LADY-BIRD). AF LADY GEORGIANA FULLERTON. Det finnes ögonblick i lifvet, hvilka ingen penna kan beskrifva ; likasom det finnes ljuseffekter i molnen, hvilka ingen pensel kan återgifva. Hon kom in; hennes ögon mötte den gamle mannens, som hade varit hennes moders ende vän. Hon hvarken svimmade. eller skrek till; men ett slags krampryckning öfverfor hennes ansigte, och kastande upp dörren till det inre rummet, utropade hon: i Här, här och med er ensam !4 Han följde henne mekaniskt och satte sig ned, ty hans lemmar kunde knappast bära honom. Hon dölde sitt ansigte mot karmen af den ländstol, i hvilken han fallit ned, och mumlade: För beanes skull, som dog i mina armar och som bad för ve med -sitt sista andedrag, stöt mig e) ifrån er nu!4 Den gamle mannen försökte att upplyfta hennes hufvud med sin darrande hand, men då han ej lyckades, lade han den på hen-nes hjessa och sade: Ske Guds vilja, mitt barn... Hon är då. död, din stackars moder? Förvånad. upplyfte hon hufvudet för od ögonblick, och i sin blexhet och sitt lidande var hon så lik den han talade om, att hans starka hjerta gaf vika; han vände sig ifrån! henne och. gret, men räckte ut sin hand, hvilken hon fattade och betiäckte med kyssar. Kanske för sista gången, hviskade hon: åter, ty hon kände att han visste ingenting 3: men derpå släppte hon den: plötsligt och stod framför honom blek, beslutsam och sträng: SNi gråter; men det är ännu större: lidande förvaradt åt er än det ni nu utsiår. Hvad menar du, Gertrud? Har ad ) Se A. B. n:ris 2—3, 631 oeh 33—36.