användes att ge öka utlåningen. Detta belopp är numera till riksgäldskontoret af banken återbetaldt. Kassan utvisar äfven denna gång tillökning i penningeomsättningen. År 1860 uppgick denna omsättningssiffra till 337 millioner, men år 1861 till 367 millioner, utan att i dessa siffror ingå vexlingskassorna, tillhörande de enskilda banker, för hvilka Stockholms enskilda bank är vexlingsombud i hufvudstaden. Postremissrörelsen har under året 1861 fortgått med de flesta enskilda banker och filialbanker. Men det bemyndigande banken under flera år innehaft att för riksbankens räkning utställa postremissvexlar på dess lånekontor har af hrr fullmäktige i riksbanken blifvit upphäft den 12 sistl. April; . Under tiden från årets början till den 12 April utgjorde indragna beloppet 1,115,786 fdr 30 öre. De, särdeles i Göteborgs lånekontor; genom tullintrader och andra uppbörder på denna räkning uppkommante, till flera millioner tippgående öfverskotter hittransporteras numera uti banksedlär, hvilket till en del kunde undvikas öm den förutvarande tillåtelsen för enskilda banken att utställa postremissvexlar på riksbankens ånekontör Fförtrarit. Ännu mera skulle riksbankens öfverskotter i lånekontoret i Göteborg kunna. jagna allmänna rörelsen, om styrelsen för detta ånekontor tillåtes att i Göteborg inköpa alla af behörigen oktroyerade bankinrättningar utställda vexlar betalbara å vista i Stockholm. Den i Turin utkommande tidningen IV Italic meddelar följande utdrag af det tal som Garibaldi den 31 Mars höll till arbetareföreningen i Parma: Generalen började med den förklaring, att han hvarken egde nödig vana eller förmåga att hålla ett långt tal, men att han likväl nu ville göra ett utkast till vårt befitelseverke historia. Han delade denna historia i tre tidehvarf: Dantes, Macchiavellis och vårt eget. Dantes tidehvarf, sade han, erhöll sin karakter af detta stora, odödliga namn. I tider, värte än de nuvarande, lade denna man grundvalen till Italiens enHet; i tider, då små republiker, municipal och personlig afund söndrade Italien. Hans tanke var att medelst en utländsk kejsare e landet enhet. Och då han ej kunde inna en italienare i stånd till att sammanhålla nationen, så skulle han för att genomirifva sitt lands enhet, till och med ha veat taga djefvulen sjelf, och han valde en tysk kejsare. Dante insåg alltså nödvändigheten af enhet. Det andra tidehvartvet är Macchiavellis, en man, icke mindre stor och fosterländsk än Dante. Äfven han kände djupt behofvet af enhet. En bof framställde. sig för honom; det var Cesar Borgia, hvars lf ej är annat än en väfnad af brott och laster. Macchiavelli såg i honom en djerf och ärelysten man, och hoppades kunna begagna detta redskap för att samla Italiens spridda folk, och han valde en Borgia. : Det tredje tidskiftet är vårt eget, och kommer att bära vårt namn. Det är en pånyttfödelsens, en befrielsens tid, och tyrannerna skola ej länare få oss att vika till: baka; Vi ha varit nog lyckliga att förvandla idn och förhoppningarne till en verklighet. Vi äro lyckligare än tjugo föregående generationers snillen; vi skola göra detta folk till en enhet. Emellertid mötas vi af en stor mängd hinder; ett talrikt pack betraktar oss med afundsjuka blickar och söker hämma oss i vårt lopp; det säger, att vi äro oöfvade. Gode Gud, vi äro i stånd till mer än de. De eländiga äro afundsjuka på oss, och söka inveckla våra affärer; men vi vilja med endrägt och ihärdighet följa den anvisade vägen, den väg, som måste föra till en fullständig frigörelse, Efter att ha öppet förklarat sig vara republikan till tänkesätt, men på samma gång trogen det program, som ledde de frivilliga från Ticinos stränder till foten äf Vesuvius; yttrade. generalen: I kännen detta proSUR det är Italien och Victor Emanuel! var och en som ej följer detta program bör betraktas såsom fäderneslandets fiende. Handlom ärligt och öppet: sedan vi en gång antagit detta program, låtom oss följa detsamma. Och låtom oss ej förgäta endrägten, utan lemna åsido de oförrätter vi lidit för Italiens sak. Jag är förvissad om, att då jag kallar er i fäderneslandets och konungens namn, skolen I alla hörsamma kallelsen. — (Lifliga bifallsrop.) Talaren slutade med följande ord: tJag har nu talat i ett ämne, som vida öfvergår min förmåga; men det öppna och manhaftiga uttrycket i era anletsdrag har förlänat mig kraft att tala. Jag helsar e.ler med hjertlig tillgifvenhet, I arbetets värdiga söner! Varen städse goda och redliga. Jag är med eder intill döden. me ———— OO