uppsigt. P Ilmänna åklagaren anförde besvär öfver denna dom hos kejserliga domstolen i Riom, hvarest målet förekom den 22 nästl. Januari. Den anklagade inställdes för rätten. . Han är af medelmåttig längd och har ett starkt markeradt ansigt. Han har yfviga svarta mustacher. Han tyckes ha goda studier; hans bref till polisdomaren vittna om att han kan latin och italienska. Han uttrycker sig med lätthet; rörligheten ihans ansigte och tonen i hans röst vittna om en häftig och retlig karakter. Domstolens ordförande frågar honom: otHvad namn vill ni antaga här inför rätten ? YDet namn jag alltid har antagit: grefve Camille Tourville. Ordf.: Det är icke ert verkliga namn. Den anklagade: Nej, hr ordförande. Ordf.: Vill ni då inte nu ändtligen uppgifva det rätta. Den ankl.: Jag har redan sagt att jag icke kan det. Om jag gjorde det skulle jag kompromettera personer, dem jag hvarken vill eller kan kompromettera. Jag har ansett mig skyldig, med afseende på mina slägtförhållanden och mina antecedentia, att iakttaga en absolut tystnad, som jag icke vill bryta. : Ordf.: Kännes ni vid denna pung, dessa nipper och denna revolver? Den ankl.: Ja, hr ordförande. Ordf.: Hvar har ni fått tillgångar att köpa alla dessa saker?4 Den ankl.: Om jag sade rätten det, skulle polisen snart utforska den hemlighet som jag vill bibehålla. Ordf.: Hvar har ni fått åenna revolver ifrån ? Den ankl.: Jag har köpt den i Marseille. Ordf.: Alldeles riktigt; det har blifvit bevisadt. Men hvad ämnade ni begagna den till? Den ankl.: Jag hade köpt den för min personliga säkerhets skull. Det ärrådligast att hafva vapen på sig när man reser. Jag mins att en gång, vi reste öfver bergen i södern, blef en af mina betjenter förskräckt på ett farligt ställe. Jag fick honom då lugn genom att visa honom min pistol och säga honom att detta vapen vore tillräckligt att försvara oss begge två. Ordf.: Ja, jag tror mycket gerna att ni är van att begagna detta vapen. Af förhöret ha vi erfarit att ni vid en målskjutning träffade centrum tio gånger af tolf. Men att m innehar ett sådant vapen samt till och med två paketer med patroner kan nog ge anledning till misstanka. Den ankl.: Jag hade den bara med mig för att försvara mig med den. Ordf.: Det tillåta vi oss att tvifla på. Ni sade till poliskommissarien den 13 Juli, då ni blef häktad, att om ni förut hade vetat att ni skulle bli häktad ville ni ha skjutit er för pannan, och när han gjorde er u pmärksam på att de penningar ni innehade skulle snart taga slut och frågade er hvad ni då ämnade göra, så svarade ni att ni skulle taga lifvet af er. Den ankl.: Dessa ord behöfde icke tagas efter bokstafven. Jag var förargad och le sen på allt det tråkiga frågandet och ville göra slut på det; derför sade jag så. Ordf.: Ni är anklagad för tre förbrytelser; nemligen för attha innehaft förbjudet vapen, at ha förolämpat mairen i Saint-Germian och att ha olofligen kringstrukit. Iförstnämnde hänseende har ni afgifvit förklaringar; hvad har ni att säga om den förnärmelse ni begått mot mairen ? Den ankl.: Jg mins intc alls hvad som pas: serade i det fallet. Jag hade druckit ganska mycket vin och visste bokstafligen icke hvad jag gjorde Ordf.: När ni erkänt att det namn ni antagit icke är ert eget, så måste ni säga oss hvarför ni lät fira en sorgfest i Saint-Germain och inbjöd stadens myndigheter till den. en ankl.: Ni vet ju, hr ordförande, att när man firar en sorgefest till minne af sina anhöriga plägar man ju icke vilja vara ensam 1 kyrkan. Ordf.: Hvad har ni att andraga med afseende på det olagliga kringstrykandet? Den ankl.: Jag är ingen vagabond. Jag har lefvat som resande af min, förmögenhet utan att göra någon skada. k Ordf.: Men som ni Vet anser lagen den för en vagabond som icke har bestämd vistelseort eller känd förmögenhet eller något slags närings: fång. Hvar är er fasta bostad? Det vägrar ni att säga. Hvad medel har ni att lefva af? Till gångar som snart måste vara uttömda på del sätt ni lefver och om hvilka man icke vet huru ni förvärfvat dem. Hvad ställning innehar ni i samhället? Hvad är ert yrke eller näringsfång? Det är en hemlighet. Om ni ej kan gifva tillfredsställande upplysningar rörande dessa omständigheter, så kan ni ju icke undgå att bli behandlad som vagabond. Den ankl.: Jag vet att man här begagnar lagens bokstaf mot mig. Det är visserligen så att mitt namn, min familj och mina förmögenhetsomständigheter ej äro kända. Men jag har amilj, jag har namn och jag har tillgångar att efva af, det bör ingen kunna tvifla på, eftersom jag hittills har lefvat utan att begå någon handling som hedern eller lagen förbjuda, Jag är således icke någon vagabond. Ordf.: Allt detta skulle kunna leda till den tron att ni är en politisk flykting. Om ni nu ir en utländning, om ni af politiska skäl har iemnat ert fädernesland, så har ni ingen anledning att dölja det. Allmänna opinionen ser ju ingenting vanärande i politiska brott, och Frankrike är en okränkbar tillflyktsort för alla dem, som politisk motgång förjagat ur deras fädernesland. Det har alltid hållit sina gränser öppna för dem; det har ofta understödt dem; det har aldrig utlemnat eller förrådt dem. Ni kan således utan fara upplysa om ert föregående lif, och om ni förtfar att dölja det utsätter ni er för den starkaste misstanka. Din ankl.: Jag skall aldrig svara annat än att jag ej kan lemna upplysning om mittnamn, min familj och mina antecedentia; jag har skäl att ej inviga någon i denna hemlighet Men jag är indignerad öfver att man vill behandla mig som landstrykare. Man har behandlat mig som en sidan, man har släpat mig från fängelse till fängelse som en simpel brottsling, man har låtit mig vara bland sådana, och jag r fåfängt protesterat mot denna behandling. Ordf.: Ja, era bref till förhörsdomaren innehålla många klagomål häröfver. Ni har bekla gat er öfver ransakningshäktandets långvarighet och stränghet; långvarigheten är er egen och ej öfverhetens skull; jag upprepar att er hemlighetsfullhet ger stärk anledning till misstankar; det var rättvisans pligt att söka genomtränga hvad vi så hårdnackadt vill dölja. Den anklagade råkade nu i en sinnesrörelse som är svår att beskrifva. Han gestikulerade våldsamt och talade med utomordentlig hastighet, upprepade att han ej var någon landstrykare, att det var skamligt att man så hade behandlat honom och att han snart skulle ha tagit lifvet af sig om han varit på fri fot. Sedan bäde allmänna åklagaren och den anklagades försvarsadvokat hade yttrat sig stadfästade rätten polisdomstolens utslag, dock med fängelsetidens förlängning till 6 månader. istorien om denna hemlighetsfulla man visar, bland annat, huru illa det nu är bestäldt mad don mnercanligsa otlaorhaten Anch. friheten i er re RA KR