W. Königsfeldt.s Af hofrättens ofvananförda dom inhemtas, att-hofrätten: förordnat om den ifrågakomna dammrifningen hufvudsakligen på grund af häradsrättens uti blott några få rader affattade gamla beslut under: den 26 Mars 1634, ehuru detta beslut, oberäknadt den omständighet; att: den tidens domar icke alltid voro fotade på den utredning af rättsförhållandet, att de kunna obetingadtinuvarande tid tilläggas fullt gällande kraft, uttryckligen stadgar, att rörande det i samma beslut omnämnda ämne skulle vidare vid domstolen blifva synadt och ransakadtt, i följd hvaraf och då sådant, såsom vilkor för dom slutets fullt bindande kraft, föreskrifvet sy nande och ransakande icke förr än nu i förevarande rättegång egt rum, den gamla domen icke heller torde kunna gifväs den ab soluta vigt, som hofrätten åt densamma lemnat. Vidare erfares af hofrättens dom, att det blifvit lagdt de ifrågakomna kanal ; jernvägsoch slussverksaktiebolag till last, att de icke styrkt, det de, för ändamål, som med deras anläggningar varit afsedde, förvärfvat rättighet att dammen vid Knappforsen i dess närvarande skick bibehålla eller annan dammbyggnad i elfven hafva, hvaraf vill synas såsom om kärande strandegarne, hvilka områda en obetydlig del af de ifrågakomna sjöstränderna, skulle ega en axiomatisk räti at! uteslutande disponera sjöarnes hela vattenyta för sina åbetommde intressen, deribland, enligt hvad den af dem företedda landtmäteriuppskattning gifver vid handen. begäret efter jordvinning spelar hufvudrollen, utan allt afseende på andras ojemförligi större intressen, utan allt afseende på de medel,som häradsrätten ansett fullt tillfyllestgörande för ändamålet, eller förekommande at vattenstånd åjordegarnes mark och förekommande af den landsolycka, som måste inträffa om, genom borttagandet alldeles af de fiera hundra år gamla fördämningarne vid Knappforsens vattenverk, det djupa vattendraget derstädes lemnades fritt lopp, eller svårigheten, att icke säga omöjligheten, att vidare få sjön Alkvettern erelbar för de ändamål, som med de många ifrågakomna jernvägar och kanaler äro afsedda, och utan allt afseende å den vigtiga omständighet att, till följd af de ej mindre för vattenverkens vid Knappforsen, än äfven för Knappforss kanalsoch slussverks räsning gjorda högst betydliga fördjupningar och stensprängningar i botten af strömmen ända från dess utlopp ur sjön Alkvettern, kärande jordegarne tillskyndats en högst värdefull förmån genom -att hädanefter vid flöden höstoch vårtiderna undgå ett, förut oundvikligt längre tids -vattenstånd på deras egor. Slutligen erfar man af hofrättens dom, att hvad vissa domstolar, uti ett och annat afseende till förmån för jordegarne yttrat under föregående behandling och pröfning af må. let, nu blifvit, såsom ansedt-icke motvädjadt, lagdt motparterna till last, ehuru alla föregående domslut och antagandent, i följd af K. M:ts och Svea hofrätts särskilda återförvisninzsbeslut, till all laga kraft och verkan förfallit och icke i någon måtta 1egat till hinder för en ny, slutlig pröfning af målet. På K. M:ts högsta domstol beror nu hvilketdera af de här ofvan intagna, från hvarandra skiljaktiga domslut skall i hufvudsaken blifva gällande. Att det slutliga afgö randet icke kan annat än med den mest spända väntan emotses är naturligt, då på etta afgörande måste bero, huruvida de ifrågakomna, vidsträckta och med goda kommunikationer till Wenershamnen vid Kristinehamn och inom sig försedda bergslager skola beröfvas eller lida en nu oberäknelig skada å dessa kommunikationer och tvingas att, med förlust af de för deras vinnande gjorda betydliga uppoffringar, återgå till de tider, då ännu föga ellerintet var åtgjordt för utveckling af de för landets industri: så utomordentligt maktpåliggande kommunikationsanstalterna.