ade tindergå Jansakning så snart som möj igt, i stället för att de förut brukade qvar hållas så länge, att både vittnen.och måls. egare försvunno och sjelfva brottet, som de begått, var glömdt. Handeln är i hastig tillväxt; .packhusens antal. -behöfva ökas: en mycket liberalare tulltaxa har blifvit an. tagen, och en storinskränkning i tullbehand: lingen har medfört sin oföränderliga påföljd en anmärkningsvärd och ögonblicklig tillväxt af konsumtionen och deraf följande förökande af statsinkomsterna. I det hela taget, om man besinnar hvad södra Italiens regeringar varit, huru länge och huru förfärligt de nedtryckt folket, huru kraftigt de på många trakter undergräft all företagsamhet och all moralitet, är den nuframställda teflan vida fördelaktigare och förhoppningsfullare än man skulle ha vågat förutspå. Den tredje punkten, som nu blifvit ställd utom allt tvifvel, blef på ett ganska öfvertygande sätt bevisad af hr Gladstone, nemligen att, trots alla försäkringar om motsatsen, är det nu obestridligt att befolkningarne på hela halfön äro uppriktiga anhängare af den nya regeringen och på det djupaste tacksaåmma för ombytet af herrar. Vi åstå ej att Piemonteserna äro populära i Nonpels eller att de icke då och då begått stora blunders och väckt mycken förargelse. Vi tro ej att deticke finnes något lokalt missnöje och icke så sällsynt personlig missbelåtenhet och svikna beräkningar. Vi påstå ejvatt Vietor Emanuel är allestädes älskad för sin egen skull eller vördad för sina dyg: der och sin förmåga. Men så mycket är klart, att den nya regimen med alla sina brister och alla sina bördor, nästan enhälligt anses oändligt mycket att föredraga framför den gamla. Härpå finns ett bevis, som ej kan motsägas. Skatterna, som äro betungande, eriäggas beredvilligt; konskriptionen, vanligen en så afskydd corvee, ve ställes allestädes utan motstånd eller invändningar, och nationalgardet är öfverallt pålitligt och troget. Denna sista punkt är, såsom hr Gladstone ganskariktigt anmärkte, absolut afgörande. De, som påstå att Victor Emanuels regering är ovälkommen för massan af folketsi södra Italien, vederläggas af det faktum, att ingenstädes är nationalgardet, som består af alla folkklasser, mera ståndaktigt och kraftigt; hvarjemte de,som söka öfvertyga oss att påfvens regering är populär i Rom, nedtystas med den frågan: Skall denne älskade suverän organisera ett nationalgarde af romare och anförtro sin säkerhet åt dess vapen?4 Italien har ännu mycket att uträtta, myöset att lära och, såsom vi frukta, mycket att pröfva och uthärda, innan dess öde är fullt utveckladt. Så länge den franska ockupuionen af Rom och den österrikiska ockupationen af Venetien fortfara, måste ett pinsamt element af ovisshet svälfva öfver dess öden. Men såvidt dess skickelse har berott af Italien sjelft, har nästan allt hvad det hittills gjort lyckats.