vara tveksam; hvad åter beträffar min med-. verkan till detta önskvärda mål, erkänner ) jag villigt de. mångå bristerna deri: Må-! hända -dömer dock allmänheten sjelfderom i: rättvisåst; särdeles den del deraf som bit: tills välvilligt uppmuntrat mitt företag. : För att pu vända mig till Handelstidnin-: gens ifrågavarande artikel, så vore derom ; mycket att säga, ja — mycket mera än ut-i rymmet här tillåter mig. Jag måste inskränka mig till det nödvändigaste. i Till en början är jag, och jag tror mången med mig, Handelstidningen mycken tack skyldig för detta utfall. En ärlig strid för stora och samhällsvigtiga ändamål utkämpas aldrig bättre, än då motståndarne riktigt känna hvarandra. Handelstidningen har i sin artikel lemnat ett så fullständigt bidrag till kännedomen af den ståndpunkt, hvarpå red. befinner sig i representationsfrågan, att denna ståndpunkt numera icke kan vara något tvifvel underkastad. Ey; såsom af artikeln synes, är det egentligen representationsfrågan, som gifvit anledning, åtminstone härmaste anledningen till Handelstidningens utfall mot Politisk Tidskrift för Sverges Allmoge?. Jag skall punkt för punkt söka att skärskåda hvad den ärade red. har att andraga mot den hederlige riksdagsmannen?. Red. inleder sin artikel med en klagan deröfver, att predikstolarne icke äro ensamme om att begagna dessa utnötta talesätt, hvilka bilda hvad man kallar jargon?, och, såsom ett profstycke? på en dylik jargon; anför red. ett utdrag ur 5:te häftet af den politiska tidskriften, äfven reproduceradt i Aftonbladet, hvari utgitvaren vänder sig mot dem som söka att genom hvarjehanda hocus pocus motarbeta en på ståndsEN upphätvande grundad förändring af vår oefterrättliga representation. Red. behagar dervid benämna de af mig yttrade åsigterna föråldrade?, och g r tillika den förnumstiga erinran, att man, för att träffa sanningen i våra dagar, måste fortskrida från de föreställningsoch talesätt, som tillhöra den politiska katekes, hvilken skrefs och lästes för ett trettiotal af år tillbaka. Red, antager vidare, att utgifvaren, för att kunna yttra så föråldrade åsigter i representationsfrågan, utan tvifvel lefver i en aflägsen landsort, fördjupad blott i studium. på sin kammare af gamla årgångar af Aftonbladet, något som dock ej går an för en framtidsman?. Det derlåter något — det måste man medgifva. Det skulle emellertid vara roligt nog, att af red. få en närmare definition af ordet jargon?. Hvad den politiska jargonen beträffar, tror jag, att man aldrig låter en sådan komma sig mera till last, än då man lemnar sjelfva sakförhållandet å sido och söker alt utom och på bekostnad af detsamma skaffa sig anledning till ett löst och omotiveradt utfall. Detta är hvad jag anser red. af Handelstidningen här hafva gjort, och red. får derföre benäget ursäkta, attjag vänder mot den sjelf de vapen, hvarmed den behagat anfalla mig. Red. yttrar nemligen omedelbart efter ofvan anförda tirad: ?Vi veta icke att någon menniska i våra dagar underkänner behofvet och nödvändigheten af en totalrepresentations reform, grundad på principer som i första rummet innebära ståndens upphäfvande.? Jag har tagit mig friheten med kursiv stil utmärka de mest betecknande uttrycken, för att visa hurudan redaktionens kännedom är om det verkliga sakförhållandet i denna lifsfråga. Huru lätt vore icke en genomgripande representationsförändring utförd, om detta yttrande vore en politisk: sanning och icke — en politisk jargon! Icke någor menniska i våra dagar, heter det, underkänner behofvet och. nödvändigheten af en totalrepresentationsreform. Således icke heller de tvenne privilegierade stånden, som riksdag efter riksdag tillbakavisat alla mera genomgripande representationsförslag, på den grund aut nationen icke vore mogen derför — dessa l tvenne stånd, om hvilka red. sjelf längre ner i sin artikel yttrar, att ehuru de icke böra hålla på sin ståndsrepresentation, göra de det likväl? Förmodligen icke heller redaktionens bundsförvandt i frågan, Nya Dagligt Allehanda, som på sidan om en total representationsreform nu en längre tid arbetat på blott partiella förändringar deri? Till slut kanske icke red. sjelf, som dock i och med detsamma den, på sätt som skett, anfaller den politiska tidskriften och. dess utgifvare, dermed tydligt nog tillkännager. sin ställning till frågan, och att den icke är någon vän af en dylik total representationsreform, åtminstone icke. någon ifrig befordrare deraf? Jag skulle kurna utsträcka dessa frågor mycket längre, men tror, att de anförda tillräckligt vittna om den politiska jargon och tillika den logiska skärpa, hvarpåred. här gifvit ett ?profstycke. Red. säger sig vidare aldrig hafva hört påstås, att svenska folket i är moget för den allmänt önskade och efterlängtade reformen, Såsom svar härå rekommenderar jag till genomläsning blott några af de konstitutionsutskottets betänkanden-och-de-protokoller inom adeln och presteståndet; som beröra representationsfrågan. Att genomläsa dem alla, vore en penitens, som jag visst icke vill äläg a red. Men kan red. icke genom denna Ile annan öfvertygelse i frågan, blir det onekligen dess ensak. tyr komma till någon Det vore obeskrifligt lyckligt, om det blott j vore en och annan gengångare från enl förfluten tid, som upprepade de gamla lexor, hvilka red: anser hafva återljudatti mina öron. Jag tror Rö älska en tidsenlig representationsreform lika mycket som red., men jag är dock långt ifrån att hysa lika sanguiniska förhoppningar i afseende på de privilegierade ståndens beredvillighet derför. cDerom är numera alls icke fråga, när det talas om representationsreformen, yttrar red. Hvarom -gällerfrågan då?