skulle vinna på företaget då hyrorna der skulle, stiga till jemnhöjd med förhållanaet i andra, stadsdelar, sedan lägenheter der blefve mera eftersökta då man kunde lätt på ett par minuter komma till bekanta i andra stadsdelar. — Vidare ansåg han det blifva en fördel att söderifrån kommande trädgårdsalster och andra förnödenheter, som nu vanligen stanna på Kornhamn och göra att priserna deri allmänhet .j äro billigare än på norr, kunde fortskaffas till norr. Likaså vore det en fördel för andra varor att kunna komma ned till Stadsgården och Skeppsbron. Talaren kunde icke begripa att för Stockholm skulle gälla någon annan lag än Iför alla andra städer, att det nemligen är en fördel att olika stadsdelar närmas till hvarandra. Talaren trodde att detta mål skulle framdeles vinnas i ännu högre grad då en bana blir utlagd från Stallmästaregården nedtill Ladugårdslandsviken. — Ur militärisk synpunkt vore det äfven af vigt att kunna, om hufvudstaden hotas från en sida, hastigt på jernvägen dit förflytta trupper stationerade på stadens andra sidå. — Det hade sagts att anläggningen vore dyr, men toge man i betraktande, att den södra banan i alla fall måste nedtill Saltsjön, hvilket skulle kosta omkring en million, och att norra banan i alla fall måste ledas in till staden och bangård på norr anläggas, så återstode för sjelfva sammanbindningsanläggningen blott en kostnad af omkring 1 million. Denna summa trodde talaren blifva väl använd på företaget och han var öfvertygad, att om staten ej beviljade den, så skulle den mycket lätt tecknas af enskilda och utländningen skulle skynda att vilja anlägga banan. Talaren oönskade dock nelst att den skulle blifva statsbana. Äfven ansåg talaren att man borde smida medan jernet är varmt, och sätta företaget i verket medan för utförandet funnes att tillgå en man sådan som frih. Ericson. Hvad anginge utseendet, trodde talaren att det vackraste är det som är ändamålsenligast, och att en jernväg, på hvilken man ser lif och rörelse, snarare skulle höja än skada stadens utseende. Slutligen trodde han att farhågan för Mälarafloppets minskning genom broarne öfver Norrström lätt kunde undanrödjas medelst afloppets fördjupande genom sprängning. Hr Hjerra yttrade att alla sannolikt voro öfverens om nyttan och behofvet att få jernbanan neddragen till Stadsgården; derom behöfde man således ej tvista. Det kunde ej heller blifva så dyrt, då han hade hört kostnaden för tunneln uppgifvas till högst 240,000 riksdaler, och detta vore det väsentligaste. Frågan om en vidare fortsättning eller om den egentliga sammanbindningsbanan borde och kunde 1 talarens tanke icke betraktas blott för sig, utan relativt. Ändamålet med en opinionsyttring för sammanbindningsbanan skulle naturligtvis vara att söka -förmå regeringen att göra framställning till nästa ständer om ett anslag af tre millioner dertill på statens bekostnad. Men om ständerna äro villiga att bestå hufvudstaden ett sådant anslag, så syntes honom böra sättas ifråga huruvida icke hufvudstaden för sin handel och industri hade större fördel af att ett sådant anslag nu erKölles för en bana norr ut, än för en föreningsbana. Man har nyss sett huru jernvägsintressena i flera ländsändar rört på Sig och öfverlagt om bästa sättet att vigilera vid nästa riksdag hvar för sitt stycke af det stora systemet; endast i hufvudstaden hade man, märkligt nog, icke hållit något sådant möte för att gifva impuls åt dess intresse för en bana norr ut. Vid den Ae som sålunda kommer att ega rum på nästa riksdag mellan de jernvägshungriga för att försöka hvem som skall unna rycka åt sig det mesta af statens bistånd, torde det vara tvifvelaktigt huru stor del kan falla på den enas eller andras lott; men talaren ansåg det förtjena allvarligen öfvervägas af denna