dylika, som komma i fråga, och som landet så väl behöfver. Uti omförmälda berättelse läses nemligen, att landshöfdingen Rappe yttrat, att han hade varit ifrare för smalspåriga banor, men blifvit bringad till annan åsigt genom samtal med öf. verste Beyer, som försvarade de bredspåriga. Vidare: att terrasseringskostnaden för en smalspårig och en bredspårig :bana blir med obetydlig skilnad ungefärligen lika, ?och atiten smalpårig bana således ej skulle blifva så mycket billigare än en bredspårig att det motsvarade förlusten vid omlastning med åtföl jande tidsutdrägt och andra olägenheter?. Vidare: att öfverste Beyer ville hafva lokomotiverna å bibanan alldeles lika stora med dem å statens stambanor (120 hästkrafter och kostoaden för hvarje lokomotiv 50,000 rdr); och slutligen, att ?en talare upplyst?, som det heter, att med bredspårig bana menas fem fots spårvidd och med smalspårig 4 fots dito (sie!), hvarefter samme talare anmärkt. att Kristianstad är militärdepöt, och att det vore problematiskt om krigsmateriel kan transporteras på en smalspårig bana. Det första som här förtjenar påpekas är den så kallade upplysningen af en talare?. att med smalspåriga banor förstås de som äro fyra fot breda, af hvilken upplysning? en eller annan kunde: föranledas til den slutsatsen, att detta är den smalaste spåvidd, som blifvit använd eller kan användas. Troligtvis har den omständigheten, att Hudiksvallsbanan är och Boråsbanan skall blifva 4 fot bred, föranledt den omförmälda talaren till sin förmodan, hvilken han trott sig kunna framställa under formen af en up ysning (om nemligen referatet är riktigt). och detta må vara ursäktligt hos en enskild, att han ville upplysa om hvad han trodde sig veta. Men förvånande måste det förefalla, att vid det ifrågavarande mötet icke heller någon annan tyckes hafva haft bättre reda på de förhållanden som finnas i verkligheten; ty då hade väl en sådan ledamot i sin ordning bort upplysa upplysaren att i Wermland finnas jernvägar af29 tums spårvidd, å hvilka lokomotiver begagnas, och på hvilka transporteras huru mycket som belst af gods, och mest af ortens bergyerksprodukter, äfvensom passagerare. Han hade vidare kunnat upplysa, att en af dessa jernbanor, den mellan Kristinehamn och Sjöändan, ger full ränta på aktiekapitalet och en notis från Kristinehamn i Aftonbladet för sistlidne lördag kan nu tilläggas, att utdelningen för sistl. år uppgått till 7Y, 4. Vid ett sådant förhållande, månne det är för mycket sagdt att man måste förvåna sig öfver, att vid ett jernvägsmöte i samma land. ingen enda af de personer, eom deruti deitogo, hade gjort sig mödan att förut underrätta sig om hvad erfarenheten kunnat gifva vid handen från de jernbanor som redan finnas, och än mer att någon, utan att blifva mot:agd, kunnat framkomma med den lustiga upplysningen?, att ?smalspårig är detsamma som fyra fot bred. Det kan icke vara mycket tvifvel derom, att när en bana af det slag som nu blifvit nämndt, betalar sig i Wermland, samma förhållande mäste inträffa med en dylik ä! ven vid Kristianstad, såvida banan är behöflig. och utan detta är det ju ej värdt att anägga henne? Men när då anläggningen af en jernbana anses nödvändig, så måste det förefalla åtminstone en betraktare på afstånd obegripligt, att man icke hellre vill anlägga en sådan som enligt stadgad erfarenhet från annat ställe ger god vinst än en sådan som ej kan bära sig utan fordra årliga tillskott, åtminstone i många år. 1 förra fallet om man behöfver låna pengarna så betyder det ingenting då jernvägen ge aom inkomsten betalar igen ränta och amortering; anlägges den åter med inbetalt aktie kapital, så är detta fördelaktigt placeradt i Jernvägsföretaget då full ränta erhålles me dan kapitalvärdet ökar sig. I eednare fallet åter, eller med banor efter statsbanornas modell, kan man redan lika säkert se, att ingendera af dessa fördelar vinnes. De nu färdiga styckena å södra och vestra stambanorna, Malmö—Hessleholm och Göteborgs— Töreboda, äro, såsom de närmaste frår ändpunokterna vid sjöhamn, utan gensägelse fördelaktigare med afseende på trafiken, än hvad fortsättningen inne i landet kan bli genom Småland på den ena och mellan Töreboda och Cathrineholm å den andra sidan. . Om nyssnämnda nu färdiga sträckor har öfversten frih. Eriesson nyss låtit in föra en artikel i tidningarna, hvari friherrn anser att de till riksgäldskontoret aflemnade medel af trafikinkomsten för sistlidit år skola öfverskjuta underhållskostnaden så mycket, att. man kunde räkna mellan Y, och 1 procent såsom ränteafbetalning på anläggningskapitalet, öfver hvilket iesultat friherrn lyckönskat sig; enär han förut, enligt egen utsago, skall hafva trott att jernvägarna knappt kunde betåla underhållskostnaden (hvilket icke hindrade honom att föreslå sitt 3. k. system i den storartade skala man känner). Afven med antagande aw en sådan jernbana som statens skulle kunna ge en procent i ränta på kapitalet, säg till och mel två, måste således, efter vanligt säit alt bedöma affärer, något utomord-ntligt vigtigt men för profana ögon osynligt skäl fin-as å andra sidan, innan man för privata jernvägswsläggningar väljer ett sätt som är så förustbringande, framför ett annat som fullt betalar fig. Detta är ju logiskt. Deraf måste då äfven följa att en undersökning em ådana skäl i sjelfva verket finnas eller om le utgöra blotta föregifvanden som sakna srund i verkligheten, bör intressera har och en, i samma mån som möjligheten att allt ramgent fortsätta jernvägars anläggande är af den största vigt för vårt lands utveckling, nen delta par i väsentlig mån beror vå huruvida d.t kan ske utan ständigt fortarande uppoffringar. Ser man nu efter hvad som härom förekomTv VA