6 om den asiatiska lyxen — den i Babylon t. ex. — är af semitisk härkomst; tills widare har jag anledning att tvifla derpå. Men en skänk som vi obestridligen bekommit från semiterna: en gåfva af första ordningen, och som ställa fenicierna, med hänseende till vårt slägtes framsteg nära ijemnhöjd med hebråerna och araberna, är vår bokstafsskrift. Det är bekant att de bokstäfver, som vi än i dag begagna, äro, om än efter mångfaldiga omskapelser, desamma som semiterna begagnade till betecknande af ljuden i deras eget språk. Grekiska och latinska alfabeterna, från hvilka Europas samtliga alfabeter härstamma, äro ursprungligen ej annat än det fenisiska alfabetet. Ljudskriften, detta medel att med ett tecken utmärka hvar särskild: stafvelse, och att inskränka dessa stafvelser till ett obetydligt antal, är en semitisk uppfinning. Utom den skulle vi måhända ännu mödosamt bråka med hieroglyfer. Man kan sålunda säga att fenieierna, hvilkas litteratur så olyckligt försvunnit för oss, funnit det väsentliga vilkoret för allt säkert och noggrannt uttryck af tankan. : Men jag skyndar till den förnämsta tjenst, som den semitiska stammen gjort verlden, till denna stams helt och hållet sjelfständige verk, och hvilket på visst sätt kan sägas mnefatta dess af försynen bestämda skickelse. Det är redan erinradt att vi icke stå i förbindelse hos denna folkstam för vårt samhällslif, eller vår konst, eller vårt skaldskap; vår vetenskap, vår filosofi. Men vi hafva den att tacka för vår religion. Hela verlden, med undantag af Indien, Kina, Japan och de helt och hållet vilda folkstammarne; hafva antagit semitiska religionsläror. Den i europeisk mening civilicerade verlden innehåller endast judar, kristna eller muhamedaner. Hela den indo europeiska stammen, med undantag af bramanerna och några fåtaliga qvarlefvor efter förnperserna; hafva öfvergått till s.mitiska religionen. Hvadj. har föranledt denna förvånande företeelse? Hvad är orsaken att de folkslag, som numera innehafva öfvermakten i verlden, afstått ifrån sina ursprungliga religior.sgrunder, för att antaga de af dem besegrade folkens? De indo-europeiska stammarnes ursprungliga gudadyrkan var hänförande och vidtomfattande, som dess foiks inbillningskraft; det var ett slags genljud af naturen, end! verldshymn, men hvarur idn om en orsa-l: kernas orsak endast framskywtade stundtals och högst obestämdt. Det var en barnreligion, full af menlöshet och poesi; men som måste gå sin undergång till mötes i samma ögonblick som eftertankens anspråk lyckades göra sig gällande. Persien begynte först denna omdaning (den tillskrifves Zoroaster) under inflytanden och vid en tid, som icke äro oss med någon säkerhet bekanta. Grekland var redan i Pisistrats tid missbelåtet med sin gudadyrkan, och vände sig till Orienten. I Rom hade den uråldriga hedendomen tidigt blifvit otillfredsställande; den talade icke mera till inbillningen; och ganska obetydligt till moralens förmån. De fordna sagorna öfver naturkrafterna hade urartat till anekdoter, roliga stundom och snillrika, men saknande allt religiöst värde. Det var just vid den tiden som den civiliserade verlden befann sig ansigte mot ansigte inför judarnes tro. Hvilande på den klara och enkla grunden af gudomens enhet: afvisande naturdyrkan och allguderiet genom den underbara bestämdheten i satsen: 4I begynnelsen skaol Gud himmel och jordX, 1 besittning af lott en enda lag, en bok, hvari en sedolärares bud och en hög religiös poesi funnos förvarade, egde judendomen en obestridlig öfverlägsenhet; och det kunde på den tiden andragas som en möjlighet att hela verlden skulle blifva judisk; d. v. s. att den skulle utbyta sina föråldrade gudasagor mot den ende Gudens dyrkan. En utomordentlig rörelse, som samtidigt härmed inträffade inom sjelfva judendomen, bestämde segern. Vid sidan af det storartade och ojemnförliga hos judendomen, innehöll den en trångsinnad formalism, jemte en uteslutande och hånfull fanatism mot allt utländskt; det var fariseismens anda, somi en sednare tid blef talmudismens. Hade judendomen beherrskats ensamt af fariseerna, så skulle den icke kunnat påräkna någon framtid. Men; hela den judiska folkstammen utmärkte sig genom en ovanlig religiös ifver, och likasom alla kraftfulla stammar hyste den inom sig motsatta sträfvanden; den kunde reagera mot sig sjelf och i nödens stund utveckla de mot sina egna fel mest motsatta egenskaper. Midtunder den oerhörda fäsning, hvari det judiska folket fanns försänkt de sista Hasmoneernas tid, blef Galileen vittne till den utomordentligaste företeelse, som häfderna veta omförmäla. En ojemnförlig man, så stor, att, efter allting här måste betraktas ur den positiva vetenskapens synpunkt, jag icke skulle vilja invända någonting mot em, som, hänförda af den exceptionelia karakteren a hans verk, kalla honom Gud, tillvägabragte en omdaning af judendomen, en så genomgripande och individuell omdaning, att det i sjelfva verket var en ny skapelse. Hunnen till den största religiösa höjd som något menskligt väsen uppnått; hunnen ända till ett förhållande af: son till fader, inom gudomen; vigd till sitt värf med fullständigt åsidosättande af allt annat, och med en sjelfförsakelse, som aldrig lika högsinnadt ryerkligats; offer slutligen för sin id och gudomliggjord i döden, stiftade Jesus vårt slägtes oförgängliga religion, andans religion, skild från allt -prestedöme, all ceremonialdyrken, alla formstadganden; tillgänglig för alla folk, höjd öfver alla kastskilnader; absolut, kort sagdt. Qvinna! Piden tär kommen, då man icke mera skall tillbedja på detta berg, ej heller i Jerusalem; och då de sanna tillbedjarne skola tillFå Fl, -— bt ON -— kt LL RR vt D KD m— Dt ARR Ag LR RS ERA mr T ok os me fr f—— 9 gm i -— et mm ee — VV ÖV AM DH FM ON FR AA 2 EE -—