FNS STOCKHOLM den 29 April. Mirds frikännande. Då nu de sednast ankomna posterna bekräftat hvåd redan förut på telegrafväg var bekant, nemligen utgången af den process, som i 14 månader utgjort ett töremål för Frankrikes uppmärksamhet, torde det ej vara utan intresse att kasta en blick tillbaka på de olika skiftena af denna märkliga rättegång, ett af de sednaste domstolsuppträdena 1 Douai, samt det oväntade och af franska publikens sympåtier helsade utslaget. Då, innan processens början, polismyndigheterna anbefallde försegling af hr Mirds papper och räkenskapsböcker och hans häktande, spridde sig rykten, att-han skulle hämnas medelst upptäckter rörande; perso: ner, hvilka han ansett icke ha kunnat eller icke velat rädda honom från offentlig skymf. Allmänhetens nyfikenhet var till det högsta stegrad, och man namngaf öppet med eller utan skäl personer, hvilka af den anklagade skulle ha emottagit stora gratifikationer. Det troddes då, att under rättegångens lopp hr Mirås skulle vid något utbrott af sin vanliga häftighet röja hemligheten... Men det skedde icke; hemligheten blef bevarad. Han dömdes, som: bekant är, af underdomstolen till 5 års fängelse samt böter, och apellationsdomstolen, till hvilken målet för andra gången hänsköts, fastställde domen, ehuru besynnerligt nog den underkände en af de vigtigaste anklagelsepunkterna. Kassationsdomstolen, till hvilken målet nu drogs, upphäfde utslaget på grund af formfel, och återförviste det till ny underdomstol, den nemligen som har sitt säte i Douzi. Det var här som Mirds under prokuratorns anförande, hvaruti den anklagade påstods hafva i hemlighet uppburit de 5 millioner francs hvilka försvunnit ur Marseillerbolagets kassa, plötslicen afbrytande, yttrade: Jag vill nu, ifall domstolen så önskar, uppgifva till hvem jag gaf dessa 5 millioner. Jag gaf bort dem, och jag säger ännu en gång, att jag vill uppge namnen på de personer, till hvilka jag gaf dem.4 Domaren anmärkte härvid Afbryt icke! Ni kan göra anteckningar och rådfråga er sakförare.? Mirds förnyade vid ett annat tillfälle sitt anbtd eller sin hotelse; men allt förgäfves. När man erinrar sig med hvilken ytterlig noggranhet i Frankrike de anklagade förhöras af domaren, huru alla möjliga försök göras att frånlocka dem en bekännelse om deras brottslighet eller att få dem till motsägelser, så att domaren nästan tyckes spela rollen af åklagare, så förefaller det besynnerligt, att vid detta tillfälle domstolen visade sig döf för Mires anbud; och än mer att kronoåklagaren under fullkomlig tystnad lät saken passera. Följden häraf har varit, att-de sällsamma rykten; som för ett år sedan voro i omlopp, nu på nytt bringas å bane.. En tillvitelse af denna art sväfvar, så länge den förblir ovederlagd, likt ett Damoklessvärd öfver nästan hvar och en som förmodas ega ett stort inflytande, då en person i Mires ställning och invecklad i så många spekulationer väl näppeligen skulle ha ansett det löna mödan att åt någon annan än en sådan ge en present å 5 millioner. Allmänna opinionen hade redan. börjat vända sig till Mires fördel, och hans frikännande helsädes derföre med nästan enstämmigt -bifall. Svårligen lärer väl emellertid allmänheten genom detta frikännande ha vunnit den öfvertygelse, att hr Mires dragit sig ur spelet alldeles utan fläck och som en ärans man. Men den hittills under röcessens gång på Mires ensåmt strängt tilämpade rättvisa hade i allmänhetens ögon efter hand börjat antaga karakteren af orättvisa, då man nemligen visste eller trodde sig veta, att personer lika brottsliga i denna sak, ja vida brottsligare än han, icke kunde eller icke skulle bli lagförda. Härtill kommer, att den fördelaktigare ställning, som det turkiska lånet numera i London börjat antaga, synes gilva en viss vigt åt Mires påstående, att han skulle ha ställt allt till rätta; om man blott låtit honom -få vara i fred. Afven de öfriga af Mires inledda stora företag,såsom de romerska jernbanorna, arbetena i trakten af Marseille m. fl. förete nu goda utsigter. Att framgången kan öfverskyla mycket och framställa allt i en annan dager, är en gammal, allmänlig erfarenhet, som ej minst i Frankrike finner sin tillämpning. Alla dessa för. nade omständigheter lemna förklaringen till den sällsamma entusiasm, som-yttrade sig såväl i Donai, der domens uppläsande helsades med handklappningar och harrarop, som ock i Paris, der underrättelsen väckte cet gynsammaste intryck, och priset på de s. k. Caisses Mires inom tvenne dagar steg 100 procent... Det kan vara ganska möjligt, att herr Mires efter ett par års förtöpp åter förmår reda sig ur sitt finaniella trassel och lyckas fullt godtgöra alla ina bolagsmän. Men svårligsn lärer han äfven genom en i femtio år fortsatt, lysande och lagligen oantastlig affärsbana kunna ersätta den omätliga förlust, som genom hansj storhet, hans full och hans återupprättelse drabbat den offentliga moralen och den stränga rättskänslan. Detta ryktbara mål lemnar i sina anledningar, sin fortgång och sitt afslutande ett föga gynsamt vittnesbörd om den moraliska ståndpunkten hos de tonoifvande i det nuvarande Frankrike. Från