter vill räcka er handen — ett bevis på hennes förtroende till er. Måtte ni ej svika det. Calverton fattade sin dotters hand och tryckte den med värma. ) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 71—79, 81—83, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104—106, t 108, 111, 113, 115—117, 119, 121, 122. 124—128, 130132, 135 139, 141—144 och 147, re