de gingo förbi fönstret: kastade han ifrån sig, etsnälen och utropade: tJag måste göra ett slut på det här! De få ej mera gå ensamma — de äro för gamla och hjelplösa. Jag tror verkligen att det finnes en anstrykning af galenskap inom vår familj ! Oh, Hugo!4 sade Lucy, förebrående. Stevie var tokig, som gaf dem biljetterna, och de voro ej klokare som gingo, men jag var dock den galnaste af allesammans som lät dem gå. Hur skulle jag kunna: följa dem, försätta fyra timmars arbete och blifva uttråkad af att se på några usla komedianter? Har jag ej redan gjort det, ew eller två gånger? X Jo, och begge gångerna råkat i gräl Hugo, sade Lucy. 3 Bara en gång, flicka, och det kom i all: fall an på gubben sjelf. Han hade likvisst rätt, ty han fordrade blott att mannen sön satt framför honom skulle taga af sig hat ten, men denne var halfrusig och envi samt behöll hatten på. cOch du slog den af honom? Ja, och hufvudet med nära på. Och med ett bistert leende, vid hågkomste: af denna kraftyttring, återtog han sitt erbet; Lucy Speckland och Bessy Calverton blefy: sålunda lemnade åt sig sjelfva för dut åter stående af aftonen, ty Hugo arbetade me: dubbel ifver, och hvarken hörde eller sår tills en sednare timma, då ett nytt afbror förorsakades af ett oväntadt besök. Bessy och hennes nya vän tunno på denn: afton ganska långt i förtrolighet;. de hud mycket att språka om, och vid sjutton ä och tjugoett utbyter man snart tillvifvenb. och förtroende. Bessy sydde flitigt och i: lade om barndomshemmet i Wales, och due blinda flickan hörde på med förtjusning.