ning under ett närmare samband dem emel lan. Och med Sverges nuvarande statsforn kunna vi lätt föreställa oss att man i Sverge skulle påstå att för det att vårt land är tar ligare utrustadt i materielt hänseende, bords vi äfven finna oss i större tarflighet i afse ende på utöfningen af våra frioch rättig. heter, medan man deremoti Norge måhände skulle.se saken ur den synpunkten, att ju mindre ett folk har af timliga förmåner, de: sto mera bör det, för att kunna bestå, hafva af det som utgör förnämsta vilkoret för ett folks andliga Iif, och desto sannolikare är det att ett sådant folk skall tillegna sig dessa oeh försvara dem framför allting annat. Det ligger oss norrmän närmast till hands att förmena, att det liberala partiet i Sverge borde samla alla sina krafter och hela sitt allvar för tillvägabringandet af en reform i statsförfattningen. En sådan förändring skulle småningom äfven bana vägen för en helt annan och lifligare politisk förbindelse mellan båda rikena än den som en revision af unionsmakten skulle kunna åstadkomma under nuvarande förhållanden, hvilket i begge ländernas institutioner skulle fostra gemensamma demokratiska sympatier och efterhand framkalla en mängd beröringspunkter och gemensamma intressen. Och det norska misstroende, som man från svenska sidan så ofta klagar öfver, skulle aflösas af förtroende, emedan detta misstroende ås norska sidan endast har varit riktadt mot Sverges bestående institutioner och haft sitt upphof i farhåga för det inflytande, som grannrikets regeringsform med dess konseqvenser skulle under rikenas närmare förening komma att utöfva på norska förhållanden. Att blanda ihop fordringarne på en revision af unionsakten med den stora reformfrågan, tyckes oss vara att gifva ett medel i händerna till att splittra uppmärk:amheten och intresset för denna, likasom den del af den upplysta svenska allmänheten, som ser nordens hopp och tryggheten för framtiden i ett statsförbund mellan alla de nordiska länderna och folkslagen, säkert oekså skall inse, att det just bidrager till detta stora ändamåls befrämjande och vin. nande, att de två redan förenade rikena befinna sig i det fria och oberoende förhållande till hvarandra, som måste blifva fordradt såsom första vilkoret vid en ny stats inträde i förbundet, helst om denna har förr i ännu högre grad än Norge intagit en suverän ställning och måste i lång tid blifva genomträugd af sina gamla traditioner.?