ELISABETH CALVERTON ). Hon skail snart lära sig det der, ser jag, sade han och steg upp; Xjag lemnsar henne nu i goda händer. Blir inte så blek, stackars barn, vi hafva ju ej varit vänner så länge, att du kan sakna mig mycket. sMen ni har varit så god emot mig, ni är min enda vänS, utbrast Bessy; huru skall jag någonsin kuuna tacka er! s Bah! ingenting att tacka förX, svarade mr Parslow; har du icke räddat mig nästan från att tigga, och har jag icke bra lätt förtjenat mina trettio pund? Tala ej derom Kessy Calverton-— och var så god och beritta ej mina obetydliga tjenster för någon, om du ej vill komma tillbaka till. Choke Street, och skaffa hans vördighet pastor Jacob Parslow på korrektionshuset — nå, fordom tyckte ja dä så illa om förändringar, men numera skulle de ej smaka mig.4 Vill ni vara god ochs-låta syster Lotty veta hvar jag befinner mig? cHm — ja, om hon kommer och frågar efter din adress. Eljest kunde det vara någon risk dervid. Farväl Bessy Calverton, jag skall vaka öfver dig.4 z Jag tackar er, sir. Godt. Med det nya året, de nya och bättre vännerna, börja vi ett nytt lif, och förlita oss på den allsmäktige Gudensbeskydd. Mod, mitt stackars barn, mod och hopp! Han tryckte hennes hand och hviskade några ord, hvarvid Bessy böjde ned hufvudet under tystnad. Hon kände att det var en kort bön och välsignelse öfver henne, 4) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83 87, 88, 90, 92 och 93—96.