församling om det vore troligt, att hufvudstaden skulle på en gång kunna få af staten en bana norr ut och en sammanbindningsbana. Detvore kändt, isynnerhet för dem som sysselsatte sig vid riksdagarne, att förslaget om föreningsbanan vore friherre Ericsons älsklingsplan och aisåg slutstenen i det monument, som han skulle åt sig uppresa i jernvägsarbetena, hvarföre det var naturligt att han ville smida medan jernet är varmt, och den angifna orsaken hvarföre man brådskade nu med en sammanbindning innan man hade något att sammanbinda, vore att expropriationskostnaderna skulle ökas genom ett dröjsmål... Men-i talarens tänke skulle hufvudstaden förlora vida mer genom tre års ytterligare dröjsmål med den norra banan än genom någon tillökning af expropriationskostnaden på norr. En annan omständighet vore, att genom ett obetingadt bifall till förslaget nu, hade man på förhand afgjort at toangården skulle bli vid Klara. Många voro likväl af den tanken att den med mera skäl borde läggas åt Ladugårdslandssidan, för att få nedfart norr ifrån direkt till saltsjön. Öfverste Ericson hade ock sjelf för några år sedan varit för detta förslag, som icke torde göra en sammanbindning med söder svårare. I afseende på den nu föreslagna planen särskildt, borde man erkänna att den blifvit så jemkad, att det i början befarade intrånget på torgrörelsen i staden inom broarne blifvit förminskadt, ehuru det så kallade Kött-torget går förloradt. Men värre är det när man kommer till Riddarholmen, hvars bro skall stängas för trafiken hvarje gång ett tåg går fram. Antager man att detta skedde blott för de ordinarie tågen från landet, som dock framdeles ej gerna kunna bli mindre än tre om dagen från hvartdera hållet, så skall bron stängas minst sex gånger om dagen under några minuter hvarje gång och tillträdet för. körande till ångbåtsflottan spärras. För att göra sig ett tydligt omdöme om beskaffenheten af en sådan inrättning uppställde talaren den frågan: Om någon annan enskild person eller korporation satte i fråga att för nåfc transportföretag eller annan inrättning på etta sätt tå periodiskt tillstänga en af hufvudstadens förnämsta farvägar, månne det ej skulle betraktas såsom ett obehörigt intrång på en allmän rättighet till förmån för ett fåtal? Bejakas detta, så frågas åter: på hvilken grund kan ett dylikt anspråk bli mer berättigadt derföre, att de, som framkomma dermed, vilja transportera gods och resande på jernvägsskenor, än om: det skedde på en annan väg? Han kunde ej se hvarifrån någon sådan skilnad i rättighet mellan det ena och andra fallet kunde uppstå. Ännu värre vore det när batian kom till norr. i Trafiken till Kungsholmen, en hel stadsdel, som allt mer bebygges, skäres här ej blott vid jernvägstågens genomfart, utan äfven derigenom att, enligt beskrifning, fartyg skola genomen svängbro gå in från Mälaren till Klara sjö och lasta eller lossa direkt från jernvägsvagnarna vid en der i i i ; I 00 OO hj 00 RN NR bra JO NOR RE ör DK Sy FANG ÖDE rr RR VN FR EN rr Yr DA Jr fr Jr fä JR DJ BK RR anlagd kaj. I den mån trafiken stiger, kan således häraf uppstå stort hinder för trafiken på ett dubb: it. sätt. Denna fråga om rättigheten ansåg tal en vara: den, som främst borde tagas i betrakt:.nde. Ofverallt annorstädes hade man derpå gjort så stort afseende, att talaren åtminstone icke kände någon enda stad, der jernbanståg med lokomotiv framgå tvärs öfver någon al de mest trafikerade gatorna. MHäruti trodde han ligga skälet hvarföre man ej gjort föreningsbanor genom staden, nemligen genom sjelfva gatorna, i-mängastäder der sådant dock skulle vara af den allra största beqvämlighet med afseende på en transitofart, med hvilken Stockholms aldrig kan komma i jemförelse, såsom i Leipzig, Brässel m. fl. ställen, der likväl ter