RO) MISTA fA FE IEIALIVETLD INU joritet, och det af den nya ministeren ultfärdade program befinnes icke i den rin gaste mån afvika från den afRicasoli i Cavour: fotspår följda politik. Man frågar sig härvid ovilkorligen hvad som varit orsaken til! dessa förändringar. I Preussen ligger det för öppen dag att initiativet utgått personligen från konungen. Huruvida sådant ätfven i Italien varit fallet, är just hvad son: i detta ögonblick väcker oro hos Itahens liberala, äfvensom det nya kabinettets tvetydiga ställning till Frankrike och till hand lingspartiet. Vi meddela här en artikel i Courrier du Dimanche, hvars åsigter i denne fråga öfverensstämma med den liberala italienska pressens. Ehuru Ricasoliministårens fall länge varit förutsedt, framkallade likväl underrättelsen derom en viss orolig bäfvan hos Italiens liberala och dessas organer inom pressen. Vi befinna oss nu inför en osäker framtid. yttrar Nazione. Den nya ministerens vän: ner, utropar Italiens allvarligaste blad. Diritto, 3 stå att det är en öfvergångsminister. Och förbundet emellan Ratazzi och Cordova visar detta tillfyllest. Det visar ock att detta öfvergångstillstånd ej kommer att räcka länge. Cordovas närvaro betecknar att kabinettet antingen med en sällsyni cynism eller med en ännu sällsyntare lättsinnighet trotsar ansvaret alt framträda inför landet under omständigheter, som för råda en djup politisk immoralitet. Och im: moraliteten har ännu aldrig burit några oda frukter. Opinione, Cavours fordna organ, numera uttalande den moderata vensterns åsigter. fäller sin dom i få ord. Ministåren. är sålunda bildad, men icke fullständig. Tillfredsställer den nationen? Emotsvarar den landets väntan? Vi betvifla det.? Deti Milano utkommande bladet Pungolo yttrar: Landet fruktar allt hvad det icke begriper, och då det icke begripit den ministerkris, som störtat Ricasolikabinettet, så begriper det icke heller huru Ratazziministåren uppstått. Och om det begripit något i all detta, så är detta något icke af natur att skingra farhågorna och återbringa för troendet.? ESPerseveranza, Stampa, Gazetta di Torino, Unita Italiana och Nuova Europea, ett demokratiskt, men ingalunda Mazzinistiskt blad. äro ännu strängare, och deras opinioner kunna sammanfattas i följande ord, som man froner i sistnämnde tidning: ?Vi ha i dessa dagar varit vittnen till en bedröflig komedi. Den på franska språket i Turin utkommande tidningen PItalie säger: Vi vilja ej på förhand bedöma den nya ministeren. Vi veta icke hvilken hållning den kommer att intaga emot parlamentet, eller hvilket emottagande den af detta väntar sig. Vi vetz blott att den förra ministeren representerade majoritet2n af folkrepresentanterna och i följd häraf landets majoritet. En minister. som uppkommit man vet ej rätt hvarföre. kan ej betraktas annat än med en viss oro.7 Alla de frågor, som i närvarande stund uppröra Europa, ha emellertid ett betänkligt sammanbang. En viss dunkelhet oc! tvetydighet hvilar öfver den allmänna ställ ningen, och vi vilja derföre börja med der förklaring, att de känslor af förbehållsamhe: vi hysa för den nya ministeren äro under ordnade en vigtig eventualitet. Kanhända ligger det någonting ganska allvarsamt un der denna ministerkris, hvilken ser ut som en kunglig nyck. Kanhända tro sig hr Ra tazzi och Vietor Emanuel med eller utav skäl vissa om någon betydande eftergift. som förklarar deras handlingssätt. Hr Ra tazzis språk, så kyligt och till och mec en smula strängt emot det stora samfunde! i Genua, synes jemte flera andra tecker jäfva vår nyss uttalade förmodan; Garibaldis hållning synes deremot, ifall.den ej blif. vit vanställd genom partiska referater, derå gifva en viss trovärdighet. Vi skulle till och med vilja anse det såsom mycket san nolikt, så framt icke Italiens alla politiska personer, som hysa några demokratiska tendenser, ifrån mazzinisterna ända till Bertani och sjelfva Brofferio, visade ett djupi misstroende. . Härmed må nu förhålla sig huru som helst, visst är att politiken och isynnerhet den liberala politiken, som är ett verk ai juset, icke bygges på dunkla hypoteser eller ett känslosamt förtroende till furstar. Vi äro nödsakade att bygga våra slutföljder på positiva fakta, utan afseende på diplomaiska hemligheter, hvilka man undanhåller oss; och det är på denna grund som vi för ögonblicket och ända tiks vi erhållit bevis om motsatsen anse den italienska liberale pressens uppfattning rättfärdigad af de principer, som äro oskiljaktiga från hvarje verkigt fritt och parlamentariskt styrelsesätt. Frågan om personer är för oss af ett unlerordnadt intresse. Vi erkänna visserligen öppet, att vi hysa en stor sympati för hi Rieasoli, denne värdige och Tfas!e minister. vilken hade förstått genom ett solt obeoende ge en lyftning åt den italienska di slomatiens traditionella skicklighet; en man visserligen i vår tanke litet lör mycket dok rinär, men inseende med en sällsynt klar ret alla de väsentliga vilkoren för friheten rojalist till tänkesätt men republikan till ka akteren; långsamt framåtskridande men al Irig tagande ett steg tillbaka; hysande visss ördomar i likhet med hr Ratazzi och till och med hr Brofferio emot demokratien.i nen genom sin själs höghet frigjord från de umpna farhågor, som den hos vanliga mivistrar framkallar; hysande en viss tvekan ln tt gå in i en revolution, men, sedan besluet en gång väl är fattadt, utvecklande tilläcklig kraft och rättrådighet för att hinn: ill målet utan vanhederliga medel — oct ör att uttrycka allt med ett ord, den a! taliens och måhända hela det nuvaranrde BD iropas ministrar, som har den djupaste insla af moralens rättigheter i politiken.