fira en sorgefest till simma förfäders minne; de hade, sade han, dött i Saint-Germain och han Emnade till denna ceremoni inbjuda mairen, municipalrådet och stadens honoratiores. Händelsen ville att mairen, hr Randon, då var inne på kafeet; han blef mycket öfverraskad enom den främmandes uppträdande och ton; an inlät sig i samtal med honom och sade att han var väl bekant med Saint-Germains historia, att han hade studerat dess arkiver, men att han der?ej hade funnit någonting om att grefvarne af Tourville, hvilka voro i familjeförbindelse med Montmorencyerna, hade bott der istaden och der aflidit. Den främmande for upp. knöt näfven mot mairen och sadei uppretad ton till honom att han kunde draga åt fanders med sina anmärkningar och att han förtjenat ett kok stryk. Han tillade att hans titel och egenskap af kammarherre hos kejsaren gåfve honom räti dertill. Mairen var starkt frestad att genast arrestera honom, men den titel mannen begagnade och der säkerhet hvarmed han uppträdde, imponerade si mycket på honom, att han den dagen ej gjorde något vidare åt saken. Dagen derefter försiggick ceremonien. Naturligtvis infunno stadens myndigheter sig icke der vid. Den föregifne grefven af Tourville träffade emellertid mairen, ursäktade sig för hvad son händt, hvilket han skyllde -på vinet, och reste sedan till Vichy. Der blef han häktad den 13 Juli. Man fanr hos honom 645 francs, ett fickur med kedja ocl: berlocker, hvaribland ett litet emaljeradt kors och ett S:t Beaume-kors, en kråsnål och skjort knappar; alltsammans af guld. I hans nattsäck fann man en revolver med 6 pipor, hvaraf 4 laddade, och två paketer med patroner som passade till vapnet. I hans portfölj fanns icke något bref, men den var full med räkningar, som visade att han hade bott på de bästa hotelle: och öfverallt reqvirerat de finaste viner. Något pass hade han ej. Man frågade honom hvem han var, hvarifrån han kom.och hvad han hade för ärende i Vichy. I början vidhöll han att han var grefve af Tourville och kammarherre hos kejsaren; sedan sade han att han hade kommit till Vichy för att blifva botad från en sjukdom, som det befanns att han icke led af; slutligen snodde han in sig i er mängd fabler, den ena osannolikare än den andra: Hans fader och det fruntimmer som han kallat sin moder hade öfvergifvit honom i nedra Italien, då han var elfva år gammal, men detta fruntimmer kunde icke ha varit hans moder, ty hon älskade honom ej och hade haft en fruktansvärd blick, som han ej kunnat uthärda. Hvart hade hans föräldrar tagit vägen? Ja, det visste han icke. I ett paket, som hans fade varlemnat på hotellet, hade han funnit 25,00( rancs, och deraf hade han sedan lefvat. — Sist sade han att han vore en utländning, som mec knapp nöd undkommit från sitt fädernesland der han haft en ansedd ställning, men han nekade att säga från hvilket land han var och hvilka omständigheter som tvungit honom att begifva sig i landsflykt. Man visade honom den revolver som man fun: nit i hans nattsäck och uppmanade honom att förklara hvad han ämnat göra med den. Har svarade att han skulle ha skjutit sig för pannar när hang tillgångar tagit slut och att han äfver skulle gjort detta för att unävika blifva häktad. om han fått veta att ett sådant öde förestod honom. Denne mäns vistande i Vichy på samma tid som kejsaren :var der, hans uppförande och der hemlighetsfullhet, hvari han insvepte sig, väckte starka misstankar hos den skuggrädda polisen. så att den började anställa ifriga forskningar efter hvem han var, hvilka han hade umgåtts med och om hans föregående lif, som han så sorg. fälligt sökte dölja. Man fick veta, att han i April månad i fjol. å ett hotell i Orleans, hade tagit med sig er Hicka, hvars skuld han hade betalt, att han hadc fört henne med sig till Bordeaux, att han hade rest omkring med henne öfver hela södra Frankrike och att han hade lemnat henne i Nar bönne den 23 Juni; att han öfverallt strött ut penningar med fulla händer, i det han rest på första platsen på jernvägarne, begagnat häst och vagn hvarje gång han skulle sätta foten utom det hotell, der han tagit in, gifvit rika gåfvor i de hospital han besökt, samt gifvit de tjenare. som vexlat guldmynt åt honom, flera francs i drickspenningar. Men midt under detta flärdfulla och kostsamma lefnadssätt hade den flicka, som åtföljde honom och hvilken han smickrade med hoppet at: hon skulle blifva grefvinnaaf Tourville, förundrat sig öfver att han aldrig skref till någon, att han sjelf aldrig mottog bref från någon, och att han aldrig träffade någon bekant. En fång hade hon öfverraskat honom, då han plötsligen afbröt läsningen af en tidning och yttrade: Ja, de hafva valt mig till sin höfding.5 En annan gång hade han, under rTusigt tillstånd ropat: Vivoro tre — jag var då mycket ung, och det var jag som var deras höfding. Med undantag af dessa två utbrott, som undfallit honom, och om hvilka han ej velat afgifva någon förklaring, hade det varit omöjligt att lyfta på den hemlighetsslöj: hvarmed han omgaf 8tg. Men hon hade lagt märke vid, att alla hans vanor vederladehans pfatäende, att han vore af aristokratisk härkomst an hade grofva händer, egde intet distingueradt i sitt sätt att uttrycka och skicka sig, ingen böjelse. för snygghet, men deremot begär att dricka; med få ord, allt vittnade om, att han var en man, som stod betydligt under den ställning som han uppgaf sig innehafva. Denna kontrast mellan hans yttre, hans vanor och hans försgifvanden, ingaf henne en hemlig farhåga. Hvad är ni? yttrade hon till honom. Jag vill veta detta, förr än jag gifter mig med eder. Ni är kanske en tjuf, en bedragare, ja, kanske en -mördare.s Efter denna förkläring var det, som han lemnade Narbonne, såsom han uppgaf för att begifva sig på ett besök till slottet Sainte-Clare, som tillhörde hans familj. Han sade, att han skulle komma tillbaka om tre dagar, men-han återkom ej, och den unga flickan var således öfvergifven. Från detta ögonblick har man följt hans resa på alla ställen, och-man här erfarit, att han öfverallt uppfört sig på samma sätt, öfverallt visat samma slöseri. an beräknade endast efter hotellräkningar, som man fann i hans anteckningsbok, att han från April månad till början af -Juli hade utgifvit omkring 1500 francs. Då förfhörsdorharen anmärkte, att detta belopp måste -ökas med åtskilliga tillägg, om man tog med i räkningen resekostnaderna och de penningar han rutströdde på sin väg, svarade han: Ja, det är :ganska riktigt; jag depenserar omkring 2000 -franes i månaden.Men man har förgäfves sökt få reda på, om han ej, vid sidan af detta ovanliga lefnadssätt, under hvilket polisen alltid sett Ihonom taga in ati de bästa hoteller och vara en ständig gäst på bordellerna, icke också hade hemliga sammankomster med misstänkta persomer. Om så varit fallet, har man ej lyckats komma dessa på spåren. Man har fört honom emkring uti alla fängelser i Paris, utan att beFakningen igenkänt honom. Hans fotografi har blifvit kringsänd i provinserna. På de flesta ställen kände man alls icke till honom; på några hade man sett honom ett ögonblick, De, som va dda soc igenkänaa narträttet hade sett honom LL KA AV Rå vv Dm tde bod kan och nr k-—