ar PL RR RA ERA KR ÖRE YA TR ET EE att beröfvå folket dess frihet att röra sig såsom hvarje annan fri svensk medborgare (under den tid då icke krigslagarne gälla till cfterlefnad) antingen medelst utfärdade påbud; som åsyfta oloflig rubbning af konventiohengs stadgande härom, eller genom särskilda föreskrifter, som tydligen visa att man med oblida ögon ser den för öfrigt oberoende ställning, hvari landets befolkning står till de militära förhållandena, måste stämplas såsom försök till despotism. Ehuru, vidkon. mande ofvannämnda s. k. permissionssedlar, desamma utgöra en fullgiltig anledning för justitiekanslern att ned sin embetsmyndighet ingripa, älska vi dock att tro, det vederbörande finna skäligt återkalla hela åtgärden, såsom oförenlig med Gotlands invånares hittills bevarade frioch rättigheter. Nr — — Med anledning af den i Norge utgifna skrift, innehåliande handlingar i revisions: frågan, offentliggör Posttidningen för i går afton justitiestatsministerns anförande till det sammansatta statsrådsprotokollet den 9 April 1861, på det, såsom det heter i P. T., anförandet icke må blifva den svenska allmänheten bekant endast på norska språket eller i öfversättning derifrån. Det är naturligt att några olikheter i språk skall förete sig mellan den sålunda offentliggjorda oriene och den version deraf, som lifvit i vårt blad återgifven efter att först ha blifvit öfversatt på norska språket och derefter åter öfversatt på svenska; men vid verkställd jemförelse ha vi funnit att i allmänhet framställning.ns mening och intrycket deraf blir densamma af öfversättningen som af originalet. Dock förekomma några, ehuru icke synnerligen väsenthga, fall, der det befinnes att i öfversättningen blifvit begagnade oegentliga eller oriktiga uttryck. Vi anmärka dem här: Straxt i början af anförandet yttras, att unionskomitåns arbete onekligen är frukten af en varm kärlek till föreningen och dess vidare utveckling samt af en omsorgsfull utredning (vår öfversättning hade i stället ordet genomgående) af förhållanden, som på föreningen inverka. Justitieministern uttalar den åsigt, att t. ex. öfverenskommelser om en minimi-krigsmakt, ett gemensamt krigskreditiv och läst-afgifter till konsuler m. m., i den mån de finnas behöfliga, lättast tillvägabringas genom särskilda förfatiningar. (Vår öfversättning fade här ordet anordningar.) Vidare yttrar h. exe. : Men om sålunda i förslagen förekomma en mängd stadganden, som efter min tanka der icke bordt hafva sin plats, så saknas deremot andra, hvilka varit väl behöfliga. (I vår öfversättning begagnades orden högst nödvändiga.) ans exc. anmärker, att i det nu gällande Föreningsfördraget äro de förenade rikena knappt i något fall, utom i fråga om krigsförklaring och fredsslut, betraktade såsom en enhet, enär det till och med i fråga om de diplomatiska ärendena kunnat ifrågasättas, huruvida den saknad af föreskrifter från Norska sidan, hvarigenom vården af jemväl Norges angelägenheter kunnat lägas i den Svenska utrikesministerns händer, vid reningens stiftande tillkommit af förbiseende eller medgifvits för att möjliggöra en sådan anordning, utan att genom något uttryckligt stadgande kränka jemlikhetsgrundsatsen. (De af oss kursiverade orden från Norska sidan saknades i vår öfversättning.) : Exe. De Geer säger vidare det vara af vigt, att icke sjelfva grundsatsen om likhet, i absolut mening tagen, erkännes i allt, som är oförmånligt för Sverge, men deremot förkastas såvidt densär skadlig för Norge, emedan derigenom icke blott Sverges värdighet orättvist (vår öfversättning hade här ordet otillbörligt) nedsättes, utan ock ett hinder uppställes emot föreningens vidare tillväxt, helst en dylik koncession måste blifva mindre likgiltig ju flera och vigtigare ämnen den omfattar. På ett annat ställe i anförandet yttras: Na har dessutom en i Sverge stationerad statsråds-afdelning, som är i tillfälle att här följa händelserna. under det att ingen svensk är anställd i Norge, så ofta (vår äfversättning hade så vida) ej ståthållareembetet af en svensk Deklädes Der anmärkes, att en S, som förbjuder, alt undersåte i det ena riket utnämnes i det andra till något annat embefe än sådane, som enligt föreningsakten kunna af både svenskar och norrmän beklädas, dock med undantag för de fall, då utlänningar i allmänhet enligt någotdera rikes: Grundlag kunna i tjenst anstäilas, — minst. pryder sin plats i en föreningsakt. d vår öfversättning sades att en sådan S minst bör ha sin plats i en föreningsakt.) Exe. De Geer säger: De af mig nu anmärkta omständigheter äro otvifvelaktigt af den vigt, att de göra en utförligare granskning af unionskomitens och norska regeringens förslag öfverflödig för att motivera (i vår öfversättning stadga) min åsigt, att icke någotdera af dessa förslag lämpligen egnar sig att lägga till grund för en ny föreningsakt. Lägges nu härtill att utom dessa brister, hvilka snart sagdt påkalla ögonblickligt afhjelpande, föreningsfördraget äfven är behäftadt med andra, deraf vådor (i öfversättningen stod olägenheter) skulle Eunna i en icke heller alltför långt aflägsen framtid framkallas. or I anförandet hemställes slutligen, att uti instruktionen för den tillstyrkta komiten torde det böra lemnas komitn öppet att med afseende å omfattningen af de stadganden (i öfversättning stod: affattandet af de föreskrifter), som af komitn kommer att föreslås, bestämma, huruvida de skola affattas såsom förslag till ny föreningsakt eller i form af ändringar 1 riksakten eller såsom en särskild tilläggsartikel till det äldre föreningsfördraget. i uttryckte i går någon förundran hart den norska -publikationen. som, då den ut kommit på enskild mans förlag, icke kunde vara den väntade -officiella, kunnat på förhand se dagen, så vida man icke finge untaga att den föranstaltats genom någon blanc de. afgångna norska statsråden. Vi bud dervid råkat förbise en omständighet, pi. hvilken vår uppmärksamhet i går f.stader genom Posttidningen, att nemligen i ett slog: förord till skriften uttryckligen säges, at norska justitiedepartementets anförande u den 21 Oktober 1861 meddelades af detta anförandes författare, d. v. s. atalvängne stutsrådet Birch Reiehenwald. Såväl Pos gen och Dagligt Allehanda som i d gångna norska blad antaga såsom sann alt den svenske justitieminist-rns dej mt otfentliggjorda anförande blifvit af hr Birel