att det blir godt när Rom blifver hufvud staden, och man hoppas säkert att så blir. äfven Turinerboerna sjelfva, ehuru omät ligt de derpå förlora. Men tiden när dette inträffar vågar ingen, med anspråk på till förlitlighet, förutsäga, ty det är ingen, tro. ligen hvarken Ratazzi eller Ricasoli, elle Vicwor Emanuel sjelf, som kan genomtränga den slöja hvarmed Napoleon vet att dölja sina planer. Jag tror mig således icke missleda någon Italiens vän uti mitt fädernesland, då jag meddelar den uppgift att utsigterna äro så goda de, under närvarande förhållanden, kunna vara för Italiens enhet. Innan jag slutar denna uppsats skulle jag väl vilja nämna några ord om det jättearbete som förehafves vid Bardonneche till Mont-Cenis. Tunneln skall blifva nära 13,000 metres lång och skulle för handarbete fordrat 20-tal af år, om det annars varit möjligt att fortsätta arbetet utan tillgång på tillströmmande af frisk luft som i andra större tunnelar vinnes genom s. k. brunnar. Bådana voro här omöjliga, då berzets djup från högsta höjden till tunneln går till 5 å 6000 fot. Det har derföre under flera år varit frågan, för arbetets möjliga fortsättning, att kunna försäkra sig om full tillgång på fatt i tunneln under arbetet, och, för dess åskyndande, att uppfinna en ändamålsenlig maskin. Trenne italienska ingeniörer vid namn Sommeiller, Grattoni och Grandy hafva lyckligen löst detta problem genom sin gemensamma SA af en genom vattenkraft drifven maskin, hvilken komprimerar luft i den stora qvantitet att sagde luft, ledd i täta rör in i tunneln till det ställe der arbetet förrättas, sätter den lilla behändiga maskinen i rörelse, hvarmed borrningen hastigt verkställes och på samma gång uppfyller alla anspråk på frisk luft för arbetarne och alla som vistas i tunneln. För att se denna märkvärdiga Arp innine och dess praktiska tillämpning ställdes till hertigens disposition en jernvägsträn till Susa. Färden dit räckte en timma, hvarefter vi uti kongl. ekipager under en tid af fem timmar fortsatte resan till Bardonnche. Ministern för de allmänna arbetena Peruzzi, chefen för jernvägsstyrelsen deputeraden Ranco och en af den märkvärdiga maskinens uppfinnare beledsagade H. K. H. På denna resa hade kH lyckan att äfven vara inbjuden, och må ekänna att, ehuru kallt det kändes att med mina för Nizzatemperaturen beräknade vinterkläder färdas 5 timmar i vagn i ett klimat, som i anseende till höjden öfver vattenytan torde vara föga blidare än Stockholms, jag skattar som en lycka alt hafva sett denna förundransvärdt väl uttänkta och utförda arbetsmetod. Jag såg med egna ögon huruledes 16 stycken 1 alns djupa hål borrades. i klippan på vid pass 15 minuter. Jag såg en half timma derefter et. klippstycke af minst 3 kubikalnars volym utsprängd derigenom att de borrade hålen blifvit fyllda med patroner och dessa afskjutna; jag kände med egen respirationsförmåga att den under arbetets fortgång tillströmmande luften var frisk och tillräcklig. Jag har således allt skäl att tro på framgång af ingeniörernas beräkning att inom 5, kanske inom 4 år, alla bergets 13,000 metres skola vara genomsprängda och med detsamma tunneln fullbordad och den efterlängtade jernvägskommunikationen öppnad mellan Italien och hela det vestliga Europa — en väg, som utan tvifvel kommer att blifva en af de mest besökta i verlden. Vi hade börjat färden kl. 5 om morgonen från Turin, hvadan dåjeunern, som serverades så fort vi besett ifrågavarande anläggning, skulle smakat ofantligt väl, äfven om den ej varit i alla afseenden kunglig. Hvad som dock vid dejeunern slog mest an på mig och på alla närvarande var den fina takt och talang i utförandet, hvarmed vår prins i en skål — ty tiden medgaf ej många sådana — sammanförde alla de personer och de föremål, som vid detta tillfälle borde ihågkommas. Jag spände uppmärksamheten, tecknade genast efter måltiden med landsmännens biträde upp talet, som hölls på franska, i det närmaste så lydande: Le souvenir de ma visite (å Mont Cenis) Crestera å jamais gravå dans mon coeur. Ce grand oeuvre, sexecutant sous le regne dun roi populaire, restituteur de:la patrie, sous les auspices dun ministre eclaire, test dune importance incalculable. Honneur au genie qui en a congu Videe! CHonneur å Vintelligante persverance qui Cen assure Faccomplissement! Le temps Cpråsent les applaudit, les sidcles å venir les beniront. i Det var att i få ord uttrycka mycket. Detta goda föredöme har jag beklagligen ej förmått följa. Min artikel har redan vuxit till tröttande längd, ehuru jag öfverhoppat flera intressanta pointer af min resa, t. ex. iakttagelser i Schweiz angående skandaler som ultra-demokratien der framkellat, mina besök i några filantropiska inrättningar i Genua och Turin, italienska omdömen om den ädle Garibaldi m. m. Måhända härom framdeles. Denna gång hoppas jag hafva försonat min långtrådighet, då jag i meddelandet af prinsens ofvanstående tal gifvit läsaren det bästa till slut. A.R. Prestbefordringen. Det är en gammal. sedan Jånoliga tider