nen är återupprättad och landet har fred, vän den er då, om I så viljen, till mig i slaffrågan och inlemnen edra petitioner. Men, sir, jag har j gjort dessa anmärkningar för att censurera. ag gör dem endast för att uttrycka mitt hulvuds tankar och mitt hjertas känslor rörande deita ämne. Gentlemannen antager den vidtomfattande satsen, att slafverict varit upphofvet till uppro: ret. Enligt min ringa mening är detta blott en af de aflägsna, och icke den största bland de af: lägsna orsakerna. Det var alldeles icke den omedelbara och bevekande orsaken. Hr Davis upp: skattade härpå högt John Quiney Adams renhet och värde och citerade ett tal af honom, hvari han yttrar: Så länge slafstaterna ha makt att upprätthålla slafveriinstitutionen, vill jag icke lägga mig i saken; men om de hos de fria sta terna begära hjelp och bedja dem undertrycka slafinsurrektionen, då, när detta händer, skall jag säga, att kongressen har full makt öfver det; det har krigets makt. Hr Davis åberopade äfven ett yttrande af general Jackson, att der militärmakten tager i besittning, der måste krigets makt bli lag. Senatorn från Massachusetts (Sumner) ville dock förmå oss att bemyndiga en subordinerad general att påbjuda slafemanci pationen Men denne statsman (Sumner) tyc: es glömma, att vi ha skrifvit i konstitutionen, att denna konstitution förbehåller staterna vissa rättigheter och öfverlemnar dem åt Förenta Sta ternas folk, men bekläder kongressen med mak ten att föra krig. Konstitutionen innehåller stad fanden om förräderibrottet och bjuder att an lagelsen icke skall bli perpetuel. Kunna generaler förändra konstitutionens bud i afseende 8 förräderibrottet? Han (Davis) påstod, att kon gressen ensam egde makt att påbjuda krigslaga: och suspendera habeas-corpus-föreskrifterna Krigslag är blott och bart en militärbefälhafva res vilja. Kan en sådan lag undanrödja alia konsti tutionens föreskrifter? En sådan lag skulle bli lång hårdare än Dracos blodiga lagar. Skall konstitutio nens sublima byggnad störta, skall den falla i rui ner, om cn armå visarsig? Skall en militärbefäl hafvare ha makt att efter behag proklamera allmär frihet för slafvar? En sådan tanke är vidunderlig Han (Davis) ifrade för rebellionens qväfvande och för att, så vidt ske kunde, hänga dess ledare. Han sade i rättvisans namn: häng dem och låt deras egendom vara förverkad åt redliga och trogna män. Han trodde att detta uppror hade många orsaker. Om slafveriet aldrig blifvitnämndi i kongressens salar, skulle aldrig något uppro! ha blifvit af. En af orsakerna var Texas in förlifvande i unionen. En annan var försöket att påtvinga Kansas Lexington-konstitutionen. Jagstår här, sir, såsom en ödmjuk medlem af dess senat. Jag står ej här såsom en fraktionseller partiman. Men, sir, jag är i högsta grad emot hela emancipationsfrågan, och jag hoppas. att unionen skall återställas och upproret förgrälvas Låt dem framställa och försvara de tgärder de föreslå dertill; men också blott detta. Lemnen emancipationsfrågan i ro, till dess detta krig är slutadt med unionens återupprättande och betryggandet af konstitutionens och lagens majestät. Låtom oss undvika något som så myc: ket är egnadt att Ikgga hinder i vägen för fre den: Sir, det smärtade mig, det smärtade mig obeskrifligt att för några dagar-sedan höra senatorn från Iowa (hr Harlan) förklara sig böjd för att sätta vapen i händerna på slafvarna. Må han åberopa historien om den fasansfulla insurrektionen på San Domingo, hvars läsande kommer menniskonaturen attrysa. Jag har sjelf sett män, som flytt från slafupproret på San Do: mingo, och de lhlifliga, glödande, rysliga färger hvarmed de målade dessa scener, plåga mit minne ännu i dag. Gån tillbaka till det första slafupproret vid Richmond, hvilket skedde för många år sedan, och betrakten de ohyggligheter det medförde. Hvad sade England, de hade, såsom jag tror det önskar ha, utsigt till en dust med Förenta Staterna? Äro vi icke : tillfälle att beväpna de förrymda slafvarna här midt ibland oss och sätta vapen i händerna på dem och bilda dem till regementen, för att låta dem infalla i slafstaterna? Om slafvarna skulle komma inryckande med vapen i hand, vore det detsamma som att låta den unga tigern smaka blod. När han får smak derpå, skall hans vilda raseri icke känna några gränser, utan han skall rasa och fara fram såsom en ond ande från helvetet. Jag känner negerracen, sir, jag är född bland dem. De ha deltagit i min sorg och min glädje, och jag har deltagit i deras. Jag håller nu slafvar, och näst min hustru och mina barn skulle jag försvara mina slafvar och vakta dem för allt onit. Och jag vet, att samma känslor hysa alla slafhållare i min stat. Jag önskar, att I kunden begifva er dit ochse institutionen der. Ingen penningsumma vore nog stor, att kunna förmå mig sälja mina trogna och förnöjda slafvar; och detta äro de alla, så vidt jag vet. Jag har ej på tjugo år sett någon slaf bli straffad, och det är någonting mycket sällsynt att få höra talas om sådant i min stat. De klädas väl — födas väl. De bo väl. De ha all den vård af de skickligaste läkare, som gifves medlemmarne af den hvita familjen. Midt ibland kolera, pest och död voro deras egare hos dem och delade sjukdom och smitta med dem. Detta har jag sett många gånger. Jag kan verkligen säga, att jag sjelf uppfyllt denna pligt, utan att tänka på följderna. Jag skulle göra det om igen. Nåväl sir, det är denna ständiga agitation, som framkallat detta uppror. Jag medger, att slafveriet har varit en af orsakerna — en aflägsen orsak, men en temligen kraftig. Gentlemän i bomullsstaterna ha med sina slafvar samlat förmögenhet, och många af dem ha furstliga inkomster till: tusentals dollars, och denna rikedom har alstrat brott, öfvermod och ärelystnad, och dessa svagheter i sydstatsmännens karakter ha på ett högst förolämpande sätt uppenbarat sig i kongressens salar. Men i dessa : samma sydstater, i många af dessa familjer finnas några de mest sanna gentlemän, i ordets högsta betydelse, som jag någonsin känt, och några de renaste statsmän. Men jag medger, att de rika bomullsodlarne såsom klass äro ölvermodiga, stolta, hersklystna och äregirige De ha monopoliserat denna regering under de:sista fyratio åren, och då de sågo spiran nära att ryckas ur sin hand genom Lincolns val, beslöto de, heldre än att underkasta sig att försaka regeringen, dess tjenster och dess byte, i sin galma och klandervärda ärelystnad att störta regeringen och bygga upp en ny. Men det finns också personer i de norra staterna, som alltid agiterat detta ämne. Det finns äfven hederliga män, hvilka, ehuru de äro slafveriets motstånlara rn williga att mfva oafhållaran alla hane