Staden Wasas 250-åriga minnesfest. Om denna högtidlighet, som egt en särskild betydelse genom den entusiasm, hvarvid Wasaboerna dervid uttalat sitt hopp att för dera3 nya stad få behålla det gamla Wasanamnet, förekomma i de med gårdagens post ingångna finska tidningar närmare redogörelser, hvilka säkerligen icke af någon svensk skola läsas utan djupaste rörelse. Med tårfyldt öga?, säger Helsingfors Dagblad, läste vi i den sednaste nummern af Wasabladet beskrifningen om festen den 30 Januari, årsdagen af stadsprivilegiernas utfärdande. — Hjertat drager sig samman vid tanken att man denna dag begick en sorgeeller afskedslest. Skall då Wasas namn verkligen försvinna, skola de dyrbara minnen af religion, sed ochlag, som vid detta namn äro fästade, icke få på Finlands karta b:vara sig den plats, som de i tvåhundrade femtio år, innehaft? Om vi hade en stämma, som kunde tränga fram till Alexander II, då skulle vi säga till honom: Högsinte Monark! Uti den bön iom Wasa stads invånare nedlägga vid din tron förenar sig, vi äro vissa derom, hela det finska folket. Du har gifvit detta folk bevis på den aktning du by ser för dess lagliga samhällsskick och dess rättigheters helgd. Bevara åt oss äfven våra minnens helgd! Namnet Wasa är ett nationalmonument i Finland. Dess söner fästa dervid hågkomsten af en flerhundraårig tro. het, af stolta bragder, af vackra eröfiingar få fredens område, ja, af just detta samällsskick, dessa rättigheter, dem du, jemte det du tagit spiran i din hand, besvurit, Eu folk, som icke vet att uppskatta sina minnen, som likt fi... ., vänder sig efter den vind som blåser — vit sådant folk är värdt att trampas neder. Men du kun högakta oss just emedan vi icke äro ett sådant folk, och i den bön vi nu framställa ser du en ytterligare bekräftelse härför. Vi anföra följande sammandrag af Wasabladets beskrifning på festen: : ?Vi förmå icke skildra de känslor, säger Wasabladet, med hvilka man gick denna fest till mötes under de närmaste dagarne före densamma. Sedan ett par månader hade man med allt större tillförsigt mer och mer öfverlemnat sig åt hoppet att på den nya staden få ölverflytta den gamlas dyrbara namn. I slutet af sistlidne vecka er höllos de af professor Topelius författade orden till den musik, som skulle utföras vid den tillämnade festen. Inom några timmar hade de sköna verserna gått från hand till hand i talrika afskrifter till en stor del al stadens bildade invånare, och hastigare än lågorna, som för tio år sedan lade vär stad i aska, hade ryktet spridt sig till hela befolkningen, att den sing, som var bestämd att tolka festens betydelse, uttalade et oåterkalleligt farväl åt vårt Wassnamn. Dessa ord verkade såsom en förtrollning )i hela befolkningen. Man hade förut, ju närmare den 30 Januari nalkades, allt mer begynt tveka om lämpligheten att fira den degen. Må man fira den 30 Januari, hette de: nu öfverallt, hvart man kom. Må mm sjunga de bittra afskedsorden; måtte dess: ord återljuda i hvarje hjerta så, att alla mi känna hela bitterheten af detta farväl, men upprepa det — nej. Det skallingen Wasabc göra.? Tidningen redogör derefter för förberedelserna till och anordningarne vid festen, av märkande att det hela gjorde på publike: ett djupt och mäktigt grip. nde intryck. Ingen enda af de talrika påorten varand tjenstemännen torde hafva saknats der, inge enda af de mera ansedda bland borgerskeapet, såväl det högre som det lägre. Aldrig