Shanghai ha de kinesiska rebeilerna ryckt fram mot staden och de allierade makterj nas generaler vidtagit anstalter för att afslå leit anfall. Hela dagen hördes kanonad på afstånd. Svar om prestbefordringen. Till. Redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladet detta år har i n:r 37 och 51 Jinsända artiklar angående prestbefordringen. Dessa båda artiklar lemna förnyade bevis huru svårt är att icke motsäga sig sjelf när man blott med egen fördel i sigte uppgif: ver sig föra det allmännas talan. Den sed nare artikelskrifvaren vill, med anledning af valet till Torrlösa pastorat, visa huru otillbörligt de flesta rösterna kunna tillfalla en utom förslaget kallad profpredikant samt att. på grund deraf, vid ifrågavarande fall en pluralitet innebär föga rekommenderande för den hvilken dermed hugnats. Till svar härpå vilja vi fråga denne insändare: om icke alldeles på samma sätt, blott genom öfvervägande inflytande från någon rik bonde en pluralitet af röster äfven kan tillkomma endera bland de af konsistorium föreslagna profpredikanterna? När detta måste erkännas ej blott möjligen utan äfven verkligen inträffa, så blir ju följden af insändarens ord; att en röstpluralitet ät någon bland de å förslaget uppsatta icke heller för denne bör vara något rekommenderande hos K. Maj:t. Sålunda har ju den värde insändaren nedgjort sin egen sak. Från sin bevisningsgrund drifves han till den konklusion, att enär en röstpluralitet icke innebär någon rekommendation, borde K: Maj:t vid utnämningen till pastorat allmänneligen icke taga församlingens afgilna röster i betraktande. Detta ville denne insändare helt visst ingalunda hafva bevisat, enär han eller hans hufvudman naturligtvis sökt förslag till pastorat med förhoppning att genom församlingens röster kunna få ett förord hos konungen. Föga mindre framträder sjelfmotsägelsen i den andra, af en komminister införda artikeln. Församlingarnes välgrundade rätt alt genom kallelse af en fjerde profpredikant inför K. Maj:t åtminstone framställa en önskan om den person de helst vilja hafva till pastor, när de sjelfva icke få utse honom — denna välgrundade rätt anser nämnde komminister vara ett frispektakel. Andock anmärker han 1 och med detsamma och klandrar att derna rätt, inkonseqvent nog, icke sträcker sig till de konsistoriella pastoraten. Under ett förbehåll vore äfven han nöjd, blott det blefve ett mera konseqvent frispektakel4. Endast han sjelf hade bättre utsigter alt blifva med dervid vore han belåten. Hos denne komminister uppenbarar sig i orden verkligen något omedvetet komiskt. Antagande: såsom möjligt att en till fjerde profpredikant kallad är för församlingen. den tjenligaste, frågar han: är det då sagdt att den församling som så kallar honom är mera berättigad än någon annan församling att ega honom till pastor? Eller — om af-de föreslagna ingen är godnog ål den församling, dit de föreslagits, äro de då mera goda npg åt någon annan församling. Svaret är gifvet tillägger vår komminister. förmenande att båda dessa frågor måste nekande besvaras. Med den första frågan erkänner han således att d:n annars så strängt af honom klandrade kallelserätten till oc med är afundsvärd. I sednare frågan åter påstår han gånska naivt, att när fjerde profpredikant, såsom mera känd eller rekommenderad, af en församling blifvit kallad, skola de tre som hafva förslagsrummen, såsom kasserade? icke mer vara goda nogt åt någon församling. Hvad tänker då komministern och artikelförfattaren om de båda som vid hvarje förslag måste kasseras — ty församlingen kan Ju icke taga mer än en — måste då de båda som icke får pluralitet på ett håll derföre anses af alla såsom kasserade?? . Med fruktan för sådant skulle väl en prest aldrig våga söka en tjenst utan att på förhand vara säker om dess ernående. Vi-tro att insändaren sjelf icke alltid :har denna mening. Och att ej heller andra: onödigtvis låta sig bindas af en dylik farhåga, kan man se af de många fdlitist befordringssökande. Vi medgilva gerna att. den omnämda kallelserätten kan missbrukas, och att derföre vid utnämningar hufvudsakligt afseende bör fästas vid högre betyg, men när detta alltid är understäldt K. Maj:ts pröfning, uppstår icke gerna någon sådan fara, som de båda insändarne sökt förespegla. Icke de af insändarne ölverklagade förhållanden innebära orsak till prestbristen, utan fastmer ligger orsaken härtill i en i högsta måtto obillig lönereglering, hvilken har till följd ett omåttligt transportsökande, hvaraf ynglingen som slår färdig alt välja sin lefnadsbana, ofta af: skräckes från att beträda prestvägent då han måste se huru de på den vägen trafikerande vida mer än annorstädes söka uttränga hvarandra. Må det ock slutligen ursäktas för samlingarne, att de, i trots af all: ktander. sjuka, äro mycket tacksamma mot vår nu regerande konung som ofta skänkt dem stör dje genom nådigt afseende på deras framställda önskningar. Vänner af rätt och sanning. rann on m Fotogen. Slut fr. n:r 59. HL Då vi i det föregående visat att all fotogån — den amerikanska inbegripen —. är explosibel, och att man således bör, vid handhafvandet el:!er Legagnandet af densamma, iakttaga en viss försigtighet eller åtminstone taga sig till vara för vårdslöshet, för att icke befrämja olyckshändelser..hvilkaisutom den direkta skadan -sknlile