Rektor Annerstedt och Upsala katedralskola. Tidningen Upsala? meddelar i sitt sednast hitkomna nummer ett par nya berättelser om rektor Annerstedts sätt att handhafva disciplinen bland ungdomen vid Upsala katedralskola. Dessa berättelser äro visserligen ej styrkta genom intyg och vi göra oss derföre ej solidariska för detaljernas riktighet; men de der berättade tilldragelserna hafva dock ett så starkt syskontycke med hvad man förut — äfven genom formlig ransakning inför domstol — har sig bekant om rektor Annerstedts våldsamheti behandlingen af den ungdom som är anförtrodd åt hans vård, att vi ha svårt att alldeles betvifla sanningsenligheten af ?Upsalas? berätlelser i det hutvudsakliga. Vi återgifva dem åärnedan, reserverande oss mot den skärpa pch bitterhet i ton hvarmed de äro affatade: Rektor Annerstedt i härvarande katedralskola har numera längesedan glömt den Weströmska apptuktelsen samt det vattenoch brödstraff, han dervid ådömdes i brist af böter för sina sanslösa bestraffningar af skolbarnens verkliga 2ller inbillade småförseelser. Han iakttog någon tid derefter måtta, sans och sjelfbeherrskning rid dessa bestraffningar samt lemnade försigligtvis alltid det olycksaliga spanskröret hemma. Men sedan erkebiskopen och efvrus förleden höst förskaffade honom, den lagförde och vederbörligen sakfällda slagskämpen, Nordstjerneordens insignier, synes det gamla bastonad-lynnet åter såsom en ond ande påkommit honom, vid minsta anledning till missnöje med skolungdomens uppförande, Såsom man kunde förutse, skulle Nordstjerneutmärkelsen af en så inbilsk och kortsynt man naturligtvis betraktas som en upprättelse från allerhögsta ort för den lagliga näpst hr rektorn undergått, samt såsom ett godkännande af hela hans upptuktelsemetod, hvaruti spanskröret och fromleriet spelade hufvudrolen. Vi yttrade ingen anmärkning öfver den nådigst förlänta utmärkelsen, öfvertygade som vi voro, att den utmärkte derefter skulle snart nog gifva oss någon riktigt slående anledning att dertill återkomma; men undgå kunde viicke att i all tysthet tänka os3 en tablå med öfver skrift: Land skall med lag byggas och ej med våldsgerningar, samt med tvådeladt underfält, hvarpå å ena sidan lästes Upsala rådhusrätts, af k. hofrätten fastställda dom, som kände hr A. saker till böter eller vattenoch brödstraff, och å den andra Nordstjerneordens insignier! Blott några dagar efter denna utmärkelse klagades hos oss uti ett anonymt bref deröfver, att, 1 anledning af någon likhet mellan tvennes temaböcker, till hvars näpsande skoladjunkten N. tog hr rektorns vidtberömda skicklighet i anspråk, dessa ynglingar E. och 8. blifvit till rektor hemkallade samt, sedan begge förnekat sig hafva skrifvit tillsammans, S., som har: groft målföre och en butter ton, genast öfverfallen ochmed båda knutna händerna på en gång slagen å båda kinderna af rektorn, hvilket afstraffningssätt nemligen begagnades någon tid sedan käppen befanns mindre rådlig. Derefter följde slag lå ar ledes med båda händerna mot S:s bröst tills S. föll omkull emot en bakom honom stående bokhylla. Icke nöj irmed griper han ytterligare S. för strupen v . håller honom så en stund under åtskilliga uppiwaningar oci hotelser, hvarvid 5. i ångesten med handen förde undan den hand, hvarmed rektorn gjorde sitt stru tag. — Vågar du bära hand på din rektor? Skall jag gå efter käppen?4 — Nej, hr rektor, svarade adjunkten N., det behöfs icke alls, helst dei är första gången jag kommit på dem med sådant här fusk. Rektorn gick dock in efter sin käpp, af ungdomen benämnd Orättvisan, men lade honom vid återkomsten ifrån sig och rusade i stället på S. med en sådan stöt, att S. kastades baklänges på golfvet och slår hufvudet mot en bokhylla, så att ena oxeltanden lossnade och,blod flöt ur munnen. Å det hufvudsakliga af dessa anonyma upp: gifter hafva vi erhållit särskildt bekräftelse, oaktadt det rådande skräcksystemet inom skolan, hvilket alltid hindrar den lidande att berätta sanningen, så framt han ej genast kan lemna läroverket. Denna skandal tilldrog sig emellertid i tvenne vittnesgilla personers närvaro. Sistlidne fredag lära ynglingarna i 6:te klassen fört något gyckel med lektor B., hvilket icke lärer vara ovanligt; cj hvarje lärare är förunnad den personliga, respektbjudande öfverlägsenhet och hållning, som erfordras särdeles vid äldrc lärjungars handledning, och någon sådan lärare återfinnes merändels vid hvarje större läroverk Nog af, rektor, som lyssnat utanför dörren till detta lärorum, rusar plötsligen in och fattar tag i den närmaste. Hör du, min käre W., jag skall börja med dig, hvarpå följde den ursiv nigaste bastonad, tills han i sin sanslösa ifvu slagit sönder den adertonårige ynglingens glas ögon, då han hejdade sig. Härunder befallde Ni oupphörligen att bekänna det han dragit pi mun vid rektorns inträde. (De flesta at lnjungarne begagna nu glasögon sedan ögonsjuk domen i höstas.) Tag af er glasögonen, befallde då den öfverretade rektorn; ni skola få stryk allesammans tills ni bekänna, och dermed började han att hudflänga ynglingarna Ö., Th . M., S. m. fl. med örfilar, bröststötar och knuff ningar, så att den ene ramlade omkull på golf vet, den andre mot ett bord, den tredje mot en TeR eller bänk o. s. v. Detta är just typen for det kristliga upptuktelsesättet i h. v. katedralskola, när rektorn esomoftast förlorar all sans och sjelfbeherrskning. Med denna afdelning läser rektorn sjelf teologi. — Sina teologiska törcläsningar morgonen derpå, sistl. lördag, började han —. maANNeEN är I Ardan LL 4 vo SY